American Psycho av Bret Easton Ellis var inte en bok för mig. Den handlar om en amerikansk yuppie som slaktar och/eller våldtar folk så brutalt som möjligt. Mycket av texten hoppade jag över, t.ex. när han stötte ihop med bekanta på restauranger och beskrev i detalj kläderna de hade på sig: glesvävd skjorta från Armani, ullbyxor från... och, lite mer förvånande, en massa kläder gjorda av flanell (översättningsmiss?). Inredning och mat beskrivs lika ingående och beskrivningen av teknikprylar visar att boken är några år gammal (videospelare, dyr freestyle, 32 tums skärm...). En orgie i skryt rent allmänt. En annan föråldring/översättningsmiss var uttrycket "high five" som blev "handflata med fem". Jag hoppade också över navelskådningarna av Whitney Houston (4 sidor), Genesis (4 sidor) och Huey Lewis (8 sidor). Dessutom bläddrade jag snabbt förbi de ingående skildringarna av våldtäkterna och bestaliska morden (avbitna bröstvårtor, avsågade armar, mänskligt kött i stekpannan etc.) eftersom de gjorde mig fysiskt illamående.
Sedan var det inte så mycket kvar av boken: förvirrade diskussioner om vem som fanns på andra sidan baren, diskussion om det över huvud taget finns intelligenta kvinnor, kvinnors kroppar, droger, var de skulle äta nästa gång och, konstigt nog för någon som spenderar 300 dollar på en måltid, en stress för att återlämna hyrfilmerna i tid.
Om morden var verkliga eller om det är hallucinationer från ett psyke i sönderfall är något som aldrig riktigt blir klarlagt, men huvudpersonen osar så mycket förakt för allt medmänskligt att jag avskyr honom oavsett. Han viftar med dollarsedlar framför ögonen på hemlösa bara för att rycka undan dem, köper djur för att tortera dem, torkar av händerna på sin flickväns klänning hellre än att använda sin servett, får vredesutbrott på folk som gör sitt jobb etc.
TL/DR: American Psycho är en av de vidrigaste böckerna jag läst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)