A Fatal Grace: pusseldeckare med hjärta

Bild lånad från adlibris

A Fatal Grace av Louise Penny är den andra i hennes serie om kommissarie Armand Gamache. Three Pines har fått utökning i form av en extremt självupptagen livsstilsguru, CC de Poitiers. Hon har inte varit en del av livet i den lilla byn så länge, men har redan lyckats få de flesta att avsky henne. Så det kanske inte är så förvånande att någon bestämmer sig för att ta livet av henne. Kommissarie Gamache anländer med sitt team för att försöka reda ut vem som har gjort det. Under utredningens gång så inser man att det inte bara är mordet som behöver klaras upp, en medlem i hans egen utredningsgrupp är dessutom satt där som mullvad av någon som vill att han misslyckas.

Omdöme: Som jag gillar den här serien! Jag hann inte mer än att läsa ut första boken förrän jag satt med näsan i den här :) Personerna är härliga, även de jag inte gillar är roliga att läsa om vilket kanske bäst kan bevisas i hur kul det är att läsa om den outhärdligt narcissistiska CC:s hemmasnickrade österländska filosofi:
   "This was twenty years ago. I was just a kid, innocent, but even then I was a seeker of the truth. I came upon Ramen Das in the mountains and we had an immediate spritual connection." 
   She put her hand together and Saul hoped she wasn't about to say-
   "Namaste" said CC, bowing. "He taught me that. Very spiritual."
   She said "spiritual" so often it had become meaningless to Saul.
   "He said, CC Das, you have a gret spiritual gift. You must leave this place and share it with the world. You must tell people to be calm." 
   As she spoke Saul mouthed the words, lip-synching to the familiar tune.
   "CC Das, he said, you above all others know that when the chakras are in alignment all is white. And when all is white, all is right."
   Saul wondered whether she was confusing an Indian mystic with a KKK member. Ironic really if she was.

Texten är ofta smårolig, det är ofta man sitter och ler för sig själv åt meningsutbytena. I den här boken så är det djup kanadensisk vinter och kylan känns ibland rätt igenom boksidorna, men värms upp av sprakande brasor och doftande grytor. Man har sina funderingar på vem som ligger bakom, inte för att jag lyckades träffa rätt, men det är kul att ha sina egna teorier under läsningen, det är inte alla deckare som lyckas föda dem. Mullvaden, och motivet för att den placerats där, gör den här boken lite obehagligare än den första, allt är inte fullt lik mysigt och rättrådigt som det verkar och det gör boken bättre. Blev lite besviken på Gamaches närmsta man, Beavoir, som gömmer en del mindre attraktiva åsikter, vilket visserligen gör honom ytterst mänsklig, men samtidigt brister en del illusioner. Något som jag saknar är att veta hur stort Three Pines egentligen är. Det verkar så litet och intimt och mysigt, men samtidigt så lyckas till exempel en bokhandel med begagnade böcker överleva.