Bokbloggsjerka: Fynd

I Annikas bokbloggsjerka den här veckan handlar det om bokrean. Om vilka fynd man gjort och vilket av dem som man är mest sugen på att sätta tänderna i.

Jag handlar inte så mycket böcker nu för tiden, är väldigt nöjd med biblioteket, men kunde inte stå emot Bokus i år. De hade engelska pocket för 19 kronor stycket. 19 kronor! Och då beställde jag ändå bara fyra stycken (sedan fick jag besked att en av dem inte skulle levereras på grund av något problem med leveranserna från förlaget) + att jag passade på att beställa en barnbok för att komma upp i "fri frakt-summan" på 99 kronor. Har inte varit på "fysisk bokrea" ännu, men det kommer nog...

Så till min närmsta mack levererades häromdan:

• Lament av Maggie Stiefvater - mest för att jag är nyfiken på Stiefvater.
• Blueeyedboy av Joanne Harris - föll för beskrivningen: dysfunktionell familj med tre bröder: Black, Brown och Blue. Black är temperamentsfull och aggressiv, Brown tillbakadragen och tråkig och Blue är mammans favorit och tillika seriemördare  :)
• Daylight Saving av Edward Hogan - överviktige Daniel tvingas tillbringa en sommar vid en sjö, något han inte ser fram emot. Han lär känna Lexi som simmar i sjön, men det är något konstigt med henne. Hon får allt värre blåmärken och hennes klocka går baklänges. I beskrivningen nämns "spökhistoria".
• Monster överallt av Mattias Danielsson - barnboken som fick fylla ut korgen. Nu när jag har läst den tycker jag att det var ett bra val. Olika monster gömmer sig överallt och man får lära sig att de är lika rädda för barn som barn är rädda för dem. Till slut bestämmer sig monstrena för att slå tillbaka...

Tror att Blueeyedboy kommer bli första boken ut, dysfunktionella familjer lockar just nu :)

Feast of Fools

Bild lånad från adlibris

Feast of Fools av Rachel Caine är den fjärde boken i serien om Morganvilles vampyrer. I boken har några nya vampyrer kommit till staden och de är inte nöjda med de någorlunda civiliserade arrangemangen mellan vampyrer och människor, eftersom människor egentligen inte är bättre än kor och vampyrerna deras övermänniskor i allt. Claire (16-årig collegestudent!!!) fortsätter att forska efter ett botemedel mot sjukdomen som drabbar vampyrerna när de blir gamla, alltmedan hon ser hur en av de nya vampyrerna törstar efter hennes pojkvän. Två nya människor flyttar också in, Claires föräldrar, och frågan är om hon inte tycker att det är värre.

Omdöme: Jag tycker det här var ganska rolig läsning, intrigerna ligger i linje med karaktärerna och det är ett komplicerat schackspel som avslöjas. Lite mer om hur livet i staden är organiserat avslöjades också, gillade blodbankens båda sidor. Gillar också både Claire och Shane i den här boken. Claire har påverkats från sina händelser i de tidigare böckerna och blivit lite tuffare och Shane gnäller inte alls lika mycket (även om han här har anledning till det, den lilla valpen).

Midnight Alley: om att vara ägd av en vampyr

Bild lånad från bokus

*spoilervarning, både för den här boken och slutet av förra (The Dead Girls' Dance)*

Midnight Alley av Rachel Caine är tredje delen i The Morganville Vampires. Förra boken, The Dead Girls' Dance, avslutades med att Claire tog det ödesdigra och ganska ogenomtänkta beslutet att låta sig bli skyddad, och därmed ägd, av en vampyr. I den här boken börjar hon upptäcka vidden av sitt beslut... Hon åläggs att arbeta med en dement vampyr, och kan förhoppningsvis lära sig tillräckligt mycket av honom för att kunna rädda vampyrerna från den sjukdom som drabbat dem innan hans medvetande helt försvinner. Frågan är om det är ett önskvärt resultat sett ur människornas synvinkel, och om Claire är den första av hans assistenter som överlever.

Omdöme: Gillar den här boken. Man fick reda på ganska mycket om vampyrerna, deras omänsklighet och hur det kom sig att de hamnade i Morganville. Vad det innebär att vara skyddad får man också reda på och med tanke på det så tycker jag väl att motståndsgruppen som vill ha bort vampyrerna borde vara mycket större. Måste säga att jag gillar scenerna när Claire och Shane hånglar, tycker den där första tiden när man inte kan hålla händerna borta beskrivs bra, men är samtidigt glad att de inte har sex, hade inte velat läsa lika ingående om det. Irriterar mig lite på Claire i boken, så otroligt väluppfostrad och godhjärtad, även mot de som är hemska mot henne. Shane tappar också pluspoäng när han surar större delen av boken. När jag skrev inlägget om förra boken så undrade jag om en vanlig person verkligen kan ha makten att förmå andra att våldta någon, men en drogad tjej i ett rum med flera killar dyker upp här också, så fenomenet är kanske mer utbrett än vad jag inbillar mig eller så är det Caine som har det som tema.

Tematrio: Kvinnor i en klass för sig

Veckans tematrio hos Lyran har fått ämnet "Klassiska kvinnor", så här kommer tre tips på klassiker av kvinnliga författare som jag kan rekommendera:

1. Stolthet och fördom - min favorit av Jane Austens böcker. Handlar om den ofta lite tafatta kärlekshistorien mellan Elizabeth och Mr Darcy. Dessutom med ganska elaka, men roliga, personporträtt.
2. Jerusalem av Selma Lagerlöf. Inspirerad av verkliga händelser om en grupp dalabönder som blir väckelsereligiösa och flyttar till Jerusalem där de startar en koloni. Samtidigt får man följa dem som blir kvar hemma.
3. Mor gifter sig, Kyrkbröllop och Kungens rosor av Moa Martinsson. En självbiografisk roman om en ung flicka som växer upp i ett arbetarklasshem runt sekelskiftet.

Tag: Fem frågor, med svar, om böckerna i min hylla

Blev taggad av Susanne Kleman att svara på fem frågor om böcker, trevligt :)

1. En bok som jag ännu inte läst, men verkligen ser fram emot:
Längtar efter Shattered, fortsättningen på Slated och Fractured. Publiceras fram emot sommaren.

2. Den bästa boken jag har hemma:
Som att välja vilket barn man älskar mest, omöjligt. (Sedan har jag tydligen ett antal styvbarn också som jag inte gillar lika mycket). Men några favoriter är A Song of Ice and Fire, Utvandrarserien, Harry Potter, Nimhs hemlighet... Listan skulle kunna bli lång.

3. En bok som jag önskat vore bättre och som kanske var lite onödig att köpa:
Del 4 och 5 av The Mortal Instruments, City of Fallen Angels och City of Lost Souls. Önskar jag hade nöjt mig med de tre första (vilket inte hindrar att jag kommer att läsa sjätte delen när den kommer, måste ju få reda på hur det slutar...)

4. Någon bok som jag var jättepepp på när jag köpte den, men som blivit stående:
Shift, fortsättningen på himla bra Wool. Tror det beror på att det är en ganska otymplig bok, älskar ju läsplattan när jag pendlar. Men på påsklovet så...

5. En bok som jag köpt mest för att den hade vackert omslag:
Min Lord of the Rings-serie. Hade en otroligt ful svensk pocketupplaga som byttes ut en bokrea mot en engelsk snyggare variant. Så omslaget var väl halva skälet till att byta ut dem, den andra var att få dem på engelska.

Jag skickar över stafettpinnen till Nakit och hoppas att hon inte redan hunnit svara på dem.

The Dead Girls' Dance: händelsespäckad läsning

Bild lånad från bokus

The Dead Girls' Dance av Rachel Caine är andra delen av hennes serie The Morganville Vampires. Den tar vid precis där Glass Houses avslutades, med ett inbrytande motorcykelgäng som dödar en av husets invånare. Motorcykelgängets mål är att döda så många vampyrer som möjligt och de förväntar sig hjälp av Shane. I resten av boken är det full fart, saker händer slag i slag och nära-döden-ögonblicken är många.

Omdöme: Jag tyckte att även om det är en okej bok så var den sämre än den första boken. Att det händer så mycket hela tiden gör att mindre tid ägnas åt karaktärerna och livet i den här udda staden och det är de två sakerna som intresserar mig mest. De fyra huvudkaraktärerna, Claire, Eve, Shane och Michael, gillar jag fortfarande även om de tar en hel del mindre övertänkta beslut, men Monica känns ganska överdriven. Visst hon är snygg och tillhör de populära tjejerna, men att få alla att dansa efter hennes pipa till den grad att hon kan övertala en grupp killar att droga en annan tjej för att våldta henne? Hur troligt är det?

Smakebit på søndag: Light

Bild lånad från bokus

Smakbiten idag kommer från Light, sista delen i Michael Grants serie om barnen och ungdomarna som försöker överleva när alla vuxna plötsligt försvinner och staden med omgivning stängs till av en stor kupol (FAYZ). I den här delen har det gått nästan ett år sedan allt förändrades. Du kan läsa om första delen här.

I Light blir kupolen plötsligt genomskinlig och världen utanför kan titta in på de överlevande som om de vore djur i bur. Några av de som lever där inne börjar klokt nog oroa sig för vilket mottagande de ska få när de kommer ut, det finns en hel del obehagliga saker de har varit tvungna att göra för att överleva. Andra oroar sig inte... Tv-reportrar tar chansen att intervjua folk inne i kupolen genom att hålla upp lappar med frågor och sedan vänta på att den de intervjuar skriver ett svar tillbaka.


   Unfortunately, Brianna was not the most cautious or sensible person in the FAYZ. She was bold, fearless, very, very dangerous in a fight, and had a sort of reckless charm. But she was not a person who carefully thought out her answers.
   So when Matt Lauer had asked whether kids had died in the FAYZ, Brianna’s chalked answer had been: A bunch. Kids have been dying all over the place. This isn’t Disneyland.
   Which was okay in itself, although it sent shockwaves of fear through the parent community.
   It was the follow-up question that caused the problem.
   Matt Lauer: Have you taken a life?
   Brianna: Absolutely. I’m the Breeze. I am the most badass person in here except for maybe Sam and Caine.
   Then before Matt could put up his next question, Brianna went on happily scribbling and holding her chalkboard up for the cameras, then rubbing it with her sleeve and scribbling some more.
   There’s some more I want to kill but sometimes it’s hard. I’ve cut Drake up with wire and a machete and blown his head off with a shotgun. He’s still not dead! LOL.
   And then:
   What I’m thinking about doing is slicing him up and then zooming the pieces all around, like up in the mountains, out in the water. Let’s see if he can put himself back together then. LOL.
   So basically Brianna had confessed to several killings—despite the fact she hadn’t actually killed anyone unless you counted bugs and coyotes—and bragged that she intended to go on killing and was in fact contemplating murder right then.
   And grinning.
   And striking poses for the cameras.
   And adding a jaunty “LOL.”

Inlägget jag skrev efter att ha avslutat den här suveräna boken finns här.

Fler smakbitar från böcker som läses just nu hittar du på Maris blogg. Där kan du också lägga in din egen smakbit :)

Bokbloggsjerka: En omöjlig fråga

Frågan i Annikas jerka den här veckan får falla i kategorin "omöjlig". Uppdraget är att välja vilken bok man skulle läsa om man bara fick läsa EN bok resten av livet. EN! Hur ska man kunna begränsa sig så? Varför vill man väcka sådana hemska tankar hos oss som älskar att läsa? Och det värsta är väl att jag inte har något givet svar...

Hade det gällt en bok för hela livet hade det nog varit lättare, det finns vissa barndomsfavoriter som jag läst om och om igen som jag inte skulle velat missa (Den långa flykten av Richard Adams, Nihms hemlighet av Robert O'Brien och Syskonplaneten av Torbjörn Engström kommer nog i topp tre där), men att välja vilken av dem som skulle vara den enda... kanske man skulle dra lott. 

Men nu var ju frågan inte riktigt ställd så, den var för RESTEN av livet, inte från början av det. Så något tjockt tänker jag mig. Jag tänker dessutom vara så ofin att jag fuskar och räknar serier som en bok (ber om ursäkt för det). Finns fortfarande många kvar (Harry Potter, Hungerspelen, Sagan om ringen, Utvandrarna), men min vana trogen såhär i bokbloggsjerkasvar så känns ju A Song of Ice and Fire (Game of Thrones) av George R R Martin som ett ganska bra svar. Komplexa karaktärer, kärlek, äventyr, andra världar, magi. Den är ju dessutom inte färdigskriven utan jag kan ju se fram emot ett par nya avsnitt (ja, jag vet att det är fusk, kan inte hjälpas).

Hjälp! Rånare! spännande barndeckare

Bild lånad från adlibris

Hjälp! Rånare! av Laura Trenter är en deckare för barn. Den handlar om Johanna och Sebbe som råkar befinna sig på postkontoret när det blir rånat. Rånet påverkar dem båda två, Sebbe är skrämd av det faktum att rånarna har sett honom medan han inte vem de är (de hade rånarluvor) och börjar misstänka ganska många för att ha varit med, eller vara i maskopi, i rånet. Han blir också arg, något som leder till konflikter med kompisarna. Johanna blir också rädd, mer än vad hon visar, men vill göra något åt det. Hon tycker hon känner igen ett par skor som en av rånarna hade på sig och är fast besluten för att utforska det närmare. Det blir några ganska spännande kapitel där, ofta med cliffhangers som fick barnen att protestera högljutt :)

Omdöme: Det här är en bok som jag har läst för några klasser vid det här laget, den här gången för mina förstaklassare, och den fungerar alltid lika bra. Jag gillar hur den inte "bara" är en spännande detektivhistoria, men att så mycket fokus också ligger på vilket trauma det kan vara att vara med om ett rån, vilka reaktionerna kan bli efteråt. Att det är Johanna som blir den modiga av dem tycker jag också om, att könsrollerna inte är de traditionella. Och vem tycker inte om cliffhangers? Får barnen att ivrigt vänta på nästa högläsningstillfälle...

Glass Houses: första boken om Morganvilles vampyrer

Bild lånad från adlibris

Glass Houses av Rachel Caine handlar om Claire som börjar på college i Morganville, en stad som styrs av vampyrer. De har delat upp människorna sinsemellan, familjer har sina beskyddare som de donerar blod till och collegestudenterna är vampyrernas möjlighet att ha lite extra roligt. Claire blir trakasserad av några av de andra studenterna på elevhemmet och tvingas hyra ett rum i ett gammalt hus. Ingen i huset står under vampyrbeskydd och när en vampyr intresserar sig för Claire (eller hennes blod) går det mesta ganska illa.

Omdöme: Den här har stått oläst ganska länge i hyllan innan jag nu läste den för att nå mitt mål med en hyllvärmare i månaden. Är riktigt glad att jag hade det som målsättning för annars hade det nog gått ett tag till vilket hade varit synd, för det är kul läsning. Det är framför allt karaktärerna jag gillar, de är lätta att tycka om, ett gäng trevliga ungdomar som slänger lite käft och tar hand om varandra. Feel-good! Vampyrerna har inte varit med så mycket, får se vad jag tycker om den här versionen av varelserna i senare böcker. Jag gillar också kärlekshistorien mellan Claire och X (inga spoilers här...). Den får ta lite tid på sig och sedan när den väl är ett faktum ägnas ändå mer uppmärksamhet åt den stora striden. Något som kanske låter självklart, men som tyvärr inte alltid är det.

The Road: en dyster framtidshistoria

Bild lånad från adlibris

The Road av Cormac McCarthy var en speciell upplevelse. Den handlar om en man och hans son som vandrar på vägar genom ett postapocalyptiskt landskap och knapphändigt överlever från dag till dag. Vinterkylan är bitande och snön som faller färgas genast grå av aska. Efter att ha läst hela boken har jag egentligen inte fått reda på något mer än när jag började. Jag vet inget om vare sig mannen eller sonen, inte namn, åldrar och ,förutom ett par ytterst korta minnesbilder, inget från deras tidigare liv. Jag vet heller inte hur eller varför världen har blivit denna grå livlösa klump.

Omdöme: Jag är inte överdrivet glad i boken. Jag kan tycka synd om personerna, men det blir ganska distanserat eftersom jag inte har lärt känna dem tillräckligt för att bry mig om dem. Språket passar romanen med sitt dystra landskap bra, är liksom ganska knapphändigt, liksom dialogerna som efter ett tag började gå mig på nerverna eftersom samtalen i princip såg likadana ut som exemplet nedan genom hela boken.
He started up the stairs but the boy pulled at his sleeve.
Can we wait a while?
Okay. But it's getting dark.
I know.
Okay.
They sat on the steps and looked out over the country.
There's no one here, the man said.
Okay.
Are you still scared?
Yes. 
We're okay.
Okay.

Förutom att jag inte lär känna personerna eller får någon förklaring till hur världen blivit som den blivit så förstår jag heller inte deras motivation. I större delen av boken svälter de och är sjuka. De går frysande hela dagarna i fuktiga kläder genom den grå snön, i grå askfylld dager, i ett nästan öde landskap. Ofta kan/vågar de inte göra upp eld när de stannar och de måste hela tiden vara på sin vakt mot andra överlevande människospillror som kan försöka ta det lilla de har eller deras liv. Så varför fortsätter de? Det är inte så att de har ett mål med sin vandring, de tror inte att det är bättre någon annanstans. Ganska tidigt i boken får man reda på att pojkens mamma begick självmord när hon inte stod ut längre och hade jag varit där hade jag antagligen gjort henne sällskap. Att pusha sitt barn att hela tiden fortsätta lidandet, utan något hopp om bättring tycker jag är ganska grymt. Spoilervarning: På ett ställe i boken hittar de ett välförsett skyddsrum, med bland annat gott om konserver, rent vatten och bensin. Där hade jag stannat och haft en bra tid med mätt mage och varm sovplats så länge det räckt och sedan avslutat det hela. Något bättre slut än så hade jag inte kunnat se i det läget.

Tematrio: vi gillar lika

Veckans tematrio ska handla om böcker som på något sätt handlar om hbtq. Tyckte att det var svårt den här gången, de första två var självskrivna för mig, men en tredje... det blev till slut en som jag nästan glömt av.

1. Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell. Gillar den. Full med tragiska kärlekshistorier som bryter hjärtat i småbitar och samtidigt så är det en bit arg nutidshistoria.
2. Tell the Wolves I'm Home av Carol Rifke Brunt handlar om June vars morbror dör i aids. Kvar finns hon, mannen som dödade honom och en ganska bitter familj.
3. Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs. Det var längesedan jag läste den och jag kommer inte ihåg så mycket mer än att jag tyckte om den och att den handlar om en överklasstjej som upptäcker att hon gillar kvinnor och då går hennes äktenskap i bitar.

Det fanns fler som jag valde mellan där gaytemat inte är en bit av huvudhistorien, utan läggs in som en självklar bit av bakgrunden, som Sookie Stackhouse Novels där vi har Pam, en lesbisk vampyr (ingen hit i superkristna södern) som helst klär sig i chica pastelldräkter, Nick and Norah's Infinite Playlist som är en heterosexuell kärlekshistoria, men där flera av vännerna är gay och det är helt normalt och The Mortal Instruments där Alec i smyg är olyckligt förälskad i sin vapenbroder.

Smakebit på søndag: Korkade vita män

Bild lånad från bokus

Smakebit på söndag och dags för nya smakbitar :) Finns massor med fler på Maris blogg, där du också kan lägga till en egen smakbit.

Några år sent (får väl se det som en bok i nutidshistoria istället för en debattbok) ska jag nu börja läsa Michael Moores bok Korkade vita män som han skrev i början av George W Bushs regeringstid. En hyllvärmare som blivit stående, tyvärr märker jag när jag bläddrar i den, för han skriver ganska vasst om ekonomisk brottslighet, rasism, miljöförstöring och sociala orättvisor. Utdraget idag kommer från en lista där Moore listar beslut som fattades under Bush d.y. första månader vid makten.

• Sänkt statsanslagen för forskning i förnyelsebara energikällor med 50%.
• Fördröjt lagstiftning som skulle reducera gränsvärdena för arsenik i dricksvatten till "acceptabla nivåer".
• Tillåtit inrikesminister Gale Norton att begära in anbud på att öppna nationalparker för skogsavverkning, gruvdrift, olje- och gasborrning.
• Tagit bort bidragen för preventivmedel för statligt anställda (även om bidrag fortfarande utgår för Viagra).
• Sänkt budgeten för Environmental Protection Agency med en halv miljard dollar.
• Upphävt ergonomiska föreskrifter som var tänkta att skydda arbetarnas hälsa och säkerhet.
• Föreslagit att "Reading Is Fundamental", en organisation som ombesörjer att fattiga barn får gratisböcker, läggs ner.
• Genomfört din skattesänkning, varav 43% tillfaller en procent av de rikaste amerikanerna.

Det här är 7 punkter av 47. Misstänker att det här är en bok som kommer att göra mig arg.

Her: en ganska seg film

Bild lånad från cdon

Så jag var och såg Her. Den handlar om en deprimerad man,Theodore (Joaquin Phoenix), som är separerad sen länge och på väg att skilja sig. Han skaffar ett nytt operativsystem med artificiell intelligens som kallar sig Samantha och förälskar sig i det. Jag kan förstå det, ser ingen större skillnad mot att träffa någon via ett chattrum eller liknande och sedan bli kär i personen man får för sig att man kan se. Är personen dessutom så glad och nyfiken som Samantha så visst. Att hon inte har någon kropp ställer till det ibland, men det är framför allt hon som har komplex för det. Att ha relationer med operativsystem är något som sprider sig med löpfart i det här framtida samhället och det blir fort accepterat.

Omdöme: I början gillade jag filmen, man fick bakgrunden presenterad och när operativsystemet var nytt skrattade jag en del. Men sen blev det ganska segt. Mycket av filmen är Theodore som pratar högt och sen hör man Samathas röst, det blir inte så vidare visuellt. Sen tvivlar han på deras förhållande och hon på sig själv, sen tvivlar hon på deras förhållande och han på sig själv och det är mest bara tradigt. Började titta på klockan innan en timme hade gått och när slutet äntligen kom kändes det väldigt tillrättalagt.

Glad alla hjärtans-dag på er!

Kan inte låta bli att dela några alla hjärtansdagkort med er :) Alla från böcker jag tycker väldigt mycket om.

  

              

Och vill du skriva ett eget så kommer några behändiga tips på hur du inte bör göra här:

Bokbloggsjerka: en slav under mina laster

I veckans jerka undrar Annika vad det finns för för- och nackdelar med att vara slav under böcker och vad vi har för knep för att skapa mer tid för läsning.

• Fördelar:
• En möjlighet att gå in i någon annans värld och komma bort från den här :)
• Det är svårt att ha tråkigt så länge boken är bra.
• Usla tv-tablåer rör mig inte i ryggen.
• Långa köer till kassan/väntrummet? Schhhh, jag läser.
• Är min kö långsammast, öppnar det en ny kassa längre bort? Det märkte jag inte.
• Slösar du bort tid i kollektivtrafiken och på hållplatser? Inte jag :)
• Jag lär mig om en massa mer eller mindre väsentliga saker i förbifarten.
• Blir spontana boksamtal med andra bokintresserade som ser att jag läser.

• Nackdelar:
• Det tar mycket tid. 
• Ibland släcks inte lampan förrän boken är slut någon gång på morgonkvisten. Förhoppningsvis är det inte en dag då jag ska upp och jobba.
• Att läsa på bussen har sina risker. Ibland åker jag en hållplats extra utan att märka det, några gånger har jag rusat av i panik innan jag kommit fram för att jag inte hade någon koll på var jag var (mörka vintermorgnar är värst).
• Ser inte så mycket av omvärlden. De nya lägenheterna i centrumet jag åker förbi varje dag var fem våningar höga innan jag märkte att de stod där (den dagen åkte en kollega med så boken låg i väskan).
• Är boken riktigt bra blir jag osocial, då vill jag helst sluta prata och åka hem och läsa.

• Tid att läsa:
• Är inte så intresserad av att städa...
• Följer inte så många tv-serier längre (men får maratonryck med dvd-boxar ibland).
• Pendlar två timmar om dagen. Ren lästid.
• Har alltid en bok i väskan, blir småsmuttar här och var.
• Är inte en slav under min mobil, tar hellre fram boken.

• Planer för att få mer lästid:
• Slösurfningen måste dö!  

The Age of Miracles: januaris bästa bok

Bild lånad från adlibris

The Age of Miracles av Karen Thompson Walker är en mycket annorlunda dystopi. Det finns ingen tonåring som kämpar mot överheten i en polisstat och för att överleva i den här. Istället berättar en ung kvinna om året då hon var elva år, året då jordens rotation gradvis saktade ner så att dygnet undan för undan förlängdes. I boken beskrivs de fysiska förändringar som kommer sig av längre dygn, som att gravitationen ökar, temperaturerna blir mer drastiska när solen lyser 40 timmar i sträck, alternativt inte visar sig på lika länge och hur det förändrade ljuset påverkar djur och växter. Superintressant! Men det skrivs också om hur samhället påverkas, hur de som vill leva i fas med det naturliga ljuset ställs emot dem som vill fortsätta leva 24-timmars dygn (och t.ex. får gå till skolan när det är beckmörkt ute och strålkastare lyser upp skolgården), hur vissa blir sjuka, hur andra får panik och beger sig ut på landsbygden (inte för att det hjälper, förändringarna finns ju på hela jordklotet). Och sedan finns naturligtvis livet för 11-åriga Julia. Hennes bästa kompis familj är en av de som lämnar och det blir starten till en ganska ensam tillvaro för Julia, men hon observerar omgivningen och människorna runt omkring henne desto mer.

Omdöme: Det här var den bästa boken jag läste i januari, en underbar bok! Förutom att jag tyckte mycket om Julia, så var det jätteintressant att läsa om hur livet förändrades. Idén fick Walker av att jordens rotation faktiskt saktade ner p.g.a. en tsunami 2004, bara en bråkdel av en sekund, men hon har drivit tankeexperimentet mycket längre och fått hjälp av forskare med möjliga följder. Gillar hur förändringarna sker så långsamt och hur man kämpar för att allt ska kännas normalt, trots att det hela tiden blir värre, påminner om hur vi hanterar klimatförändringarna... Vissa av förändringarna är rent grymma, som *spoiler, markera för att läsa* när magnetfältet förstörs så mycket att solljuset blir farligt och man tvingas flytta ner i skyddsrum. Tänk att aldrig mer få gå ut i solen.

En smakbit från början av läsningen med ett litet utdrag finns här.

Will Grayson, Will Grayson: om att växa upp

Bild lånad från adlibris

Will Grayson, Will Grayson är ett författarsamarbete mellan John Green och David Levithan. Boken handlar om två killar i 16-årsåldern som båda heter Will Grayson och Green och Levithan har fått ge röst åt varsin av dem. Den ene Will är en kille som helst inte vill synas för mycket och som lever efter mottot "säg inget, bry dig inte". Han har i princip en kompis, Tiny, och är lite svartsjuk för att allt är så lätt för honom och för att Will inte är så viktig för honom, han kommer ofta i andra hand efter Tinys ständigt skiftande kärleksintressen. Den andre Will är ännu ensammare. Han har en skolkompis, Maura, som hänger efter honom, men som han helst inte vill veta av, och han har en långtgående flirt med en kille på nätet. Efter en ganska katastrofal kväll för de båda Wills möts de av en slump. En musikal om Tiny som han skrivit själv spelar också en viktig roll.

Omdöme: Det här är en trevlig ungdomsroman. Skrattar ibland, men det är oftare känslosamt, det är jobbigt att växa upp och jag känner igen en del från mitt eget tonårshjärta. Alla tre killarna, Will, Will och Tiny, kämpar på sina egna sätt mot mindervärdighetskomplex. Känslorna beskrivs bra, och det är slående att ingen av dem egentligen är ärlig, inte ens mot sig själva. De kanske periodvis tror det, men det är mer förträngning av känslor än något annat. Alla tre känns som trevliga killar. En mer okänslig person däremot är "den andre Wills" kompis Maura. Ett så långtgående svek och lek med känslor som hon visar upp är ganska oförlåtligt. Slutet är lika storartat som slutet på musikalen om Tinys liv, lite imponerande att få till ett musikalslut i bokform :)

Plague: inget för hypokondriker

Bild lånad från adlibris

Plague av Michael Grant är den fjärde delen i hans serie "Gone". Det har nu gått åtta månader sedan alla vuxna försvann och nya problem hopar sig. En mutation av influensa går runt och de som drabbas illa hostar till slut bokstavligen upp sina lungor. Lika illa är det för de som blir värddjur för en ny sorts insekt. Medan den växer sig stark äter den upp dig inifrån. Vidrigt! Dessutom är det svår torka. Den nye borgmästaren ångrar djupt att han tog jobbet... När Sam får i uppdrag att leta efter en alternativ vattenkälla lämnar det fältet öppet för Caine. Scenen när han levererar sitt kungliga tal till publiken är riktigt rolig. Och stackars Diana tvingas en än gång att se vem killen hon gillar egentligen är.

Omdöme: Jag tycker ju ganska bra om den här serien, men det här var inte en av de bästa i serien. Det känns lite som att händelserna börjar upprepa sig: gaiaphagen hittar på något totalt djävulskt, Drake och Caine är vidriga, Sam är god och i slutändan hänger allt ändå på lille Pete. Det jag gillar mest är porträtten av ungdomarna som kämpar för att skapa sig ett liv och att överleva mitt i kaoset, som Edilio, Sanjit och Diana, men det övernaturliga tar lite väl mycket plats i den här boken.

Tematrio: Söstra mi

I Lyrans tematrio den här veckan är temat syskon i böcker. Finns ju ganska många, men har till slut begränsat mig till en trio.

• A Song of Ice and Fire (Game of Thrones-serien) av George R.R. Martin. Undrar hur många tematrios jag kan passa ihop med den här serien, känns som den är med ganska ofta :) Där finns de 6 syskonen Stark/Snow, men eftersom de oftast är på vitt skilda platser så är inte de anledningen till att serien kom med på listan. De vuxna syskonen Lannister däremot - syskonrelationer fyllda med starka känslor av kärlek, hat och svek. Mycket underhållande läsning!
• Tell the Wolves I'm Home (Låt vargarna komma) av Carol Rifke Brunt. June och hennes syster Gretas relation har gått från att vara väldigt nära till att bli fylld av misstro när Greta blir en ganska jävlig storasyster. I boken får man reda på varför relationen utvecklats som den gjort. Relationen mellan mamman och hennes bror utforskas också, och där är svartsjuka ett stort inslag. En mycket bra bok! Här finns en kort dialog mellan June och Greta.
• Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper. Handlar om Judd som hittar sin fru till sängs med hans chef. Kort efter det dör hans pappa och han och hans tre syskon beger sig till föräldrahemmet för att sitta shiva (judisk begravningstradition). Sju dagar tillsammans, stor skillnad mot de korta middagar de brukar ha. Fullt med dolda känslor och gamla obearbetade händelser kommer upp till ytan. En rolig bok, full med giftiga repliker och dråpliga iakttagelser, men också känslosam.

Veronica Mars - andra säsongen

Bild lånad från cdon

Har blivit mycket Veronica Mars de sista dagarna, har svårt att slita mig :) Också i den här säsongen löser hon ett fall i veckan, alltifrån vem som kört på en hund till vem som våldtagit en collegetjej. Det säsongsövergripande och mest intressanta fallet handlar om vem som har ordnat så en skolbuss åkt över ett stup med flera döda som resultat.

Omdöme: Gillart! Dialogen är smart, man får lära känna fler personer i den lilla orten och de flesta av dem har en blandning av goda och mindre goda egenskaper. Mitt favoritpar Veronica och Logan fick alldeles för lite tid tillsammans. Gillar kemin de har, men kan tycka det är synd att de inte gjort honom till en lite bättre kille, det är svårt att se vad hon ser i honom förutom att attraktionen finns där. Men tar det som ett tecken på att Jason Dohring spelar bra, för man tycker om honom ändå. Finns vissa saker som gör mig fundersam på vad som skulle vara möjligt i verkligheten, som den egotrippade inkompetenta sheriffen och rättegångsförfarandet med jurysystem.

Smakebit på søndag: Om inte nu så när

Bild lånad från bokus

Jag har nyss börjat på Om inte nu så när av Annika Thor, boken jag vann i Boken är tankens barns julkalender :) Ett kapitel in i boken så har jag fått en första beskrivning av några olika personer. De befinner sig alla i Stockholm år 1938 och Sveriges utlänningslagar har nyss skärpts. Det känns som att det här kommer kunna bli riktigt bra :) Ingrid i utdraget nedan är kontorsflicka på Utlänningsbyrån.

    En gång hade Ingrid sagt till Birgit, flickan som arbetade tillsammans med henne på expeditionen, att hon ibland blev tjock i halsen när hon måste meddela ett avslag på en ansökan om uppehållstillstånd; till svar hade hon fått en oförstående blick och ett osäkert skratt, som om Birgit trodde att hon skämtade.

    Det hände att de som inte fick sina ansökningar beviljade lät sin förtvivlan gå ut över den som var närmast till hands, det vill säga någon av kvinnorna bakom expeditionsdisken. Ibland kunde man hänvisa dem till notarien eller amanuensen som hade fattat beslutet, men Ingrid hade en känsla av att tjänstemännen gärna slingrade sig ifrån att träffa "klientelet" öga mot öga och istället lät expeditionspersonalen ta emot ovettet.

    "Klientelet", det var det ord som användes vid utlänningsbyrån, som om de kvinnor och män i olika åldrar och från olika samhällsklasser som besökte byrån vore likställda med kriminella eller lösdrivare. Eller också sa man bara "utlänningarna".

Smakbitar från bloggares läsning finns i massor på Maris blogg varje söndag. Du kan också vara med :)

Veronica Mars - första säsongen

Bild lånad från cdon

Veronica Mars är en ungdomsserie som startade 2004 och gick i tre säsonger. Jag såg väl ett halvt avsnitt innan jag bestämde att det inte vara något för mig. Så förra våren började de två tv-bloggar som jag följer helt plötsligt bli eld och lågor. Tv-serien skulle följas upp av en film OM tillräckligt många engagerade sig i kickstarterkampanjen för att få loss två miljoner som startplåt till filmandet. Det tog inte ens ett dygn. Det här ihop med Thunmans och Seriedrottningens entusiastiska hågkommelser fick mig att beställa hem dvd-boxen och i veckan började jag titta på den. På fyra dagar har jag sett hela första säsongen, 22 avsnitt, och jag är jätteglad att jag till slut upptäckt serien, för den är görmysig :)

Veronicas pappa Keith, sheriffen i den lilla staden, anklagar fel personer (sådana med makt och pengar) för mordet på Veronicas bästis. Han får sparken och börjar jobba som privatdetektiv istället. Veronica blir av samma orsak utfryst i skolan och drogad och våldtagen på en fest. Men hon blir inte knäckt, hon tuffar till sig och börjar ge igen. Hon hjälper sin pappa med privatdeckandet och löser ett fall i varje avsnitt, men det finns också en övergripande storyarch - mordet på hennes bästa vän som de inte har gett upp hoppet om att lösa.

Omdöme: Att jag gillar den har jag ju redan skrivit. Det finns mycket att tycka om. Gillar Veronicas snabbkäftade svar och att hon ger igen hellre än förlåter och jag gillar de få kompisar hon har. Rikemansungdomarna som fryser ut henne är ganska härligt snorkiga. Och de romantiska turerna är också kul, hejar på Logan i nästa säsong. Gillar definitivt att det inte bara är ett-fall-i-veckan-serie utan att det finns brott och händelser som lever kvar längre. Castingen är för det mesta bra om än i lite äldsta laget, som så vanligt med ungdomsserier. Huvudrollen spelas av en 24-årig Kristen Bell, hon ska föreställa 17, och oftast fungerar det bra, men speciellt i återblickarna så ser hon äldre ut än sin verkliga ålder. Amanda Seyfried som den mördade bästisen är klockren. Vissa småroller är däremot ruggigt usla (den töntiga hundägaren!).

Min favoritscen i första säsongen, byggdes upp 

till det här ögonblicket under ganska lång tid :)

Nick and Norah's Infinite Playlist: bok om (och för?) musiknördar

Bild lånad från adlibris

Nick and Norah's Infinite Playlist av Rachel Cohen och David Levithan är den andra boken av det här författarparet som jag läser (den första var Dash and Lily's Book of Dares) och även om den första var mysig så tycker jag att den här är bättre. Kanske just för att den inte är riktigt lika mysig (Lily är inte med i den här). Den handlar om Nick och Norah som båda håller på att återhämta sig efter ett par mindre lyckade förhållanden. Båda två är musiknördar med dragning åt okända punkband, de är verbala och godhjärtade om än lite känslomässigt brända. Så träffas de på en spelning och när Nick ser sitt ex ber han desperat Norah att låtsas vara hans flickvän för några minuter.

Omdöme: Det här är en lättläst, trevlig bok, men förutsägbar. Gillar huvudpersonerna, de är trevliga om än lite för bra för att vara sanna. Boken hade säkert gjort ett större intryck på mig om jag hade varit mer intresserad av musik och kanske deltagit i en moshpit eller två själv :)

The Fifth Wave: en djävulsk strategi för att ta över jorden

Bild lånad från adlibris

The Fifth Wave av Rick Yancey börjar med att Cassie redogör för de senaste månaderna då aliens blev siktade på väg mot jorden. Förväntningarna var först spridda - var de vänligt sinnade och kom för att sprida tekniska framsteg eller borde man hamstra och barrikadera sig? Det visar sig vara det senare även om eventuella barrikader inte gör någon större nytta. Hon redogör i dagboksform för allt som hänt de senaste månaderna, hur mänskligheten drastiskt decimerats genom fyra vågor eller attacker. De är sinnrikt konstruerade, från att sabotera el och kommunikationer till att sprida en dödlig, mycket smittsam, sjukdom. Frågan är om det är en femte attackvåg på g? Man får sedan följa hennes kamp för att överleva så att hon kan uppfylla det sista löftet hon gav sin lillebror innan han försvann.

Omdöme: Det är en länge en ganska bra historia. Det händer mycket och Cassie är en karaktär som jag tycker om, liksom upplägget med att man aldrig kan veta vem man kan lite på - en djävulsk strategi genomförd av utomjordingarna som nu låter människorna själva göra deras jobb. Gillar att de är så utstuderade, Yancey har tänkt till ordentligt.

Det som jag har lite svårt för är kärleksrelationen (och varför måste ya-böcker nästan alltid ha en kärlekshistoria?). Vår hjältinna har förlorat alla de hon bryr sig om, hon misstänker att hon kanske är den sista människan på jorden, hon är är skadad både fysiskt och psykiskt, men en snäll främling med varma bruna ögon och imponerande muskler är allt som behövs för att hon ska bli intresserad... Är det samma fenomen som gjorde att antalet vigslar steg under andra världskriget: vi kan dö, lika bra att passa på? Visst, kan köpa det om jag är tvungen. Men att sedan bli *major spoiler, markera för att läsa* helt generad, förvirrad och svartsjuk när man återser sin ouppnåliga drömkille som knappt vet om att man existerar? Mitt under ett uppdrag som antagligen kommer kosta dig livet... Medan det nya kärleksintresset riskerar livet... Medan man försöker få loss någon man älskar ur utomjordingarnas klor... Det förstörde ganska mycket för mig. 

Här är ett inlägg med ett kort utdrag som jag skrev i början av boken.

One Last Thing Before I Go: vad gör du när du vet att du ska dö

Bild lånad från adlibris

One Last Thing Before I Go av Jonathan Tropper handlar om Silver, en medelålders, skild, avdankad musiker som lever ett ganska solkigt liv. Han får en stroke och beskedet att han snart kommer att dö om han inte opererar sig. Eftersom han helt plötsligt känner sig mer levande än på många år vägrar han operationen, han vill inte ha tillbaka sitt gamla liv utan får planen att istället vara en bättre man sin sista tid. En effekt av stroken gör att han dels blir dålig på att ljuga, dels att han utan att märka det tänker högt - filtret som sållar vad man berättar för folk försvinner. Ganska jobbigt när man ska umgås med folk. Med i handlingen finns även hans nyligen gravida dotter (efter ett one-night stand), ex-frun som ska gifta om sig (med den riktigt trevliga läkaren som vill rädda hans liv) och hans vänner som även de är skilda, deppiga och ganska hopplösa.

Omdöme: Det här är min fjärde Tropper och min favorit tillsammans med Sju jävligt långa dagar. Scenerna när han tänker högt och avslöjar saker som man normalt aldrig säger är härliga, men får mig att fundera på hur sällan vi är ärliga mot varandra och hur ovant man reagerar. Och Silver är inte elakt ärlig (det är inte det där "jag är bara rak", som jag har ganska svårt för när folk använder det som ursäkt för att vara otrevliga), han säger många snälla saker i sina utspel, men saker som man inte brukar avslöja. Skrattade högt flera gånger, blev även rörd emellanåt, även om det spelades lite väl tydligt på känslosträngarna. På svenska heter den Fördelarna med en kollaps.

Four Letters Apart: Children in the Age of ADHD

Four Letters Apart: Children in the Age of ADHD är en dansk dokumentär jag såg på Göteborgs filmfestival i förra veckan. Man får följa några barn med ADHD-diagnos och arbetet i deras specialklass när de får hjälp från ett specialinstitut. Som lärare så finns det gott om elever och beteenden som man känner igen.

Omdöme: Det är en bra film, men förväntningarna (förhoppningarna?) uppfylldes bara till hälften. Att få höra hur barnen själva upplever sin vardag var mycket intressant, speciellt det ibland massiva självhatet skär i en. Däremot så fanns det inte så mycket jag kunde ta med mig tillbaka till jobbet. Man fick se bitar om hur arbetet framlöpte, men det kom aldrig någon förklaring till varför man gjorde på vissa sätt (som att snurra ett barn på en skrivbordsstol). Vi får veta att deras fysiska och psykiska förmågor testades, men aldrig i detalj. Så: en intressant film, men hade önskat att de lagt till den vetenskapliga grunden för det de gjorde, speciellt eftersom det verkade ge sådana strålande resultat.

Tematrio: Winter is coming

Tematrion den här veckan handlar om böcker med vinterväder. Jag listar tre, fler kan du hitta hos Lyran som ligger bakom idén.

• Solstorm av Åsa Larsson. Hennes första bok om Rebecka Martinsson, om mord i ett vintrigt Kiruna. Tycker hon fångar norrlandsvintern riktigt bra.
• The Road av Cormac McCarthy. Dystopi i ett fruktansvärt kallt och öde landskap. Tyckte inte om boken även om jag kan förstå att andra gillar den, men miljöbeskrivningarna var det inget fel på.
• Serien A Song of Ice and Fire (Game of Thrones) av George R. R. Martin där en annalkande vinter blir mer och mer närvarande genom böckerna, illavarslande eftersom den väntas vara i decennier. Norra delen av Westeros har dessutom alltid vinter. Kanske tur eftersom muren som tillsammans med Nattens väktare skyddar resten av landet mot farorna längre norrut är av is...

Smakebit på søndag: More Weird Things Customers Say in Bookshoops

Bild lånad från bokus

Söndag, och dags för nya smakbitar från bloggares läsning. Fler smakbitar finns att hitta på Flukten fra Virkeligheten.

Läser just nu More Weird Things Customers Say in Bookshoops av Jen Campbell. Det är en kort liten bok, snart utläst, full med citat från bokhandlare.

En del ganska korkade:
CUSTOMER: (to her friend): You know the book War Horse?
CUSTOMER'S FRIEND: Yeah.
CUSTOMER: It's about horses during a war, right?
CUSTOMER'S FRIEND: Yeah, I think so.
CUSTOMER: But, like, how did they interview the horses to find out what it was like during the war?
CUSTOMER'S FRIEND: Dunno.
CUSTOMER (clicks her fingers): Got it. Did they use a horse whisperer or something?
CUSTOMER'S FRIEND: I guess they must have done.
CUSTOMER: That's, like, so cool.

Andra mest ouppfostrade, man undrar hur folk tänker:
(Customer is scraping his shoes along one of the display tables)
BOOKSELLER: Sir, please don't do that; you're making the table dirty.
CUSTOMER:  But where else do you expect me to scrape this gum of my shoe?

Här finns inlägget jag skrev efter att ha läst ut boken.

Läsmånad: januari

Har läst 12 böcker och en novell under årets första månad. Det har varit en massiv övervikt av amerikanska författare, 9 av 12, och av manliga författare, 9.5 av 12 (halv eftersom en bok, Nick and Norah´s Playlist, är skriven av en tvåkönad författarduo).  Recensionerna ligger långt efter, det blir visst så när man först har semester och sen går på filmfestival :) Däremot har jag äntligen skrivit om Kyss mig först som jag läste i början av november - det tog nästan tre månader, men till slut så...

Januaris bästa bok var The Age of Miracles, som var en lite långsam läsning, men som stannade kvar efteråt, tankeexperimentet gjorde intryck :) Den bok jag tyckte sämst om var Vansinnesläkaren, tyckte inte alls om det tillkämpat lustiga sättet den var skriven på. The Road hade jag höga förväntningar på, har läst bra saker om den och dystopier brukar gå hem hos mig, men gillade den inte. Blev inte vidare engagerad i personerna och även om miljön var skickligt skildrad, jag kan se det grå landskapet sträcka ut sig framför mig, så blev jag mest irriterad över att de alls var där.

Började på en ny serie, Morganvilles Vampires, och även om det kanske inte är världens bästa litteratur så var det läsglädje :) Och där fanns personer att tycka om! Läste del 3 och 4 i Gone-serien, Lies som var riktigt bra, troligtvis den bästa så här långt, samt Plague som inte var lika bra. Känns som att den upprepade sig och det övernaturliga var i mesta laget, jag dras åt de normalare bitarna i serien.

Statistik:
Antal lästa böcker: 12, noveller: 1                      Antal lästa sidor: 4411
Antal böcker på svenska: 1, engelska: 11          Antal böcker av kvinnor: 2, män: 9, kombo: 1
Nya författare för mig: 5                                     Antal länder: 4
9 böcker skrivna av amerikanska författare
1 bok vardera skriven av författare från Brasilien, Kanada och Storbritannien

Januari
12. For The Win - Cory Doctorow
N.  The First Day of the Rest of Your Life - Rachel Caine (novell)
11. Glass Houses - Rachel Caine
10. The Road - Cormac McCarthy  -månadsbesvikelse-
9.   Plague - Michael Grant
8.   The Age of Miracles - Karen Thompson Walker  *månadsfavorit*
7.   Vansinnesläkaren - Joaquim Maria Machado de Assis  -månadsbesvikelse-
6.   Nick and Norah's Infinite Playlist - Rachel Cohn och David Levithan
5.   The Secret Speech - Tom Rob Smith
4.   The Fifth Wave - Rick Yancey
3.   Will Grayson, Will Grayson - John Green och David Levithan
2.   One Last Thing Before I Go - Jonathan Tropper  
1.   Lies - Michael Grant

Utmaningar:
Läsutmaningen: 12
Kaosutmaningen 2.0: 12
Författartolvan: 2
Hyllvärmare: 1
Jorden runt: 1 (sista etappen)

Film
Dessutom har jag varit på bio 9 gånger, filmfestivalen drar upp siffrorna, i vanliga fall är det väl kanske en film varannan månad. Dessutom såg jag en handfull filmer när jag flög. Precis som med böckerna så ligger jag efter med recensioner... Jag har sett:
Hobbit del 2: Smaugs ödemark   -månadsbesvikelse-
What Maise Knew   *månadsfavorit*

The Hunger Games: Catching Fire   *månadsfavorit*

The Age of Aluminium
Prick och Fläck
Stop The Pounding Heart 
Kyss meg for faen i helvete
Four Letters Apart - Children in the Age of ADHD
Diego Star
och The Mortal Instruments, Argo, Hitchcock, Elysium och Blå är den varmaste färgen på flyget, Hitchcock blev en favorit där.