Diamantsvärdet och träsvärdet, 2: Nick Perumov

Bild lånad från adlibris

Andra delen av Nick Perumovs fantasyepos Diamantsvärdet och träsvärdet tar vid där den första delen slutar. I kejsardömet Melin har inbördeskrig brutit ut, kejsaren och hans arméer mot magikerna. Samtidigt har vättarna lagt beslag på sitt beryktade diamantsvärd och samlat sin armé för att göra uppror mot människorna, och även dankernas träsvärd har kommit i rätta händer och deras, ganska ynkliga, grupp av stridande har gett sig in i människornas rike på jakt efter hämnd och upprättelse.

Som om inte ett inbördeskrig med fyra fronter vore nog så hotas landet dessutom av väsen från en annan dimension. Magikerna i den mytomspunna Dalen har ännu inte bestämt om de ska hjälpa den här världen eller helt enkelt flytta sin dal någon annanstans.

Omdöme: Jag blev ju inte helt övertygad av första delen, det var väl mycket magi, men den hade vissa ljusglimtar, främst i form av den unge kejsaren, dankerflickan Agata och legosoldaten Fess. Dessvärre så tycker jag inte alls lika mycket om dem i den här boken. Kejsarens sårbarhet med barndomstrauma dränks i boken av hans hämndbegär och godtyckliga slöseri med sina soldaters liv. Agata besitter träsvärdet och har även hon bara fokus på hämnd. Den enda som är lite intressant är Fess och det räcker liksom inte bland myllret av personer som jag inte är intresserad av.

Magin som var mycket av det goda i förra boken blir löjeväckande påträngande här. Det är föremålsmagi, tankemagi, gestmagi, uråldrig magi och okänd magi från främmande världar, för att inte tala om de bägge svärdens magi som i princip avvärjer all fara för armén som äger dem. Om all den här magin hade varit av den lite harmlösa sorten så hade det kanske gått ändå, men nu är den så mäktig med eldnät som kan omringa legioner och förgöra dem och blixtar som kan utplåna hus att det inte blir intressant för mig längre. Jag hade fyra Perumov till i  bokhyllan, men jag ger mig här...