Tatuh, Kärleken: Jag vill i mitt liv få älska någon som älskar mig

Bild lånad från adlibris

Ett stycke nutidshistoria och en gripande berättelse om en liten killes utsatta uppväxt, det är Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar, 1. Kärleken. Det finns två huvudpersoner, Rasmus och Benjamin, som skildras med Gardells hjärtskärande berättande. Rasmus, mobbad och utstött i sin hembygd, med två älskande men, naturligtvis, väldigt oroliga föräldrar, flyttar så småningom till Stockholm där han börjar utforska de homosexuella kretsarna. Och det skär, om och om igen. Hur egenvärdet är så lågt att han går med på vad som helst, med vem som helst, för att kanske kunna bli älskad. Har svårt att se lockelsen i de glädjelösa, ytterst tillfälliga kontakter som verkar varit så normalt, jag kan förstå varför en ensam och kärlekssökande tonåring gör det, men det verkar ha varit så vanligt? Och sedan Benjamin, med en lycklig Jehovas vittne-uppväxt där han passar som hand i handske. Förutom då att han dras till män...

Till berättelsen om Rasmus och Benjamin så läggs kommentarer om hur homosexualitet diskuterades i samhället och i läromedel, hur gayklubbar grälade om att ha täckta fönster eller inte, hur hiv- och aids rapporterades i media (bög-pesten), hur sjukdomen spreds, och hur resultatet blev - stackars förtvinade, isolerade, döende människor. Och hur tidningar kunde vägra att publicera en dödsannons där det framgick att den avlidne var bög (för det var ovärdigt!). Det är en skrämmande människosyn som visas upp och det är svårt att tänka sig att det bara är 20-40 år sedan och jag blir arg när jag läser.

Hade förväntat mig att bli helt knäckt under läsningen, men det blev jag inte. Djupt påverkad, men inte knäckt. Jag tror det beror på att trots att jag vet att slutet kommer innebära lidande och död så lämnar vi Rasmus och Benjamin med en gryende förälskelse efter år av utsatthet och det känns som att de äntligen kommer få en stunds lycka, äntligen något positivt trots allt. Får se hur jag känner mig efter del 2.

Smakebit - Torka aldrig tårar utan handskar, del 1. Kärleken