Bild lånad från adlibris |
Jag har i inläggen om de tidigare böckerna kommenterat om hur odrägligt överbeskyddande de manliga kärleksintressena är. Vad som kommer fram i den här boken är att Sookie är väldigt svartsjuk hon med. Kan förstå att det är jobbigt att se exet Bill hänga med en ny tjej, men att en attraktiv kille hon av eget val aldrig haft ett förhållande med ska göra henne nästan lika svartsjuk känns lite överdrivet.
Det förekommer både vampyrkrig och kidnappning i boken, men den intressantaste biten är den om hur djupt Bills svek egentligen är. Det visar sig gå djupare än otrohet och våldtäkt. Gillar oftast Harris beskrivningar av känslor och reaktioner även om Sookies reaktion när hon ser Quinns nakna kropp för första gången inte är något som skulle ha kommit in i min skalle i första taget: "Oh, boy. You look better than a Happy Meal for a three-year-old." Hmm...
Sammantaget skulle jag väl säga att det här är något av en mellanbok i serien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)