Bild lånad från adlibris |
Till slut tar sig Loke en kroppslig form och möter mannen, Oden, och bestämmer sig mot löfte om att bli en av gudarna följa med honom. Sedan berättar han de klassiska sagorna som Tors bröllop och Frejas smycke och förklarar varför han gjorde som han gjorde och hur de andra gudarna reagerade på det och på honom. Han känner sig ofta ganska missförstådd och blir alltmer avogt inställd till de andra. Så gror hämndlystnaden och Ragnarök närmar sig...
Omdöme: Lite kluven till den här boken, de klockrena personbeskrivningarna i bokens början lovar en roligare läsning än vad som faktiskt blir, speciellt i början där ordning, kaos och det skrivna ordet behandlas lite för filosofiskt för mig. Det jag gillar bäst är samspelet mellan Loke och de andra gudarna, hur de egentligen aldrig litar på honom utan ger honom skulden för allt som går fel och resultatet det får för dem själva. Han är ingen strykpojke som stilla tar emot och ofta hamnar jag som läsare på Lokes sida, vilket får en att tänka tillbaka på resonemanget om det skrivna ordet i början... Berättelserna är de gamla klassikerna med lite mer kropp än man ofta hört dem, men det är samtidigt en bok som är ganska lätt att lägga ifrån sig, jag upplever inte det där överväldigande suget efter att hela tiden läsa vidare som för mig kännetecknar en riktigt bra bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)