Deadlocked: Sookie, you must see... staying might be the death of him

Bild lånad från adlibris

I Deadlocked så riggas en fälla för Eric, i form av en bloddonator med extra tillskott av älvblod. Sookie upptäcker dem och känner sig bedragen. Asgamarna bara väntar på att se vilken reaktion det blir så hon reagerar som en amerikansk politikerfru: håller god min i elakt spel och försvarar vad han gjort för dem som frågar.

Det blir ytterligare ett lik hemma hos Sookie. Den här gången har hon egentligen inga samvetskval alls. Skönt, men en ganska stor förändring. Hennes självbevarelsedrift behöver skärpas lite till dock. Efter allt hon har varit med om kan man tycka att hon borde tänka till två gånger innan hon bjuder in någon över skyddsmurarna i sitt hem eller hoppar in i en bil med folk hon vare sig känner eller litar på. Visst har det förbättrats, men inte tillräckligt mycket.

Man får i boken en deprimerande insyn i barens stamalkoholist Jane. Hur brandbomben i förra boken, liksom glasskärvorna som regnade ner på henne får henne att känna sig viktig och duktig och levande. Tycker det är de här små mänskliga reaktionerna som Harris gör allra bäst.

Näst sista boken i The Sookie Stackhouse Novels skulle lika gärna kunnat vara den sista. De flesta karaktärer får sina lyckliga slut, som bebisar och lyckliga förhållanden. Är glad att se att Sookie har så många goda vänner i det här stadiet, hon är inte alls lika ensam som hon var i början av serien. Sookies och Erics förhållande är däremot allt annat än lyckligt. De pratar fortfarande inte med varandra på riktigt och båda väntar på att den andre ska bevisa sin kärlek genom att på något sätt slingra ur Eric från äktenskapslöftet hans skapare lovade en vampyrdrottning. Önskar så att de hade satt sig ner och pratat. När boken slutar så har man ett slut som man skulle kunna leva med även om det inte sägs rakt ut. Tror att Charlaine Harris borde ha skrivit ett kontrakt på något färre böcker så det inte hade behövts dras ut så.

Del 12 i The Sookie Stackhouse Novels.