Mördarens jakt, 1: Giftmord, mordbrand och vargattacker m.m.

Bild lånad från bokus

Tredje delen av 4 (i den svenska versionen har de delat upp den sista till 2) av Farseertrilogin, Mördarens jakt, del 1 av Robin Hobb, läste jag på svenska. En förvirrande upplevelse efter att ha läst de första två på engelska eftersom de översätter många av namnen. Jag har ju vetat att många namn betyder något, och enligt mytologin i de sex hertigedömena så tar åtminstone de kungliga namnets betydelse och infogar i sin personlighet, men när jag läser det på engelska blir det "riktigare" namn än när de står på svenska. Shrewd, Patience, Chivalry och Lacey låter så mycket bättre än Slug, Saktmod, Ridderlig och Spetsan. En del av de karaktärer som inte varit så viktiga förrän nu vet jag inte ens vem de är med sina nya namn :(

Boken börjar med att Sonen (som han kallas nu) är återuppväckt från de döda, men utan andra minnen än dem som han har från när hans själ bevarades i en varg. I en ganska lång del av boken önskade jag att han aldrig fått minnet (eller kroppen) tillbaka, det verkar vara ett mycket lättare och lyckligare liv som djur. De har en välutvecklad känsla för "mindfulness" som en new-agare skulle uttryckt det. När minnena väl återkommer blir Sonen besatt av att hämnas på Kunglig (Regal) som redan tagit livet av honom och förått både kungen, tronprinsen och drottningen. Dessvärre får han attacker av panikångest när han minns hur Kunglig misshandlat honom - ingen bra kombination.

I resten av boken reser han. Avstånden är långa och han färdas mestadels till fots så det tar lång tid och många sidor. Och naturligtvis händer det en hel del saker under färden, de flesta otrevliga.

Det är en ganska bra bok, jag gillar diskussionerna om djur kontra människor och beskrivningarna av Köpevad är sådana att man vill åka dit (fast kanske ännu hellre till Bergsrikena) och man får, faktiskt, lite förståelse för hur Kunglig blev så föraktfull och makthungrig.