Fiskar ändrar riktning i kallt vatten: Pierre Szalowski

Bild lånad från adlibris

Fiskar ändrar riktning i kallt vatten av Pierre Szalowski var en sådan där bok som jag plockade upp utan att riktigt veta vad den handlade om, mer än att den beskrivits som en må bra-bok. Den visade sig handla om en kille på elva år som får reda på att hans föräldrar ska skiljas och han ber himlen om hjälp. Svaret blir en massiv isstorm med elavbrott och stängda skolor som följd och den förändrar livet för både honom och grannarna.

Omdöme: Jag tycker inte om den här. Det är en intressant titel och lockande omslag, men det räcker inte långt. Jag har läst hur många positiva omdömen som helst om den här, men är tydligen stöpt i en annan form, har jätteproblem med att karaktärerna är sådana schabloner och att allt löser sig så ini norden gulligt. Tycker också att språket ofta är ganska styltigt och onaturligt. Resten av det här inlägget kommer bli massiva spoilers för att få ur mig det som jag stör mig mest på, rekommenderar dig att hoppa över det om du funderar på att läsa boken.

*Spoilers nedan*
Huvudpersonen är en namnlös kille på elva år. Att han fortfarande har ett magiskt tänkande där han tar på sig skulden/förtjänsten av isstormen känns inte logiskt, han hade behövt vara några år yngre för att det skulle fungera för mig.

Föräldrarna som ska skilja sig har uppenbart haft problem länge med en fru som irriterar sig på att mannen är så väldigt passiv. Ändå så vänds allt när pappan tar ett initiativ och leder grannarna i en evakuering av ålderdomshemmet. Att evakueringen dessutom genomförs så smidigt av det udda teamet jämfört med räddningspersonalen att den riktige insatsledaren blir helt
mållös och full av beundran... Over-kill. Massiv over-kill.

Den goda strippan Julia söker efter kärlek och hittar den i sin matematikforskande granne som inte ens lägger märke till hennes yppiga kropp, utan "ser" henne först när hon kommenterar hans forskning (där titeln kommer ifrån). I efterordet inpräntar hon för sina medarbetare på universitet vikten av att de ska klä sig sedligt. Ti-hi?

Alexis är pappa till killens enda kompis, Alex, och är en aggressiv, försupen och hatfylld man. Sonen Alex slåss mycket och missköter skolan. Det hela ändras när de bjuds in att sova hos grannarna, ett homosexuellt par som lever djupt inne i garderoben, när strömmen går hos dem. Alexis arga yttre gömmer en olycklig man som efter några samtal vänder sitt liv på rätt köl. Han blir snabbt ytterst förstående mot sina homosexuella grannar (som då vågar komma ut för resten av världen) och mer kärleksfull mot sonen som då i sin tur går från att vara aspirerande värsting till högpresterande mönsterelev. Här kommer ett samtal mellan en av de homosexuella grannarna och Alexis, så sött att det är lite kväljande:

-Det är lite tack vare dig. Nej, det är enbart tack vare dig. Jag mådde bra av att prata med dig. Tack! Tack båda två.
-Tacka inte oss, vi har hjälpt dig lika mycket som ni har hjälpt oss. Vi var annorlunda innan vi lärde känna dig. Att vi träffades har lett till stora förändringar som gör att vårt liv aldrig kommer att bli som förut.

Det blir så mycket för mycket för mig. Alla karaktärer är goda innerst inne och allt löser sig till det bästa och man behöver varandra. Njet! Nu finns det ju som sagt många andra som gillar den här boken, så du kanske inte ska lyssna på mig, men om du läser den/har läst den så är jag nyfiken på att höra vad du tycker.