I helgens jerka undrar Annika hur vår recensionsprocess ser ut? Min haltar alltsom oftast. För tillfället ligger nästan tio böcker på kö, och det är tyvärr inget ovanligt. Ibland sätter jag upp mål som "två recensioner om dagen tills jag kommit ikapp", men det brukar inte gå så bra, bäst går det i regel innan en ny månad när jag vill beta av lite gammalt. När jag då sedan sätter mig och skriver så blir det oftast de senast lästa först. När jag väl har fått ihop en hög recensioner så slappnar jag av igen och sätter de jag skrivit som tidsinställda inlägg tills de är slut och jag är hopplöst efter igen.
Jag tycker det är lättast att skriva om böcker jag inte tycker om, har lättare för att se vad jag stör mig på än vad det är som gör att jag faller pladask. Med bra böcker vill jag ju dessutom försöka förmedla vad som gör boken så bra och få andra att älska den och det kan vara ganska svårt.
På läsplattan, denna älskade pryl, så markerar jag ibland stycken som jag tycker är lovande citat eller som ska påminna om något jag vill ha med i recensionen. Ibland glömmer jag dessvärre av att titta på anteckningarna när jag väl skriver. När jag läser fysiska böcker försöker jag ibland memorera sidnummer där det finns något väsentligt (oftast något som jag stör mig enormt på) och de kommer jag ihåg förvånansvärt ofta, tror det har att göra med anledningen till att jag vill komma ihåg dem.
I de allra första "recensionerna" (känns lite fel att kalla dem det, inläggen är oftast mer i form av spridda tankar) så betygsatte jag böckerna, men det slutade jag med väldigt fort. Vad svårt det var! Tyckte det var svårt att jämföra viktiga böcker med välskrivna böcker med böcker som fullkomligt slukade mig men där ämnet var ganska lättviktigt... Dessutom så ändrade sig betygen över tid. Vissa böcker märkte man efteråt att de bitit sig fast, andra som var så bra i början glömdes lätt. Däremot gillar jag betyg i andras bloggar, de ger ju en väldigt tydlig bild, men väljer den enkla utvägen själv...
När det fungerar som bäst så skriver jag samma dag eller dagen efter jag läst ut boken och kommer ihåg att titta på markeringar jag gjort. Då känns det riktigt bra, vilket får mig att undra varför det är en så sällsynt företeelse...
För mig är det viktigt att jag skriver så snart som möjligt efter att boken är färdigläst och allting färskt i minne eftersom jag absolut inte klarar av att göra anteckningar.
SvaraRaderaDet brukar, tack och lov, lossna när jag väl börjar skriva :)
Raderajag håller nästan med dej, böcker jag tycker om är lite svårt.
SvaraRaderaLite synd, det är dem man vill göra ett riktigt bra jobb för :)
RaderaOj, jag som blir stressad när jag har tre böcker som väntar på att bli skrivna om :) Det känns lite som att jag är konstig, men jag skriver om böckerna i den ordning jag läser dem...
SvaraRaderaKonstig, klok... kanske kan betyda samma sak :)
RaderaKänner igen mig i att det ofta blir en hög som väntar och att det sedan är de senaste som skrivs först. Brukar också skriva i klump och tidsinställa.
SvaraRaderaSkönt att höra att det finns fler som är lite odisciplinerade.
RaderaDet är svårare att skriva om bra böcker.
SvaraRaderaVisst är det synd?
RaderaDet händer att de blir liggande hos mig oxå. Just nu går läsandet trögt, och den enda fördelen med det är att det inte bildas en recensionshög...
SvaraRaderaDet var en mager fördel :)
Radera