lördag 3 augusti 2013

Mördarens jakt, 2: Min sista Hobb?

Berättelsen Om Fjärrskådarna. Mördarens Jakt 2 (inbunden)
Bild lånad från bokus
Sista delen i Farseer-trilogin av Robin Hobb övertygade inte. Serien började så bra med Assassin's Apprentice och man led med oäktingen som var så otroligt ensam och som inte ens hade ett riktigt namn. Men sen? Långa böcker och jag tror det är en del av problemet. Hobb är duktig på att beskriva miljöer och människor, men det blir för mycket och jag är inte säker på att hon kommer få ett nytt försök. Hon har bra idéer och skriver bra, men böckerna skulle behöva skalas ner för att inte bli så repetativa. Det finns fler böcker som utspelar sig i samma miljö, men funderar på att helt enkelt kolla upp dem på wikipedia istället.

I Mördarens jakt, del 2 fortsätter resandet (och då reste de i hela(!) den föregående boken) och effekterna av hur magin längs vägen påverkar dem diskuteras om och om igen. När resesällskapet väl når sitt slutmål är det intressant igen, antalet pauser och bensträckningar blir signifikant färre i andra halvan av boken. Tyvärr slutar det hela med "uppsamling" av hur det går för de olika karaktärerna framöver, likt ett för gulligt filmslut. Den gifte sig och fick barn, den ångrade sina synder och gjorde avbön, den reste och såg... Gillar inte det som fenomen alls!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)