City of Heavenly Fire: Cassandra Clare

Bild lånad från adlibris

City of Heavenly Fire av Cassandra Clare är den sista delen av The Mortal Instruments och Clary, Jace, Simon och de andra ställs på nytt öga mot öga mot Sebastian som nu är starkare än någonsin.

Det börjar med att institut över hela världen anfalls och de vuxna skuggjägare som är där tvingas dricka från the Infernal Cup, vilket gör dem till övertygade sebastiananhängare, eller dö. Som vanligt så är det styrande rådet ovilligt att lyssna på sina unga skuggjägare och håller envist fast vid hur saker och ting borde gå till vilket ger Sebastian än mer försprång. Så blir skuggjägarna förrådda av en av sina allierade parter och Clary och de andra ser sig ingen annan råd än att ge sig iväg till demonernas rike för att få tag på Sebastian innan allt är försent.

Omdöme: Jag var ganska tveksam till att läsa den här, var så besviken på femte boken, men den här var bättre, är glad att jag fick ett avslut på serien. Det som var största skillnaden för mig var att självföraktet som framför allt Jace dragits med i så många böcker äntligen inte hade en huvudroll. Överlag pratade de mer med varandra och var mer förlåtande mot sig själva vilket gör läsningen så mycket positivare.

Det jag gillat mest med böckerna är de snabba replikväxlingarna karaktärerna har, och det fanns
en del, men skulle gärna haft fler. På slutet blev det dessutom väldigt högtravande när alla försonas och betygar hur mycket de betyder för varandra, som t.ex. "We are all the pieces of what we remember. We hold in ourselves the hopes and fears of those who love us. As long as there is love and memory, there is no true loss." Om en eller ett par personer kläcker ur sig sådant här så kan jag överse med det, men nu är det väldigt många personer under ganska många sidor...

Samtidigt som den här serien avslutades så lades grunden för nästa. En grupp överlevande barn från Los Angeles-institutet och deras äldre syskon får huvudrollsperspektiv lite då och då utan att deras historia får ett avslut. Till det som förvärrar deras umbärande hör ett så statiskt råd att man nästan mår illa, det är ont om medmänskligheten där. Tveksam till att plocka upp den nya serien, tycker att Emma och Julian (två av barnen) känns lite för lika en del av personerna i den här.

Så bättre än senast, men inte på långa vägar lika bra och underhållande som början av serien är väl sammanfattningen. Skulle dessutom önska att Clare hade kortat ner sina böcker ganska rejält, det blir lätt mycket av samma. Här finns dessutom en liten kort smakbit som jag skrev från början av läsningen.