Smakebit på søndag: The Sweetness at the Bottom of the Pie

En solig söndag :) Känns som det var längesen... Det är första advent och jag ska snart iväg på efterlängtad (och välbehövlig) massage och sedan ska jag passa på att uppdatera ett par adventsstjärnor, är sugen på något med guld i, vill ha det där varma skenet.

Men först en smakbit ur boken jag läser, The Sweetness at the Bottom of the Pie av Alan Bradley, en deckare som utspelar sig på den engelska landsbygden under 50-talet. Den handlar om Flavia, en elvaåring som bor med sina systrar och pappa och i det stora huset finns även en kockerska och en trädgårdsmästare.

Flavia är en ganska ensam flicka, hon kommer inte överens med sina systrar, och tillbringar mycket av sin tid i ett gammalt laboratorium, hennes största fascination är olika gifter. I utdraget har Flavia just hittat en kropp i grönsaksrabatten, morgonen efter att hennes pappa och en okänd man har haft ett stort gräl där de pratade om mord:

Bild lånad från bokus

      The body in the cucumbers sucked in a shuddering breath... and then, bubbling at the nose, exhaled it in a single word, slowly and a little sadly, directly into my face.
      "Vale," it said.
      My nostrils pinched reflexively as I got a whiff of a peculiar odor - an odor whose name was, for an instant, on the very tip of my tongue.
      The eyes, as blue as the birds in the Willow pattern, looked up into mine as if staring out from som dim and smoky past, as if there were some recognition in their depths.
      And then they died.
      I wish I could say my heart was stricken, but it wasn't. I wish I could say my instinct was to run away, but that would not be true. Instead, I watched in awe, savoring every detail: the fluttering fingers, the almost imperceptible bronze metallic cloudiness that appeared on the skin, as if, before my very eyes, it were being breathed upon by death.
      And then the utter stillness.
      I wish I could say I was afraid, but I wasn't. Quite the contrary. This was by far the most interesting thing that had ever happened in my entire life.

Jag har inte kommit så långt, men hittills är det riktigt bra :) Fler smakbitar kan du hitta på Maris blogg dit du även kan länka dina egna.

Profetmorden: Mehmet Murat Somer

Bild lånad från adlibris

Profetmorden av Mehmet Murat Somer utspelar sig i Istanbul och vår huvudperson, en klubbägande och datagenialisk transvestit, läser i tidningen om hur en bekant hittats död efter en eldsvåda, men när hon får reda på att hon inte dog hemma utan i en obebodd lägenhet väcks hennes misstankar. Är det så att polisen struntar i att utreda misstänkta dödsfall bland transvestiter? Hon drar sig till minnes fler oförklarade dödsfall och bestämmer sig för att börja utreda det hela själv.

Omdöme: Var nyfiken på den här rätt länge innan jag läste den: supersnyggt omslag, Turkiet, transvestiter och till råga på allt så kallades den för hop-ciki-yaya-deckare som låter helt underbart (även om jag inte har en aning om vad det betyder ens efter läsningen).

Dessvärre tyckte jag inte att den var vidare bra. Jag tyckte den var ganska seg, jag lärde inte känna personerna så bra och det mesta av det jag fick veta om personerna runt omkring huvudpersonen tyckte jag inte om.

Dessutom retade jag mig på poliserna. Dels att de inte vill lägga sig i varandras utredningar även när det verkar som att någon behöver lite nya uppslag, ett oroväckande ofta förekommande inslag i deckare, dels att *spoiler* när de väl kommer till undsättning så bestämmer de sig för att sätta sig på ett plan och flyga till staden där de behövs istället för att ringa den lokala polisen och be dem slå in dörren direkt...Så några fler deckare i den här serien blir det dessvärre inte.

Bokbloggsjerka: Nobel läsning

I helgens jerka undrar Annika vilka nobelpristagare vi har läst eller som står i hyllan. Jag koncentrerar mig på de lästa eftersom jag både lånar mycket av det jag läser och gallrar friskt i hyllan.

De jag har läst är:
1905 Henryk Sienkiewicz
1907 Rudyard Kipling
1909 Selma Lagerlöf
1928 Sigrid Undset
1948 T.S. Eliot
1951 Pär Lagerkvist
1954 Ernest Hemingway
1962 John Steinbeck
1974 Eyvind Johnson
1978 Isaac Bashevis Singer
1998 José Saramago
2001 V.S. Naipaul
2002 Imre Kertész
2007 Doris Lessing

Så fjorton stycken. De flesta av dem läste jag under gymnasiet när jag hittade en lista över de 100 (eller var det 1000?) bästa böckerna och försökte läsa en del från listan. Nu för tiden väljer jag sådant jag är sugen på vilket i år har varit tre böcker av nobelpristagare, men kanske inte alltid anledningarna till att de fick priset... (en novell om en hittekatt av Lessing och kattdikter av Eliot). De som gjort mest intryck på mig i samlingen ovan är Sienkiewicz och hans Quo Vadis, en kärlekshistoria under romartiden, som jag älskade för 20+ år sedan och Steinbeck som jag läst en fem verk av, fyra av dem fantastiska :)

Industrial Magic: Kelley Armstrong

Bild lånad från adlibris

Industrial Magic av Kelley Armstrong är den fjärde i hennes serie Women of the Otherworld och den andra med häxan Paige i huvudrollen. I boken blir Paige kontaktad av hennes pojkväns pappa, magikern Benito, som vill ha hjälp med att lösa vem som dödar anställdas barn i hans cabal (magikernas motsvarighet till maffian). Benito och sonen, Lucas, har en allt annan än tillitsfull relation och i mitten hamnar Paige som vill vara lojal mot Lucas, hjälpa Benito att ta fast mördaren och att far och son får en större gemenskap. Ganska svårt att kombinera allt det här. Hjälper inte att Paige redan är lite deppig och ensam efter att ha blivit utstött från sitt häxcoven.

I boken får vi återse några av de tidigare böckernas karaktärer som varulven Elena och vampyren Cassandra. Det introduceras dessutom ett gäng nya som nekromancern Jamie, spöket Eve, ödesgudinnorna och en klärvojant sjukpensionär. Det är ett intressant världsbygge :)

Omdöme: Gillar ju den här världen med alla sina varianter av liv (och icke-liv), speciellt de bitarna som handlar om karaktärernas erfarenheter och utveckling. Gillar Benitos försök att skapa en relation till sin misstänksamme son och hur klumpigt och manipulerat det många gånger blir, jag gillar hur klärvojanten slitits ned av sin förmåga och åldrats i förtid och jag gillar hur Cassandra, med några hundra år på nacken, har börjat "koppla ned" (det är något som händer äldre vampyrer i den här världen) och chocken när hon inser det.

Men det är tyvärr ingen klockren bok. Jag har invändningar när det gäller fallet. Det är länge lite segt, offren är ganska anonyma och jag hade önskat att det hade redigerats ner ganska många sidor. Början av boken, där en uppgiven Paige försöker starta ett nytt coven är även den seg. Jag tyckte att uppgörelsen med nornorna kändes alldeles för lätt och var inte förtjust i besöket in i dödsriket, för långt och konstigt. Det är väl det som gör att jag drar mig lite för att börja med nästa bok i serien, den berättas ur spökets Eves perspektiv...

Om jag bara inte råkat klippa taxfrisyr: Ingelin Angerborn

Bild lånad från bokus.

Om jag bara inte råkat klippa taxfrisyr av Ingelin Angerborn handlar om Tilda, en tjej som råkar ut för de mest jobbiga saker ungefär hela tiden. Den här gången skickar hennes mamma iväg henne till frisören och medan Tilda tittar på hundbilder i en tidning och diskuterar olika raser så diskuterar frisören hur håret ska klippas... det blir ganska fel. Sedan åker familjen iväg på en semesterresa och med sin nya kortklippta frisyr tas Tilda gång för gång för pojke. Så även på barnklubben och eftersom det är så pinsamt att rätta när alla lyssnar säger hon att hon heter Anton. Efter det blir det bara mer och mer komplicerat. Det här är den femte boken om Tilda, men de går utmärkt att läsa fristående.

Omdöme: En suveränt rolig bok. Jag hade den som högläsningsbok i klassen, en tvåa, och hade mycket svårt att hålla mig för skratt ibland när jag läste. Det är lätt att känna igen sig i Tilda, även om situationerna är skruvade till max, och det är också en tjej som är lätt att tycka om. Att hon tas för pojke (och att mamman väntar barn med okänt kön) ger en del intressanta diskussioner om flickor och pojkar och vad, om något, som är typiskt för dem.

Landline: Rainbow Rowell

Bild lånad från adlibris

Landline av Rainbow Rowell handlar om Georgies och Neals äktenskap som håller på att falla i bitar, trots att de fortfarande älskar varandra. Men barn, jobb och skilda uppfattningar om vad som är ett bra liv kommer emellan.

Så när Georgie måste förbereda sig inför ett möte i julhelgen tar Neal med sig barnen och åker och firar med sin mamma istället och Georgie blir plötsligt rädd att allt är försent. Hon försöker nå honom på telefon, men när hon äntligen får tag på honom så är det något som är konstigt, han pratar om saker som hände för tio år sedan som om de hände igår. Håller hon helt enkelt på att bli tokig, eller är telefonen en länk till det förflutna?

Omdöme: Det är en ganska bra bok, texten flyter lätt, men jag har lite svårt för huvudpersonerna. Både Georgie och Neal har sina sidor, både bra och dåliga, men de är ganska usla på att kommunicera. Jag har läst två ungdomsböcker (Fangirl och Eleanor & Park) av Rowell tidigare och tycker att de är ganska mycket charmigare än den här.

Ett inlägg jag skrev från början av läsningen, med en liten smakbit, finns här.

Tematrio: Naturligtvis

Bild lånad från bokus

En för mig okänd storhet, Lars Lerin, har vunnit Augustpriset för sin bok Naturlära och uppdraget från Lyran blir därför att lista tre böcker där man fängslats av naturen som beskrivits.

• Dewey, the Smalltown Library Cat who Touched the World av Vicki Myron beskriver förutom en helt ljuvlig katt också majsfälten i Iowa på ett sätt som gör att jag vill åka dit och se dessa oändliga mil med höga majsstjälkar.
• Bröderna Lejonhjärta av allas vår Astrid Lindgren som med sitt Nangijala ger en hopp om livet även efter man är död. Måste vara en av de mest trösterika böcker som skrivits.
• Sista boken blir en som jag bara bläddrat i hittills, Värld av is av Mireille de la Lez och Fredrik Granath, en magnifik fotobok om livet och naturen på Arktis.

20 snabba i höstmörkret

Enligt O bjuder på en snabbenkät som handlar om böcker, filmer, hösten, julen och lite annat smått och gott. Trevligt initiativ tycker jag och hänger på :) Mina svar är fetmarkerade.

• Augustpriset eller Nobelpriset? För två år sedan hade jag sagt Nobel, men har sedan dess insett att jag sällan blir sugen på att läsa vinnarna där, vilket däremot händer ibland med August. 
• Malala Yousafzai eller Patrick Modiano? Vet inget mer om Modiano än att det är en fransk författare och han är säkert bra, men det är svårt att slå en målmedveten, engagerad tonårstjej som kämpar för rätten att gå i skolan med livet som insats. 
• Hungerspelen eller Hobbit? Definitivt! Både i bok- och film så vinner den överlägset (är förresten ganska rejält besviken på Hobbit-filmerna även om jag planerar att se den sista också).
• Horace Engdahl eller Peter Englund? ?? Vet egentligen inte varför, har bara sett dem skymta förbi på tv...
• Snö eller regn? Så länge den ligger kvar på marken, annars väljer jag regn över slask. 
• Lussekatter eller pepparkakor? Doppade i mjölk. Och kanske en färsk lussekatt bredvid. 
• Dystopi eller feelgood? Älskar bra dystopier! Och blir ofta besviken på uttalad feel-good, det blir liksom för bra för att jag ska tro på det.
• Lars Kepler eller Camilla Läckberg? Har läst ett par böcker av vardera, men inte fastnat för någon. Läckbergs försvinner lika fort som de läses och Kepler krånglar till sina långa, långa böcker in absurdum. 
• Amaryllis eller hyacint? Gillar bägge, men amaryllisen är ståtligare och hyacintens doft kan bli lite väl kvalmig... 
• Pappersbok eller e-bok? Läser mycket i pappersform med, men lyckan och lyxen att ha ett helt bibliotek i handväskan... 
• Biografi eller memoar? Är ingen storläsare av någon av genrerna, men tycker det lätt kan bli lite självgott när man läser memoarer. 
• Mia Skäringer eller Lena Dunham? Har inte sett jättemycket av någon av dem, men tycker att det jag sett av Skäringer är roligare. 
• Glögg eller julmust? Årets första julmust ger ögonblicklig julkänsla. Och så är den kall och bubblig :) 
• Fredrik Backman eller Lena Andersson? Älskar Ove och bloggen, gillar Britt-Mari och har inte ens haft det allra minsta sug på att läsa något av Lena. Verkar inte alls vara min typ av böcker. 
• Tegelstenar eller tunnisar? Beror på bok säger jag klokt. Förr hade jag valt tegelsten, men har märkt att jag helst blandar nuförtiden. 
• Film eller tv-serie? Bra filmer är underbart, men bra tv-serier räcker längre och har tid att fördjupa sig mer. 
• Netflix eller HBO? Har iofs inte abonnemang på någon av dem, men trots att Netflix gör härliga Orange is the New Black, så vinner HBO med The Wire, Game of Thrones, Six Feet Under, The Sopranos och Big Love... 
• En i taget eller slalomläsning? Blir ibland två, en text och en ljud, men helst inte mer än så. 
• Skratt eller gråt? Skratt IRL, gråt i böcker. Det finns roliga böcker jag tycker om, särskilt när det är lite smågiftiga dialoger, men det blir lätt för mycket. 
• Julafton eller nyårsafton? Mysigare, men helst reser jag bort både över jul och nyår.

Smakebit på søndag: Okänd kontinent

Bild lånad från Bokus

Redan söndag igen... hinner inte riktigt med. Är i alla fall klar med barnens utvecklingssamtalen på jobbet, nu ska jag bara ha mitt med chefen också... Har i alla fall hunnit börja på min sista bok i tre på tre-utmaningen, Okänd kontinent av Fred Vargas, men inte kommit så långt att jag hunnit få en bestämd känsla för boken ännu, men är försiktigt positiv:

     Stanken var vedervärdig och scenen fruktansvärd, Adamsberg ryckte till och blev stående bakom sina kolleger. Spruckna skor, uppknutna skosnören och förruttnade ben med vita prydligt avsågade skenben omgivna av mörkt kött. Det enda som varit oriktigt i Clyde-Fox berättelse var att fötterna inte försökte ta sig in. De stod där i sina skor på trottoaren utanför den historiska Highgate-kyrkogårdens ingång, fasansfulla och utmanande i en outhärdligt prydlig rad. Radstock höll ficklampan stelt framför sig, han kisade motvilligt, lyste på de ruttnande benen som stack upp ur skorna och försökte förgäves vifta bort stanken av död.
     "Ser ni", sade Radstock till Adamsberg. Han lät både fatalistisk och aggressiv. "Det här är Highgate, en plats som varit fördömd i hundra år."

Fler smakbitar finns hos Maris blogg. Ha en riktigt skön söndag!
Här finns inlägget jag skrev efter att ha läst hela boken.

Fick en present av kollektivtrafiken :)

Bild lånad från Bokon

Bild lånad från Bokon

Igår när jag kom hem låg vad jag först trodde var ett reklamutskick på hallgolvet, men när jag öppnade det (sån tur att jag inte slängde det oläst!) så visade det sig vara ett tackbrev från Västtrafik, där jag fick tre böcker eftersom jag brukar resa med dem :) Bara att gå in på Bokon och ladda hem.

Tyckte det först var synd att jag inte fick välja eftersom jag inte kände igen någon av titlarna (mycket vill ha mer...), men när jag läste beskrivningarna så blev jag nyfiken. De jag fick var Brilliance som verkar ha ett upplägg som påminner lite om tv-serien Heroes, med människor med udda supertalanger, Vår tid är nu som handlar om vad man kan göra åt klimatförändringarna och Ett oemotståndligt förslag där en alldeles vanlig tjej får ärva en förmögenhet mot att hon fullgör ett uppdrag. Tror att det kan bli intressant läsning när jag kommer dit :)

Bild lånad från Bokon

Ann Rosmans Marstrandsserie

Bild lånad från bokus

Bild lånad från adlibris

Jag har lyssnat på Ann Rosmans fem böcker om polisen Karin Adler och eftersom den ena ljudboken följdes av den andra utan att jag hann skriva emellan (förutom om den första, Fyrmästarens dotter, inlägget finns här) gör jag ett samlat inlägg om dem.

Personerna: Huvudkaraktären Karin arbetar som kriminalpolis vid göteborgspolisen och i första boken brakar hennes samboförhållande ihop och hon flyttar från deras gemensamma lägenhet till sin älskade gamla båt. I böckerna som följer skaffar hon sig en ny pojvän, men det läggs inte mycket fokus på det. Jag får känslan av att hon är en person som vill ha väldigt mycket på sina villkor (kan känna igen mig) och som är fruktansvärt dålig på att kompromissa för någon annans skull.

Karin arbetar tätt ihop med Robert och efter fem böcker är i princip allt jag vet om honom att han är gift med en lärare som ofta är irriterad för att han låter jobbet komma före omhändertagandet av deras två ganska små barn. Folke är den tredje parhästen, en äldre språkpolis som rättar grammatiska fel med en dåres envishet - även under känsliga förhör. Att han rättar fel gör att hans berättarröst blir lite egen och lite påfrestande (så som språkpoliser ofta är), men det som får mig att resa ragg är att kollegorna, som stör sig otroligt mycket på hans egenheter, härmar honom när han inte är där så att egenheterna finns med dubbelt så ofta.

Bokbloggsjerka: Till läsandets försvar

Veckans jerka handlar om varför man egentligen läser böcker? Annika hade fått höra att det var för att vi läsare flydde verkligheten och hon värjde sig mot den förklaringen, men jag tycker inte att det är ett dåligt skäl även om jag har många fler :)

Jo, jag kan fly in i en bok när det är mycket på jobbet eller en vanlig grå, regnig onsdagskväll  - det är inte dumt att tillbringa sådan tid med en blåhårig chimaera i Prag eller en livsängslig gnällkärring (som inte är jag) i samhället Borg.

Men det är som sagt inte enda skälet till att jag läser. Jag läser också för att må bra och för att hämta energi (är av den introverta personlighetstypen) och mår dåligt om det blir en längre period (läs några dagar) när jag inte får försjunka i en bok, det är ju så jag kopplar av bäst.

Jag får uppleva så mycket mer än om jag inte hade läst. Det finns någon som sagt att den som inte läser har ett enda liv, den som läser har hur många som helst (fritt parafraserande) och det tycker jag stämmer - jag får ta del av livsöden från alla åldrar, från alla tidsåldrar och från alla platser (varav en del egentligen inte finns alls) och även om de flesta av de liven är skapelser av en författares fantasi, så finns det ett mänskligt psyke som lagt grunden till dem.

Sedan så läser jag också för att lära mig saker. Ibland kommer lärdomarna i farten, som när jag läste om curaregift i ett Tintin-album och ibland är det böcker som går på djupet av något, som den jag läser just nu, Skymningssång i Kalahari, som handlar om varför människan blev jordbrukare, vad det fick för följder (väldigt många negativa) och vilka drag som kan ses som "ur-mänskliga". Sakerna jag lär mig och värderingarna jag tar del av och reflekterar över blir sedan en del av den jag är. Det är ingen dum anledning till att läsa...

The Forever Song: Julie Kagawa

Bild lånad från bokus

Bild lånad från adlibris

The Forever Song av Julie Kagawa är den tredje och sista delen i hennes dystopiska vampyrepos. Allie är på jakt på psykopaten Sarren, också vampyr, för att hämnas sin pojkväns död och för att hindra honom från att sprida viruset han ämnar att rensa jorden ren med.

Det är en förändrad Allison vi möter i boken, hon tillåter sig inte att sörja Zekes död utan omfamnar istället sin hjärtlösa, våldsamma vampyrsida och bryr sig inte längre om hur det går för "blodpåsarna" längs vägen. (Allt det här presenteras tidigt i boken, så det är inte så spoilrigt som det kanske verkar.)

Omdöme: Gillar den här serien, framför allt för att Allie utvecklas så genom böckerna, från knappt överlevande gatubarn, via nybliven vampyr som kämpar hårt för att bevara sin mänsklighet till den känslokalla varelse vi möter i den här boken. Även de andra karaktärerna är intressanta och utvecklas genom böckerna.

Sarren har sina överraskningar på lager för de som försöker stoppa honom och det är inte bara Allie som överraskas av dem, som läsare tappar jag hakan flera gånger. Funderar på om Kagawa har haft roligt när hon sitter och funderar ut sina bakhåll, det skulle jag ha haft :). Det är en spännande berättelse, känslosam ibland och ganska rolig ibland, men lite i längsta laget.

Slutligen omslagen - jag är ganska besviken på dem. Det lila är visserligen snyggt, men ganska intetsägande, och det andra kan visserligen härledas till berättelsen med lite god vilja, men känns den inte som en Hunger Games-rip off?

Änglarösten: Arnaldur Indridason

Bild lånad från bokus

Änglarösten av Arnaldur Indridason var en speciell bok. Boken börjar med att huvudkaraktären, kommissarie Erlendur, kommer in på ett hotell för att lösa mordet på dess dörrvaktmästare och sedan stannar han kvar på hotellet tills mordet är löst någon vecka senare. Boken slutar när han är på väg ut från hotellet igen så det hela känns lite som ett kammarspel tycker jag. Under tiden på hotellet pratar han med vittnen, tittar på videoband, skickar ut sina medarbetare på uppdrag och tänker tillbaka på ett traumatiskt barndomsminne som han tror format honom till vuxen ålder.

Omdöme: Änglarösten tillhör den kategori av deckare som jag skulle kalla både seg och ospännande. Det är inte alltid ett fel, för mig uppvägs det ibland av karaktärer och vad jag kallar mys, men dessvärre tycker jag inte om karaktärerna i Änglarösten och det är så långt från mys man kan komma.

Maresi: Krönikor från röda klostret - Maria Turtschaninoff

Bild lånad från adlibris

Maresi: Krönikor från röda klostret av Maria Turtschaninoff handlar om Maresi, en trettonåring som sedan fyra år bor i det Röda klostret på en avlägsen ö. En ö så avlägsen att de flesta tror att historierna därifrån bara är myter. Bland noviserna på ön finns de som kommit för att få utbildning, de som flytt undan förföljelser och de som, likt Maresi, kommit för att familjen är för fattig för att ta hand om dem. Hon skriver en krönika om Jais ankomst till ön och katastrofen som följde. Man får också ta del av Maresis egen bakgrund och varför hon hamnade i klostret. En viss inblick i klosterlivet följer, vilket är intressant, men jag skulle inte vilja bo så själv.

Omdöme: Jag hörde talas om den här första gången när jag såg ett program från bokmässan där bland andra Turtschaninoff och Johanna Koljonen pratade om flickor i fantasy. Koljonen berättade om hur omedelbart frälst hon blivit i boken och jag blev naturligtvis nyfiken. Däremot blev jag inte frälst. Det är en bra bok, jag tror att jag får ett bra grepp på många av karaktärerna, men jag bryr mig inte jättemycket om dem vilket blir ett problem.

Till ön och klostret får bara kvinnor komma och när klostret hotas så får läsaren ett starkare grepp om religionen på ön, en gudinnekult som hjälper systrarna att försvara sig medelst typiskt "kvinnliga" attribut. Tycker det är en riktigt bra idé, men det känns samtidigt lite sökt med sitt symboliska grepp med hår i olika former. Så, trevlig bok med bra idéer och ett språk som flyter, men ändå lämnade den mig ganska oberörd.

Tematrio: Älskade dystopier

Dagens tematrio hos Lyran handlar om en av mina favoritgenrer, de dystra framtidsskildringarnas värld. Det är något med tankarna på hur världen kan förändras som fängslar mig. Tre bra dystopier kommer här:

• Tjänarinnans berättelse/The Handmaid's Tale av Margaret Atwood - ett Usa där kristna fanatiker tagit makten och fört tillbaka samhället till mer gammaltestamentliga värderingar. Kvinnan man får följa ,Offred, har bedömts som osedlig och har därför fått en uppgift man tror kan passa henne. Glimtar från livet innan och under maktövertagandet (det görs så magknipande smidigt!) får också plats.
• Hungerspelstrilogin av Suzanne Collins - ett Usa indelat i tretton distrikt styrs, och förtrycks, av huvudstaden. För sisådär 75 år sedan försökte distrikten göra uppror, misslyckades, och straffas därefter genom Hungerspelen dit de måste skicka två av sina ungdomar varje år. Vinnaren är den enda som släpps ut levande från arenan och hela "leken" direktsänds som underhållning/varning/"rub it in your face". Har en härligt trulig Katniss som huvudperson, hon är mycket fokuserad på att överleva.
• En tid för mirakel/The Age of Miracle av Karen Thompson Walker - också den från Usa, en mer naturvetenskaplig dystopi där jordens rotation stannar av allt mer och dygnslängden förlängs, fördubblas och dras ut än mer. Det påverkar djur och växter (matförsörjningen), klimatet, jordens magnetfält och samhället - är du en som lever efter klocktid eller lever du efter soltid och kan vi överhuvudtaget samsas? Allt skildrat från en 11-årig flickas synvinkel.

Några bubblare som jag tycker för mycket om för att låta bli:

Blind Faith (Ben Elton) om ett Storbritannien efter att klimatförändringarna dränkt halva landet - trångt, varmt, fuktigt, vidskepligt och andligt. Alla uppmuntras att dela med sig av sina känslor och man blir lätt kränkt. Läste den här och Hungerspelen efter varandra - det var intressant! Lite samma orsaker till de förändrade samhällena, men så olika det blev...

Slated (Terri Tery) om ett Storbritannien 50 år från nu, där man en gång för alla har löst problemet med ungdomsbrottslighet och uppror. Man torkar helt enkelt bort alla minnen från brottslingarna. Man får följa en av de rentorkade, 16-åriga Kyla.

Den nya människan (Boel Bermann) svensk dystopi som skriver om följderna när inga barn längre föds. När sedan graviditeterna startar igen efter några år visar sig de nya barnen vara lite annorlunda än förr... Ganska otäck.

Jubileum och tävling :)

Helen firar 500 blogginlägg, grattis!,  på Midnatts tankar och passar på att lotta ut ett presentkort. En mycket trevlig blogg att besöka :)

Smakebit på søndag: Skymningssång i Kalahari

Bild lånad från bokus

Smakebitdags igen :) Läser just nu Lasse Bergs Skymningssång i Kalahari och Patrick Ness A Monster Calls. Smakbiten kommer från den förstnämnda. Boken ska handla om varför människan övergav sitt jägar- och samlarliv, men jag har inte kommit så långt än, jag läser fortfarande om tiden innan jordbruket och utdragen kommer från ett besök hos san- (eller bush-) folket i Kalahari, ett av få folkslag där man lever som jägare och samlare:

Jag ser N!aq'e, /Kunta Boo och några av de andra dra ut på jakt efter mat. Små patruller på tre fyra personer. Män, kvinnor, ungdomar, äldre om varandra. Det här, säger Megan, som är med som tolk också denna gång, är inte bara ett folk utan könsdiskriminering. Det är också jordens enda kultur utan åldersdiskriminering av något slag, alla är lika mycket värda. Småbarnen bestämmer själva vem de vill bo med vid skilsmässa. De är med vid alla samtal och viktiga beslut, där också de unga får säga sin mening.  
...

Alla tar det lugnt. Det räcker att en av de utsända patrullerna hittar mat så kan de i sina behändiga väskor av tuggade djurskinn, eller säckar knutna av växtfibrer, ta hem så det räcker till alla. Ingen gör särskilt många knop. Viktigast är att hålla sams, och det gör man med prat och skratt. Inga hövdingar eller chefer. Det liv vi alla under lång tid anpassats för.
    Den djupa glädjen med att vandra med dem tycks jag ha delat med de flesta av alla de antropologer som studerat deras liv. Det handlar om att sugas in i en värld av mänsklig värme, prat och skratt. Noggrannt mätande och räknande forskare har kunnat visa hur förvånansvärt enkelt det är för bushfolket att hitta sin mat i detta till synes så magra landskap. Drygt två timmars stillsam promenad per dag är vad som behövs i snitt. Ingen större skillnad i arbetsinsats mellan årstiderna finns det heller, och viktminskningen mellan bästa och sämsta perioden är betydligt mindre än hos afrikanska jordbrukare.

Är mycket nyfiken på teorierna om varför det här livet övergavs... Fler smakbitar hittar du hos Mari. Trevlig söndag!

The Girl who Loved Tom Gordon: Stephen King

Bild lånad från adlibris,
den finns även på svenska

The Girl who Loved Tom Gordon av Stephen King handlar om Trisha, nio år (men stor för sin ålder), som är på vandring med sin mamma och storebror. Efter en kisspaus i skogen så är vandringsleden tom när hon kommer tillbaka och hon bestämmer sig för att genskjuta sällskapet. Det dröjer inte länge förrän hon är vilse, men hon fortsätter att gå. Trisha håller humöret uppe med baseballmatcher på radio och efter ett tag håller hennes favoritspelare henne sällskap. Det är inte bara verkligheten (och hallucinationerna) i skogen vi får ta del av, utan även hennes tidigare liv. Framför allt föräldrarnas skilsmässa ligger och gnager på hennes tankar.

Omdöme: Jag gillar den här, det är en mycket trovärdig skildring om ett barn som går ohjälpligt vilse. Panik, hunger, törst, utmattning, ensamhet, hallucinationer och förtvivlan samsas bitvis med hopp och till och med förnöjelse.

Gillar hur man får läsa om hungerns olika faser och hur Trisha bekämpar den och hur stolt hon blir över sig själv när hon hittar nya födokällor. Hur humöret pendlar mellan total panik, utmattning, sorg och hoppfullhet och hur hon gör upp mer eller mindre dumma planer för att ta sig ur skogen. Älskar när hon trots sin situation kan förundras över naturupplevelser, att helvetet inte är konstant. Hallucinationerna med Tom Gordon och andra visar hur hon blir mer och mer förvirrad och det görs så bra! Det som jag inte tycker lika mycket om är försöket till skräckelement, det känns så väldigt ovidkommande, hade räckt bra med ett vanligt vilt djur, men som tur är var det en väldigt liten del.

Jag lyssnade på den här som ljudbok, strålande inläst av Anne Hesche.

Bloggjerka: Med andra ögon

I veckans jerka ställs frågan om vi har några exempel på böcker som berättas ur en annan persons synvinkel eller böcker som på annat sätt är intertextuella (ett ord jag aldrig använt tidigare, tror jag).

Revolting Rhymes av Roald Dahl och med fantastiska illustrationer av Quentin Blake tar sex vanliga sagor, som De tre små grisarna och Askungen, och får dem att rimma och förändrar vissa väsentliga detaljer så att Rödluvan t.ex. slutar med att hon skryter om sin nya vargskinnspäls :)

Austens Stolthet och fördom har fått en hel drös med efterföljare: roliga Stolthet och fördom och zombier av

Mördaren ljuger inte ensam: Maria Lang

Bild lånad från adlibris

Mördaren ljuger inte ensam av Maria Lang är hennes debutbok, den publicerades redan 1949. Den handlar om Puck som får ett erbjudande att tillbringa en tid på Rutgers sommarställe, en ö där det inte finns några andra bostäder. På ön finns även Rutgers fru Ann och andra mer eller mindre inbjudna gäster. Så hittas en av dem mördad och slutsatsen är given, mördaren måsta vara en i sällskapet.

Omdöme: Jag blev ganska besviken på den här, antagligen för att jag räknat benhårt med att det var "min typ" av deckare, d.v.s. mysig pusseldeckare. Och den var väl någorlunda mysig medan jag tyckte att pusslet var helt omöjligt, men framför allt så fick jag ingen vidare god eller nära relation till personerna. Det var heller aldrig det minsta spännande.

Jag fick aldrig något klart grepp om hur gamla personerna var, men retade mig på att åtminstone två av karaktärerna kallade huvudpersonen Puck för "barn", en av dem hennes fästman som hon på ön verkar träffa för andra gången? En annan av karaktärerna uttryckte att det var tur för fästmannen att Puck inte redan var förlovad vilket fick henne att kännas lite äldre? När boken slutar antyds det att Puck och nye fästmannen ska åka till hans hemstad för att träffa föräldrarna... gillar inte att det blir allvarligt så snabbt.

Att boken är skriven på fyrtiotalet märks, inte så mycket på språket som på könsrollernas beskrivning, att de flesta problem dränks lite lätt av konjak, att det är fullständigt befogat att säga åt någon att sätta på sig något mer anständigt och *spoiler* att den enda kvinnan i sällskapet som inte är attraktiv är lesbisk. Man blir lite bedrövad emellanåt.

Expeditionen: Min kärlekshistoria - Bea Uusma

Bild lånad från adlibris

Expeditionen: Min kärlekshistoria av Bea Uusma är en faktabok som dels handlar om Andrées luftballongsexpedition mot Nordpolen och dels Uusmas egen fascination av expeditionen. Boken börjar med förberedelserna på Danskön, och jösses vad bristfälliga de är. De har en läckande ballong, yllekavajer och champagneflaskor i packningen och de väntar på att vinden ska vända så att de med hjälp av den kan korsa Nordpolen på sex dagar under strålande midnattssol. Ingenting går som de tänkt sig, det är ett smärre under att de alls kommer iväg och när jag läser sitter jag ofta och skakar bedrövat på huvudet över alla felbeslut. Man visste inte mycket om Nordpolen på den här tiden, och det är förståligt, men att man fyllde i sådant man inte visste med rena trosuppfattningar, som att solen alltid lyser under sommarhalvåret...

Uusmas egen fascination är visserligen intressant, men jag tycker att det är den svagare delen av boken. Fast visst är det häftigt att hon lyckas leta reda på delar och fakta som missats i tidigare forskning och att hon gör försök efter försök att ta sig i land på Vitön och att hon får med sig andra turister i letandet efter ett brev, men nog tycker jag att bitarna om expeditionen är mer fängslande.

Boken finns i två versioner, jag läste den illustrerade och det var en väldigt vacker bok. Färgsättningen gick i vintriga pasteller och man fick se bilder på deltagarna och från expeditionen och läsa direkt från foton av dagböckerna. En del sidor var faktaspäckade, andra var i princip en enda vacker mening. En bok jag rekommenderar och som jag väldigt gärna pratade om under läsningen - det är den typen av bok, den biter sig fast även när man är ifrån den :)

Dime Store Magic: Kelley Armstrong

Bild lånad från adlibris

Dime Store Magic av Kelley Armstrong är nummer tre i hennes serie Women of the Underworld och den första som inte har varulven Elena i huvudrollen. Här har fokuset istället hamnat på häxan Paige, som var med i en mindre roll i andra boken och efter händelserna där har hon blivit förmyndare till den tonåriga häxan Savannah, som är något av ett svart får i häxkretsar trots att hon är så ung. I bokens början ansöker en representant för Savannahs pappa om vårdnaden, något som Paige inte blir glad över, han är nämligen medlem i trollkarlarnas motsvarighet till maffian och de har visserligen kontrakt med häxor, men skyr dem samtidigt som pesten.

När Paige inte överlämnar vårdnaden frivilligt, utsätts hon för påtryckningar som hotar att avslöja henne för häxa för hela världen, bland dem en iscensatt satanistisk ritual och ett mystiskt mord med Paige som enda närvarande, vilket leder till en häxjakt (jepp, jag sade det...).

Omdöme: Gillar världen som Armstrong byggt upp. Hur det finns spänningar mellan häxor och trollkarlar och hur det även finns spänningar inom hennes coven, hur fruktansvärt pk och försiktigt det kan bli även bland övernaturliga varelser. Är glad att Paige tillhör dem som vill räknas istället för att gömma sig. Berättelsen är bitvis spännande och ofta rolig, Armstrong har ett sätt att skriva som gör att det blir underhållande utan att vara fars, som t.ex. att det här finns med i beskrivningen av ett sjukhus: "The hospital also affords an excellent view of the adjacent local cemetary, which the patients must find most heartening." Gillar också hur tydligt det är att berättelsen är satt i nutid, att det finns markörer som teknik och mediadrev.

Paige är en person som jag gillar (inte riktigt lika mycket som Elena dock) även om hon är otroligt tjurskallig emellanåt. Jag har dock länge en bild av att hon är äldre än hon är. Hon är ganska präktig när hon försöker leva upp till förväntningarna på att ta ledarrollen för deras coven och samtidigt vara en bra mamma för en tonåring, men så småningom ser man bitar som passar bättre med hennes dryga tjugo år. Det introduceras också nya personer i berättelsen och jag gillar att man inte vet vilka man kan lita på, det är inte förutsägbart.

Tematrio: Sjukt bra

I veckans tematrio ska vi lista bra sjukdomsböcker. Några böcker får det att plinga till ganska direkt uppe i hjärnbalken. Så här kommer tre bra, men inte så oväntade:

• Låt vargarna komma av Carol Rifke Brunt: fängslande historia om en morbror med AIDS och de som lämnas kvar. Syskonrelationer har också en stor plats i berättelsen.
• Torka aldrig tårar utan handskar, Sjukdomen av Jonas Gardell: om AIDS-katastrofen i Sverige under 80-talet. Många livsöden som berör och så mycket kallsinnighet från samhället som gör en ledsen och förbannad. En helgjuten trilogi, men mittenboken är den jag gillar allra mest.
• Förr eller senare exploderar jag av John Green: Hazel har obotlig cancer och träffar cancertillfrisknade Augustus i en stödgrupp och blir förälskad. Har aldrig gråtit så mycket som när jag läste den här.

Smakebit på søndag: The White Tiger

Bild lånad från bokus,
finns även på svenska

Fars dag, men först en smakbit. Det blir inte boken jag läser just nu, Days of Blood and Starlight, det är fortsättningen på förra veckans smakbit, men tyckte det var roligare att ta något helt annat så dagens smakbit kommer från boken jag läst under veckan, The White Tiger. Den handlar om Belram, en självlärd entrepenör som skriver brev till den kinesiske presidenten inför hans besök i Indien.

Your Excellency, I am proud to inform you that Laxmangarh is your typical Indian village paradise, adequately supplied with electricity, running water, and working telephones; and that the children of my village, raised on a nutritious diet of meat, eggs, vegetables, and lentils, will be found, when examined with tape measure and scales, to match up to the minimum height and weight standards set by the United Nations and other organizations whose treaties our prime minister has signed and whose forums he so regularly and pompously attends.
    Ha!
    Electricity poles - defunct.
    Water tap - broken.
    Children - too lean and short for their age, and with oversized heads from which vivid eyes shine, like the guilty conscience of the government of India.
    Yes, a typical Indian village paradise, Mr. Jiabao. One day I'll have to come to China and see if your village paradises are any better.
    Down the middle of the main road, families of hogs are sniffing through sewage - the upper body of each animal is dry, with long hairs that are matted together into spines; the lower half of the body is peat-black and glistening from sewage. Vivid red and brown flashes of feather - roosters fly up and down the roofs of the house. Past the hogs and roosters, you'll get to my house - if it still exists.
    At the doorway to my house, you'll see the most important member of my family.
    The water buffalo.

Senare idag blir det middag med föräldrar och syster med familj, och efter det kommer jag läsa fler smakbitar på Maris blogg :)

The Wise Man's Fear: Patrick Rothfuss

Bild lånad från adlibris,
finns även på svenska

The Wise Man's Fear av Patrick Rothfuss är andra delen av The Kingkiller Chronicle, och Kvothe fortsätter berättelsen om sitt liv för den besökande krönikören. Det handlar om hans liv på universitetet, fiendeskapen med rikemanssonen Ambrose och kärleken till Denna. Men så åtalas han för otillåten magi och tvingas lämna universitet. Kärleksdikter, banditer, svärdskonst och de gäckande Chandrians som ligger bakom föräldrarnas död följer.

Omdöme: Jag är inte säker på varför jag gillar den här boken så mycket, men gillar gör jag. Det händer inte jättemycket (det ser kanske ut så när man läser biten ovan, men det är en tjock, härlig bok), men den är välskriven, lättläst och rolig, och jag tycker så mycket om Kvothe att även att läsa om hans vardag räcker ganska långt, sen skall det väl medges att hans vardag slår min med hästlängder... Jag gillar att läsa om hans relationer med studiekamrater och lärare och vad han ägnar dagarna åt. Slås också av hur mycket han hinner med, märks att det här är långt innan tv och datorer fanns. Och samtidigt som jag njuter av all vardagsdrama så tänker jag då och då "Det här en gång till? Ja, ja. Okej då." Så lämnar han till slut universitetet och det händer nya saker i ett makligt tempo, och det är svårt att lägga ner boken.

Bokbloggsjerka: Önskeklappar

I veckans jerka ställer Annika frågan vad vi önskar oss i julklapp, en svårare fråga än man kan tro för en som har allt den behöver :)

Men jag gillar ju böcker... och ger man mig sådana får det väldigt gärna vara böcker som den som ger själv har läst och gillat, om de råkar vara skrivna av en engelskspråkig författare läser jag dem helst på engelska. Nu är jag bortrest under jul i år  (Malaysia, yay!) och kommer varken få eller behöva köpa klappar, åtminstone det sistnämnda är riktigt skönt :)

Don't Look Now: Michelle Gagnon

Bild lånad från adlibris

Don't Look Now av Michelle Gagnon är den andra delen i hennes serie om Noa och Peter som gör sitt bästa för att sätta käppar i hjulet för projektet Persefone. Ett projekt där man försöker få fram läkemedel mot en dödlig sjukdom vilket låter bra, men där man kidnappar hemlösa ungdomar för att experimentera på, ingen kommer ju att sakna dem.

Noa är en av ungdomarna som kidnappades, men hon lyckades fly och hon har nu en grupp med likasinnade som försöker hitta experimentanläggningarna för att släppa ut de som fortfarande lever. Det är ett farligt jobb och blir hon eller de andra tillfångnatagna så kommer experimenten att återupptas på dem. I Noas fall har experimenten gjort att hon fått vissa fysiska förändringar och de ansvariga är mycket ivriga att få tag på henne igen...

Peter är hackern som hjälpte henne i förra boken och vars föräldrar visat sig ha kopplingar till företaget bakom Persefone. Han försöker fortfarande hjälpa till på sitt håll, men känner sig ensam och tar en del onödiga risker som man får lite lätt magsår av att läsa. Det blir inte bättre av att han misstänker att hans ex har blivit smittad med sjukdomen för att fungera som en varning för honom. Ingen rolig skuldkänsla att leva med.

Are We There Yet? David Levithan

Bild lånad från adlibris

Are We There Yet? av David Levithan är en bok om två bröder, Elijah och Danny, som avgudade varandra när de var små, men som med tiden och med växande olikheter glidit ifrån varann. Nu retar de sig och ser oförrätter i det mesta den andre gör. Deras föräldrar lurar iväg dem på en resa till Italien tillsammans i ett försök att stärka deras relation. Det visar sig att de inte har så mycket gemensamt och det är ofta ganska tyst dem emellan (även om Elijah pratar med de flesta runt omkring) och sedan träffar Elijah Julia och blir kär och Dannys resa blir ännu ensammare.

Omdöme: En trevlig bok och jag tycker om att den fokuserar på en syskonrelation istället för en kärlekshistoria (även om det kom med en sådan också, men den var inte huvudfokuset). Man får lära känna de bägga bröderna ganska väl på resan, och man får förståelse för varför de glidit ifrån varandra. Elijah är lätt att omedelbart tycka om, Danny behövde lite fler chanser från mig. Intressant nog så sjunker Elijah ihop lite för mig efter ett tag, han blir liksom för bra och det kan ju vara nog så störande :)

Ett sötare blod: Ann Fernholm

Bild från adlibris

Ett sötare blod av Ann Fernholm handlar om hur socker och kolhydrater påverkar kroppen. Fernholm skriver om forskningsrapporter och intervjuar forskare, läkare och "levande exempel" och det är djupt intressant, men ganska skrämmande att inse vad vi utsätter våra kroppar för. Boken tar upp ursprunget till dagens kostråd och nyare forskning som motsäger de gamla rekommendationerna. Sedan följer detaljerade beskrivningar på vad som händer i vår kropp med sockret vi äter, hur vi t.ex. glaceras inifrån, och vad blodsockertoppar och höga insulinnivåer får för följder.

Sjukdomar som diabetes, cancer, demens, åderförkalkning och hjärtinfarkt med flera har fått egna kapitel där rapporter vägs och stöts och det framgår tydligt när det är "statistiskt säkerställt" och när det är mindre undersökningar som bara ger indicier. Det är ganska hemskt att inse att det finns en hel massa kunskap som pekar väldigt tydligt åt ett håll och att representanter för myndigheter står i tv och pekar åt rakt motsatt håll, med gamla eller dåligt understödda undersökningar och faktasiffror som inte stämmer.

Ett exempel på det senaste är livsmedelsverkets användande av argumentet att vi äter inte mer socker nu än på 1930-talet och därför kan inte ökningen i diverse sjukdomar bero på sockret. Att vi inte äter mer socker nu än då är sant på sätt och vis. Men problemet är att man bara räknar

Tematrio: Pappas flicka

Ganska lik min :)

Med tanke på att fars dag närmar sig vill Lyran att vi tipsar om bra böcker med pappor i. Min första trio blir tre pappor som skriver just om att vara pappor, åtminstone bitvis.

• Saker min son behöver veta om världen, Fredrik Backman, brev och krönikor till hans ofödde son. Ofta hysteriskt rolig, men ibland sött på gränsen till kvalmigt.
• Mats kamp, Mats Jonsson, han tecknar om livet innan, under och efter graviditeten. Livet innan tycker jag är ganska ointressant att läsa om, men sen blir det intressantare.
• Elvis, Tony och Maria Cronstam, serie om mycket, men bland annat om när deras familj blev större.

När jag tittar på böckerna jag läst slås jag av hur många frånvarande fäder som finns, men här kommer i alla fall tre bra bokpappor.

• Alfon Åbergs pappa, av Gunilla Bergström, behöver väl ingen närmare presentation :)
• The Fault in our Stars, av John Green, gillar pappa Michaels och Hazels relation, hur de gör sitt bästa för att ta hand om varandra mitt i allt elände.
• Thomas Cromwell i Wolf Hall, av Hilary Mantel, är en överraskande omtänksam far och fosterfar trots att han låter sina motståndare dö i mängder.

Smakebit på søndag: Daughter of Smoke and Bone

Bild lånad från bokus,
finns även på svenska

Söndag igen och dags för nya smakbitar på Maris blogg :) Jag har nyss börjat på Laini Taylors bok Daughter of Smoke and Bone och hittills så lovar den gott. Den handlar om Karou, en tjej som uppfostrats av chimaera (väsen som är hopslagningar av t.ex. djur och människa) och som nu kombinerar sitt liv som konststudent med att springa mindre trevliga ärenden åt sin "fosterfar" som av någon anledning handlar med tänder från olika raser. Varför han vill ha just tänder vet varken Karou eller jag ännu. I utdraget så har hon just kommit till skolan efter helgen och några kompisar tittar igenom hennes skissblock.

      She’d been drawing these creatures since she was a little girl, and her friends tended to talk about them as if they were real. “What was Brimstone up to this weekend?” asked Zuzana.
      “The usual,” said Karou. “Buying teeth from murderers. He got some Nile crocodile teeth yesterday from this awful Somali poacher, but the idiot tried to steal from him and got half strangled by his snake collar. He’s lucky to be alive.”
      Zuzana found the story illustrated on the book’s last drawn pages: the Somali, his eyes rolling back in his head as the whip-thin snake around his neck cinched itself as tight as a garrote. Humans, Karou had explained before, had to submit to wearing one of Issa’s serpents around their necks before they could enter Brimstone’s shop. That way if they tried anything fishy they were easy to subdue—by strangulation, which wasn’t always fatal, or, if necessary, by a bite to the throat, which was.
      “How do you make this stuff up, maniac?” Zuzana asked, all jealous wonderment.
      “Who says I do? I keep telling you, it’s all real.”

Läsmånad: oktober-2014

Oktober har varit en bra månad om man ser till antalet böcker, 21 stycken, men jag har läst förvånansvärt många böcker jag inte riktigt tycker om (Profetmorden, Mördaren ljuger inte ensam, Änglarösten, Brave New World, Seven Up...) och några till som varit ganska trevliga, men som inte lämnat mig sugen på mer som Maresi, Landline, Are We There Yet?, skönt att de sistnämnda är fristående...

Några fullträffar finns naturligtvis också, tack och lov. Expeditionen, detta vackra utforskande av den misslyckade andréexpeditionen som jag så gärna ville diskutera med alla jag träffade under läsningen. Before I Fall om en ganska otrevlig tjej som får uppleva sin sista dag i livet om och om igen. Ett sötare blod som man önskar att alla man tycker om och alla som har inflytande över mat och hälsa skulle läsa. Spännande Don't Look Now om Noah och hennes kamp mot företaget som kidnappar gatubarn för att experimentera på dem (biblioteket har beställt tredje och sista delen nu, vad jag längtar!). The Girl who Loved Tom Gordon som är en trovärdig berättelse om en nioåring som går vilse i skogen och hur hon handskas med bland annat panik och hunger. Slutligen The Forever Song, sista delen om Allie som blivit vampyr och där författaren lyckas överraska om och om igen :)

Hela nio länder finns representerade hos författarna, en stor spridning för att vara mig. Jag har upptäckt åtta nya författare, men det är bara de två faktaförfattarna Uusma och Fernholm som jag direkt planerar att läsa mer av, och fyra som jag skulle bli väldigt förvånad om jag plockade upp igen (Indridason, Huxley, Lang, Somer), alla utom Huxley är deckarförfattare och jag vet inte om jag bara inte vill läsa genren just nu eller om det är att de är så ospännande som gör att jag inte vill läsa mer? Kan känna mig lite snål som inte vill ge dem en andra chans, det är snabbt att lägga dem åt sidan efter en enda bok, men jag provar hellre nya författare som jag kanske tycker bättre om.

Bloggandet går sådär, har legat efter med skrivandet, som vanligt, men med att par lediga dagar så har jag minskat ner kön till en handfull igen. Räknar med att kunna minska den ännu mer under helgen.

Statistik:
Lästa sidor: 6206                      Lästa böcker: 21 (3 barn, 2 non-fiction och 3 ljud), noveller: 1
Böcker på svenska: 10, engelska: 11            Böcker skrivna av kvinnor: 15, män: 6
Nya författare för mig: 8                                Antal länder: 9
8 böcker av amerikanska författare
5 böcker av svenska författare 
1 böcker av brittiska författare
2 böcker av kanadensiska författare
1 bok vardera av författare från Australien, Finland, Island, Italien och Turkiet

Utmaningar:
Tre på tre: 3 - det går bra, har två böcker kvar av mina nio nu. Synd bara att deckarna hittills inte varit så roliga.
Hyllvärmare: 1

Böcker:
169.    The Girl who Loved Tom Gordon - Stephen King (ljudbok)
168.    Profetmorden - Mehmet Murat Somer
167.    The Forever Song - Julie Kagawa
166.    Landline - Rainbow Rowell
165.    Änglarösten - Arnaldur Indridason  -månadsbesvikelse-
164.    Maresi: Krönikor från röda klostret - Maria Turtschaninoff
163.    Rosas buss - Fabrizio Silei (barnbok)
162.    Don't Look Now - Michelle Gagnon
161.    Windy, ledarhingsten - Elyne Mitchell (barnbok)
160.    Om jag bara inte råkat klippa taxfrisyr - Ingelin Angerborn (barnbok)
159.    Expeditionen: Min kärlekshistoria - Bea Uusma (non-fic)  *månadsfavorit*
158.    Mördaren ljuger inte ensam - Maria Lang
157.    Brave New World - Aldous Huxley (ljudbok)  -månadsbesvikelse-
156.    Ett sötare blod - Ann Fernholm (non-fic)
155.    Are We There Yet? - David Levithan
154.    Industrial Magic - Kelley Armstrong
N.       Free Four - Veronica Roth (novell)
153.    Four: A Divergent Story Collection - Veronica Roth
152.    Havskatten - Ann Rosman (ljudbok)
151.    Before I Fall - Lauren Oliver  *månadsfavorit*
150.    Seven Up - Janet Evanovich
149.    Dime Store Magic - Kelley Armstrong

Film:
Lovligt byte, tv, filmatisering av den första boken om Stephanie Plum. Kul, men tycker (naturligtvis?) boken var bättre. Dessutom var min Morelli mycket läckrare. Ranger hade de lyckats bättre med, men i mitt huvud är han rent enastående :) Och psykopaten var inte på långt när lika skräckinjagande som  i boken...

Tv:
Märks att hösten har kommit på allvar, följer helt plötsligt fem serier...
Vikings, bitvis grotesk, men gillar den lite hårdkokta stilen, och framför allt kvinnoporträtten. Men precis som när jag läser historiska romaner så skulle jag vilja ha en liten redovisning efter varje avsnitt om vad det är man faktiskt vet och vad man har spånat fram, är t.ex. ganska skeptisk till de vita bröllopskläderna och ringarna, var det verkligen så?
Downton Abbey, älskar den här såpan, kul att se hur samhället långsamt blir modernare och hur de gamla gubbsen är skeptiska mot förändringarna.
Friday Night Dinner, det roligaste på tv nu, gillar framför allt brödernas ideliga tjuvnyp. Grannen går mig på nerverna dock, blir mycket för överdrivet.
Allt för Sverige, gillar den här realityserien med sin idylliska sverigebild som jag inte alltid skriver under på, synd att Lundins lektioner om kultur ofta har drag av gången tid.
Diktatorn, ny realityserie som bara har visats ett avsnitt av, men tror det kan bli intressant. Om åtta personer som låses in och ska leva i en diktatur.