Club Dead: Vad säger man till någon som våldtagit en?

Bild lånad från bokus

Jag har läst Club Dead av Charlaine Harris och resten av texten är full med spoilers. Läs vidare på egen risk :)

Nu har Sookies pojkvän, vampyren Bill, försvunnit. Strax efteråt får hon reda på att han har varit otrogen och planerat att lämna henne, men att han lyckats bli kidnappad innan dess. Efter tips om vilka vampyrer som kan tänkas ligga bakom (vampyrkungen av Mississippi!) åker hon dit letar. En kväll lyckas hon avvärja en fanatikers attack på en vampyr, men dessvärre hamnar staken i henne istället. Hon tas till kungens residens för omplåstring och befriar på morgonkvisten sin torterade, utsvultne, otrogne pojkvän. En svartsjuk bitch (i ordets dubbla bemärkelse) lyckas knuffa ner henne i samma bagageutrymme som Bill tillbringar dagen i och när han vaknar tömmer han henne nästan på blod innan han våldtar henne. När han så småningom inser att det är hans gamla käresta avbryter han sig och frågar om hon mår bra. Och här kommer det som retar upp mig: hon svarar nej, naturligtvis, men sättet hon gör det på? Ursäktande! För att hon kan med att beklaga sig när det är han som blivit torterad i flera dagar som om inte hon just blivit tömd, våldtagen och spetsad.

Trots övergivandet, otroheten, hemlighetsmakeriet och våldtäkten gör hon inte slut, åtminstone inte med en gång. Hon funderar... Jisses!

I övrigt så funderar hon en hel del i boken på om hon egentligen är en god människa. Det är många runt omkring henne som dör och hon är inte vidare bekymrad över det, ibland tycker hon t.o.m. att det är bra. Hon oroas också över att hon känner sig attraherad av andra än sin pojkvän, jag misstänker att det kanske är viktigare för henne att ha någon som finns där för henne än vem det är. Hennes pengaproblem och ångesten som man får när man lever ur hand i mun är också bra beskriven. Så bra bok!

Del 3 av The Sookie Stackhouse Novels.