Ten little Indian boys went out to dine

Bild lånad från adlibris

And Then There Were None, också publicerad som Ten Little Indians eller på svenska Och så var det bara en eller Tio små negerpojkar, av Agatha Christie var en trevlig bekantskap, men inte helt klockren. I boken anländer tio utvalda personer till ett flott hus på en liten ö och de dör, mördas, en efter en. Ön söks igenom, ingen annan hittas så uppenbarligen måste mördaren vara en av dem?

Det här är urtypen för en pusseldeckare. Man får ledtrådar och stickspår som leder tankarna åt fel håll, men jag saknar lite mer fokus på de olika personerna. Det tog ganska lång tid innan jag kunde särskilja dem åt och jag hade också velat sett mer av deras tankar. Att jag inte får någon klar bild av dem gör också att jag är ganska oberörd när de dör, eller lever i skräck för att vara nästa offer. Sedan saknade jag också mer att ta på, mer som jag i efterhand hade kunnat tycka - "Aha, såklart, det passar ju." Jag hade de flesta som kandidat åtminstone en gång, men utan egentliga skäl. När upplösningen kom så fick jag ju en redogörelse, men gåtan känns ganska olösbar om man inte har svaret. Gillar pusselgåtor bättre om jag har en chans.

Annat var bra. Det var bra språk, jag gillade barnkammarrimmet (Ten Little Indians) som jag hela tiden återkom till för att få ledtrådar inför nästa död och jag gillar hur det inte frossas i våld och blod och sadism. Rangordningen om det värsta brottet har jag tänkt en del på. Jag är inte säker på att jag håller med... men så lägger jag också in vad jag tycker om personerna när jag funderar. Jag är inte så opartisk :)