lördag 24 augusti 2013

Ten little Indian boys went out to dine

And Then There Were None
Bild lånad från adlibris
And Then There Were None, också publicerad som Ten Little Indians eller på svenska Och så var det bara en eller Tio små negerpojkar, av Agatha Christie var en trevlig bekantskap, men inte helt klockren. I boken anländer tio utvalda personer till ett flott hus på en liten ö och de dör, mördas, en efter en. Ön söks igenom, ingen annan hittas så uppenbarligen måste mördaren vara en av dem?

Det här är urtypen för en pusseldeckare. Man får ledtrådar och stickspår som leder tankarna åt fel håll, men jag saknar lite mer fokus på de olika personerna. Det tog ganska lång tid innan jag kunde särskilja dem åt och jag hade också velat sett mer av deras tankar. Att jag inte får någon klar bild av dem gör också att jag är ganska oberörd när de dör, eller lever i skräck för att vara nästa offer. Sedan saknade jag också mer att ta på, mer som jag i efterhand hade kunnat tycka - "Aha, såklart, det passar ju." Jag hade de flesta som kandidat åtminstone en gång, men utan egentliga skäl. När upplösningen kom så fick jag ju en redogörelse, men gåtan känns ganska olösbar om man inte har svaret. Gillar pusselgåtor bättre om jag har en chans.

Annat var bra. Det var bra språk, jag gillade barnkammarrimmet (Ten Little Indians) som jag hela tiden återkom till för att få ledtrådar inför nästa död och jag gillar hur det inte frossas i våld och blod och sadism. Rangordningen om det värsta brottet har jag tänkt en del på. Jag är inte säker på att jag håller med... men så lägger jag också in vad jag tycker om personerna när jag funderar. Jag är inte så opartisk :)

4 kommentarer:

  1. Evigheter sen jag läste den, men visst var det så att ett av morden var fejk, så mördaren kunde fortsätta att döda när de andra trodde hen var ett av offren?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och här försökte jag att inte spoilra :) Visst var det så, och vilken chans har jag som läsare att lista ut det? Jag bara undrar...

      Radera
  2. En av de första Agatha Christie jag läste (jag var runt 12). Har läst om den ett par tre gånger, senast när jag var runt 20. Då tyckte jag den var riktigt riktigt bra. Vad jag skulle tycka nu vet jag inte. Numera ser jag mest Agatha Christie på tv, jag älskar britcrime.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Britcrime var ett bra ord för den, den är lite småmysig på samma sätt som t.ex. Morden i Midsomer.

      Radera

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)