Brave New World: Aldous Huxley

Bild lånad från bokus,
finns även på svenska

Brave New World/Du sköna nya värld av Aldous Huxley skrevs redan 1932 och började som en parodi på de utopier som skrevs den tiden. Det blev att jag spoilrade ganska mycket när jag skrev texten nedan, sammanfattningsvis kan man väl säga att den bitvis var intresant, men jag tyckte inte om den.

Den börjar med ett studiebesök på en barnalstringsenhet (eftersom jag lyssnat på engelska hittar jag på svenska begrepp som jag tycker passar, det är mycket möjligt att det kallas något annat i den svenska översättningen) där den besökande gruppen visas runt bland foster i olika stadier och av olika klasser. Det bestäms nämligen redan innan födseln om du ska bli en av de styrande (alfa eller beta) eller en av dem som har ett monotont industrijobb (gamma, delta, epsilon), ju längre ner i alfabetet desto mindre intelligens har du. De senare får bl.a. alkohol i sina näringslösningar för att inte bli intelligenta och det gör också att de är små och kortväxta. Sedan växer barnen upp på fostringsenheter där en del av fostran består av avversionsterapi, elchocker, och sömnhypnosinlärning där mycket av fokuset ligger på att du ska vara nöjd med, och identifiera dig med, din lott.

Så åker ett par av personerna, Bernard och Lenina på semester till ett reservat och förskräcks som bäst över hur vildarna lever när de får se en ljushårig vilde, John. Det visar sig att hans mamma är en beta som stannade kvar i reservatet för att undkomma skammen av att ha blivit gravid. De har fått ett uselt liv
där eftersom mammans värdegrund är så totalt olik från de andra i reservatet, fostrad som hon är i ett slit- och slängsamhälle där alla människor tillhör alla andra, inget som uppskattas i en monogam omgivning. När Bernard inser vem som är pappa till John och att han kan få en fördel om "skandalen" blir känd ordnar han så att John och Linda får komma med till London, där John blir den nya sevärdheten som alla vill möta. John i sin tur är inte lika imponerad av sin nya omgivning.

Omdöme: Jag gillade början där man visades runt på barnalstringsenheten och fick en första glimt av samhällets uppbyggnad och tyckte att besöket i reservatet var okej, men efter det gick det neråt. Tror det delvis beror på att jag lyssnade på den här som ljudbok och när John blir huvudperson efter att de kommer tillbaka till civilisationen så går dialekten uppläsaren har valt att ge honom mig på nerverna. Så grov och dessutom spetsad med shakespeareanska ord och ranterier (de finns i texten och är inget jag lastar inläsaren för). Efter ett tag blir det nästan outhärdligt. Det hjälper heller inte att man inte riktigt tycker om någon av personerna.

Så kommer nästan slutet och det blir äntligen intressant igen. En hög kontrollant, som pratar normalt, förklarar varför samhället ser ut som det gör och att nästan alla är lyckliga oavsett vilket jobb de har eftersom de inte kräver mer än att få göra något de klarar av och lite lycklighetsgörande droger... Sedan avslutas boken med ett kapitel om John igen och jag gnisslar nästan tänder.