söndag 18 augusti 2013

Wool: Make us keep our thoughts to ourselves

Wool
Bild lånad från adlibris
Wool av Hugh Howey är en riktigt bra dystopi, den skrevs som en samling noveller, men de knyts ihop så bra att jag aldrig reagerade på det. Det har gått åtminstone några hundra år från nu och vad som finns kvar av mänskligheten lever i en gigantisk silo under jord. Ordet silo förvirrade mig i början, tänkte på dem man kan se utanför bondgårdar, men i boken så är det i en helt annan skala, närmare 150 våningar med tusentals människor och våningsplan avsatta för växthus, djuravel, bostäder och så vidare.

För att silon ska fungera så finns det ett strikt regelverk, från att inte ha inofficiella förhållanden till det allra värsta: att fundera på vad som finns på utsidan. Det sistnämnda brottet leder till att man får ta reda på det själv: man skickas utomhus med uppgift att putsa rutorna, något som i den ödelagda miljön med dess giftiga luft ofelbart leder till döden. Samtidigt har man en jättelik skärm i kafeterian på översta våningsplanet där en bild av utsidan ständigt visas. Lite motsägelsefullt.

Huvudpersonen Jules, en mekaniker, blir utnämnd till sheriff och börjar fundera lite för mycket. Inte så mycket om vad som finns på utsidan som på vad som finns inuti silon och vad vissa av reglerna egentligen har för funktion. Allting är inte vad det ser ut att vara, är reglerna verkligen till för att skydda eller har de någon annan funktion, någon mer uttänkt? Och ligger det något bakom de dödsfall som börjar drabba människor hon känner?

Det är en väldigt välskriven bok, genomtänkt och spännande och svår att lägga ifrån sig. Jules är en huvudperson som ifrågasätter och gör saker, utan att någonsin ge upp, det är lite MacGyver över henne. Och för ovanlighetens skull är det en dystopi utan en 16-åring som huvudperson, vilket bäddar för lite mer livserfarenhet.

Det fanns två saker som jag irriterade mig på, men de spoilrar så markera texten och läs på egen risk: När Jules hittar silo 17 så har den varit övergiven i över 30 år, hur kan då soppan i serveringen vara flytande? Borde inte den ha avdunstat under årens lopp? Och med tanke på bergvärme så borde det väl inte vara så kallt i de nedersta våningsplanen?

Smakebit - Wool

4 kommentarer:

  1. Låter som en spännande bok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är den :) Och välskriven dessutom.

      Radera
  2. Låter som en bok för mig. Fast helst i svensk översättning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den funkar på engelska, är inte onormalt svår. Men det finns (något oprecisa) planer på en filmatisering, så det är nog inte omöjligt att förlagen plockar upp den :)

      Radera

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)