Slated: Failure is not an option

Bild lånad från adlibris.

Har hittat en ny dystopi, Slated, av Teri Terry. Den utspelar sig i Storbritannien, om ungefär 50 år. Efter upplopp av bland annat tonårsgäng (vilket hände på riktigt ganska nyss) så fick vissa behovet av att sätta hårt mot hårt. Andra menade att aggressionerna var ett utslag av felaktig uppfostran och miljö. Kompromissen för de här grupperna blev en ny behandlingsform för kriminella unga och unga med aggressiva tendenser (som självmordstankar). Man raderar helt enkelt ut deras minnen och därmed större delen av deras personlighet så att de kan få återvända till samhället och börja på ny kula, "with a clean slate". För att eliminera risken att de återfaller så får de helt nya familjer i helt ny miljö. Inte för att de egentligen vet om det, de kommer ju inte ihåg något från sina tidigare liv. Även sådana saker som att gå och prata behöver de lära sig på nytt. Men trots det här humana (?) sättet att behandla brottslingar så är samhället ingen utopi. Folk försvinner och ingen pratar om det. Det är inte värt risken att utmärka sig, man vet aldrig vem som försvinner härnäst. Terrorister använder våld mot mer eller mindre legitima måltavlor och de som ska skydda samhället mot terroristerna är minst lika skrämmande de.

En effekt av slating-behandlingen är att man till viss del förlorar förmågan att ifrågasätta, man blir nöjd. Slateds går ofta omkring och ler. De har ett armband som kontrollerar ens "känslonivåer". Blir man för olycklig eller arg varnas man, klarar man inte av att bryta tankarna så slås man ut. Ett otäckt sätt att få folk att inte känna efter (och något som får mig att tänka på de föräldrar som försöker göra allt för att deras barn aldrig ska bli ledsna eller arga, man behöver få känna saker och lära sig handskas med det). Försöker man ta bort armbandet så dör man.

I boken får vi träffa 16-åriga Kyla som nyligen genomgått behandlingen när hon hämtas från sjukhuset till sin nya familj. Hon och familjen har fått skriva på ett kontrakt där hon lovar att sköta sig och göra som hon blir tillsagd. Man ska vara tacksam för att ha fått en andra chans. Det är intressant att läsa om hennes anpassning till vardagen och hur "slateds" av många betraktas som andraklassens medborgare. Hon plågas av mardrömmar, men är de bara drömmar eller är de fragment från hennes tidigare liv? Och hur kan hon veta vad som är vad? Vems är rösten i hennes huvud? Vilket brott har hon gjort för att bli "slatad"? När en tjej från hennes behandlingsgrupp försvinner börjar hon ställa frågor till människor hon tror att hon kan lita på. Jag får lika ont i magen varje gång, litar inte på så många i hennes närhet.

Här finns ett inlägg om del två i serien, Fractured.