Bild lånad från adlibris |
Omdöme: Det här var den svagaste boken i trilogin tyckte jag. Vad som skulle hända i den här räknade jag i princip ut i boken innan. Dessutom tycker jag att den drabbas av det oändliga resande som finns i viss fantasy. Froi åker land och rike runt för att leta efter Quintana och eftersom man som läsare vet var hon är (vissa av kapitlen skrivs från hennes p.o.v.) så känns allt resande ännu mer onödigt.
Lumateres kungapar är med även i den här boken och jag stör mig lite på framför allt drottningen. Efter att ha sett halva sin befolkning som flyktingar under ett decennium så kanske man bör behandla de flyktingar som knackar på landets dörr en aning bättre? Kan också tycka att svartsjukan mellan henne och kungen blir lite väl barnslig, de kändes väldigt unga (vilket de i och för sig är). Har också problem med deras barnuppfostran, det är en väldigt bortskämd liten unge de har. Men det absolut största problemet jag har med dem, och boken, är hur de sköter landets affärer. *Spoiler* Har brev en gång nappats upp av dottern som gillar sigillen så får man väl ta och åtgärda det, t.ex. placera breven på en hylla högre upp... Man låter det inte hända om och om igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)