Dead as a Doornail: Food that walked and talked, that was us. McPeople

Bild lånad från adlibris

I Dead as a Doornail av Charlaine Harris så är det någon som skjuter skiftare. De skjuter också huvudpersonen Sookie. Dessutom blir hon attackerad av ett par vampyrer och hennes hus tänds på medan hon är inne i det. Det är mycket som händer. Hur brandens efterverkningar ser ut redogörs med otäck detaljrikedom, alla dessa smälta och förvridna föremål. Insikten om hur illa det hade kunnat gå slår inte bara Sookie utan även läsaren med full kraft.

Sookie påminner mig ibland om en marskatt. Det finns rätt många män i den här boken som får henne att bli knäsvag och vilja hoppa direkt i säng (inte för att hon gör det) och jag känner inte riktigt igen mig. Antingen så är mina hormoner mer beskedliga eller så är männen hon umgås med väldigt mycket läckrare än dem som finns i min närhet :)

Bland intressenterna finns nu vampyrerna Eric och Bill, samt skiftarna Alcide, Sam, Calvin och Quinn. Alla lite gammalmodiga när det kommer till kvinnorollen (för mänskliga kvinnor) och alla väldigt stolta. Det gäller att tippa på tå när man tackar nej till att bo hemma hos någon efter att ens hus har brunnit ner och kan någon skryta med att man känner vår hjältinna intimt för att bevisa för andra vem hon är mest intresserad av så gör man det. Att begära besked om var hon har varit under dagen och vem hon har träffat är också helt normalt. Hade det här hänt i verkligheten så hade man backat rätt fort.

Hur känner då vampyrer för att "leka med maten"? Här kommer ett mycket klargörande citat från Eric: "Sookie, you have to understand that for hundreds, thousands, of years we have considered ourselves better than humans, seperate from humans." He thought for a second. "Very much in the same relationship to humans as humans are to, say, cows. Edible like cows, but cute too." Sookies tankar om det hela ser ni i rubriken.

Del 5 i The Sookie Stackhouse Novels