Frans G Bengtssons Röde Orm: Charlie Christensen

Bild lånad från bokus,
dessvärre är den slutsåld.

Röde Orm är en klassiker av Frans G. Bengtsson som för nästan tjugo år sedan omarbetades till en grafisk roman av Charlie Christensen. Jag har läst både Bengtssons original och serieromanen innan - är väldigt förtjust i historien. Christensen har gjort ett alldeles utmärkt jobb med att föra över den till serieformat och illustrationerna är ruggigt bra med extremt väl tecknade (och efterforskade) miljöer. Rolig och det händer mycket hela tiden, det mesta baserat på något som faktiskt hänt, rekommenderas varmt!

För den som inte vet vad Röde Orm handlar om så utspelar den sig under vikingatiden och efter att Orm huggit ihjäl en besättningsman blir han tvångsvärvad på ett skepp som går i viking. Det blir en lång seglats som bland annat tar honom till livvaktstjänst åt Almansur i Cordoba och på vikingatåg till England.

Holes: Louis Sachar

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska.

Holes av Louis Sachar handlar om Stanley som skickats iväg till ungdomsanstalten Green Lake Camp efter att ha dömts för stöld. Stanleys familj har varit otursförföljd ända sedan hans farfars farfar bröt ett löfte till en spådam. Namnet på korrektionsanstalten visar sig vara djupt missvisande - sjön torkade ut för hundra år sen och är nu en stekande öken och internerna sätts på att gräva hål ute på den f.d. sjöbotten. Ett hål om dan under stekande sol, men om man hittar något intressant kan man få ledigt resten av dagen.

Jag tycker den här boken är otroligt bra och förstår att den omnämns som en modern klassiker. Den är mycket underhållande med en ganska tillbakahållen humor och väldigt välskriven. Jag är djupt imponerad av hur saker som nämns kommer tillbaka och spelar roll senare i historien även om jag vid första omnämnandet knappt lägger märke till dem, har nog aldrig läst något som så snyggt knyter ihop alla små trådar. Det finns också stora trådar som knyts samman som historien bakom förbannelsen. En allåldersskröna som rekommenderas varmt!

War for the Oaks: Emma Bull

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

War for the Oaks är berättelsen om Eddi som ovilligt dras in i det stundande kriget mellan två älvhov. De behöver en människa för att striden ska kunna vara på liv och död och phoukan har valt den karismatiska Eddi (karismatisk i beskrivningen, inget jag egentligen känner själv). Medan hon väntar på att den stora drabbningen ska börja håller hon på att starta upp ett nytt band och trassla in sig i ett nytt förhållande.

Tankar: Den här räknas som en av de först urban fantasy-berättelserna, den kom ut 1987, och har därmed fått lite klassikerstatus. Hade den inte varit först så tror jag inte att den hade hållit sig kvar så länge, det är en helt okej historia, men inget utöver det vanliga.

Mycket i Eddis liv handlar om musik och för en som är ganska ointresserad av just det så blir spelningarna och riffen och magin som sprids från scen ner i folkhavet ganska trist att läsa om. Boken har dock andra ställen som underhåller desto mer, som phoukan som inte alltid följer de oskrivna mänskliga reglerna. Kriget mellan de två älvhoven är inte heller något jag känner att jag bryr mig vidare mycket om, tyckte det var mycket mer intressant att lågstatusälvorna börjat få nog av de som styrde - en mer intrigerande tanke än kampen mellan ont och gott. Mer älvor och mindre musik tror jag hade gjort en bättre bok.

To Kill a Mockingbird: Harper Lee

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska.

To Kill a Mockingbird är en bok jag hört talas om långt innan jag plockade upp den, en standardklassiker i amerikanska skolor som jag trodde skulle handla om ett rättsfall med en svart man som riskerar att dömas till döden när en vit kvinna anklagar honom för en våldtäkt han inte begått. En vit advokat ska försvara honom och hela stan börjar avsky advokaten, rasförrädare som han är.

Visst handlar boken om just det rättsfallet, men man får läsa ganska många sidor innan den historien börjar, boken inleds istället med att lilla Scout berättar om sitt vardagsliv med storebrodern Jem, hushållerskan Calpurnia och pappan/advokaten Atticus. Det är lekar, mat, första skoldagen, skvaller om grannarna, en besökande pojke som är spännande och en alldeles för strikt faster. Det hela är en ganska ljuvlig barndomsskildring med både sina bra och sämre sidor. Så kommer till slut rättsfallet in i bilden och man börjar diskutera ras hemma vid middagsbordet, men det är fortfarande väldigt mycket en barndomsskildring.

Tankar: Tyckte mycket om den här, även om den inte alls var vad jag trodde. Tror den skulle kunna passa som bokcirkelsbok, det finns många intressanta ämnen i den. Förutom ras så kommer fördomar och genus in, men allra mest är det ett barns uppväxt och det är ganska rart. Jag gillar Scout och jag tycker att skildringen av pappan är så intagande att jag inte vill läsa Lees Go Set a Watchman för jag har hört att man får en helt annan bild av honom där...

The Invisible Man: H.G. Wells

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska.
Gratis på Projekt Gutenberg

The Invisible Man är en klassiker som gavs ut redan 1897. Den handlar om Griffin, en albino som aldrig riktigt känt att han passar in. Han kommer på ett sätt att göra sig osynlig, men dessvärre kan han sen inte ändra sig tillbaka och att leva som osynlig var inte riktigt lika lätt som han föreställt sig. I jakten på ett motmedel söker han sig till ett hotell på landet och sedan börjar inbrott begås i trakten, men det är bara början på hans planer - nästa steg är att ta skapa en terrormakt.

Tankar: Gillade den här boken mer än jag trott, den är lätt humoristiskt skriven och lagom kort - historien får sin plats, men det finns inte tid att breda ut sig i ointressanta detaljer. Griffin är en knöl av magnifikt slag, en som inser sina fel och tycker att han har rätt till dem och att andra människor borde böja sig för hans storslagna intellekt.

Anne Franks dagbok

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Anne Franks dagbok blev äntligen läst, vet inte hur länge jag har tänkt läsa den utan att det blivit av. Den handlar väl som alla vet om tiden när hon och hennes familj (och ytterligare en familj) gömde sig från nazister under två år under andra världskriget. Vad som överraskade mig var att det var en uppväxtskildring som var väldigt lätt att känna igen sig i trots att omständigheterna inte alls är samma. Men det är känsloutbrott och kort stubin, en känsla av ens egen vuxenhet och stolhet över sitt goda förstånd och lite lätt förakt över de vuxna i ens närhet kombinerat med tankar på kärlek och sex (det är väl inte bara jag som känner igen mig i det?)

Att Anne levde gömd med fara för livet sätter så klart sin prägel på berättelsen, kanske framför allt i hur mycket det nöter på relationerna när man umgås med samma åtta personer dygnet runt i ett begränsat utrymme under två år samtidigt som man hela tiden behöver vara på sin vakt och inte får avslöja sig (bara det är ju en total mardröm). Rädslan över att bli upptäckt, särskilt när något oväntat händer, mat som blir allt sämre och ideliga flygräder över staden läggs över de personliga relationerna och det är ett under att de fortfarande verkar mentalt friska när boken tar slut.

Mycket läsvärd bok, imponerande vältalig för att vara skriven av en fjortonåring och den känns framför allt väldigt ärlig. Jag är glad att den blev läst :)

Kvinnor och äppelträd: Moa Martinsson

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Kvinnor och äppelträd var inledningsvis en något förvirrande läsning. Den börjar i mitten av 1800-talet med berättelsen om mor Sofi och behandlar lite snabbt hennes äktenskap med en vanför bonde på en relativt stor gård och hennes femton barn och veckovisa bad med Fredrika.

Tjugofem sidor in så flyttas historien - både i tid (till tidigt 1900-tal) och rum (till stadens gränder) och vi får då följa 7-åriga Sally vars familj vräkts och som nu söker sig ut mot landet. När flyttlasset väl går efter ytterligare tjugofem sidor så flyttas fokuset igen. Samma tid och plats, men till en ny liten flicka, Ellen, som utackorderats av sin mamma. Ellen får man tack och lov stanna kvar hos medan hon växer upp på en ölstuga och senare tar plats i ett kök som serverar rallare mitt ute i skogen. Därifrån knyts sedan Ellen och Sally samman och man får följa deras liv bland de fattigaste bönderna långt ifrån stan, en fattigdom som förvärras när första världskriget blommar ut, med barnafödslar, drunkna män och bybornas skvaller.

Tankar: Tyckte ganska bra om boken när jag väl kommit in i den (eller rättare sagt så tyckte jag om den från början, men blev jättefrustrerad när man lämnade mor Sofi och alla hennes barn. Det tog ett tag innan Sally och sen Ellen klarade av att ersätta henne). Fördelen med att släppa Sofi och alla hennes barn är väl att man får en större bild, över längre tid, över hur livet i Sverige förändrades efter sekelskiftet. Det var lätt att tycka om kvinnorna i boken, de flesta män däremot...

Smakebit: To Kill a Mockingbird

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska

Ute faller lite lätt regn, men med en bok och en pläd i fåtöljen känns livet värt att leva. Just nu så läser jag Maus, och eftersom den är tecknad ger jag en smakbit från den utmärkta boken jag läste ut igår istället, Harper Lees To Kill a Mockingbird.

Utdraget kommer från när advokaten Atticus och hans barn Scout och Jem diskuterar varför man dömer svarta på andra premisser än vita, de tycker allihop att det är fel. Då dyker den här lilla ordväxlingen upp:

     "There are lots of reasons. For one thing, Miss Maudie can't serve on a jury because she's a woman -"
     "You mean women in Alabama can't - ?" I was indignant.
     "I do. I guess it's to protect our frail ladies from sordid cases like Tom's. Besides," Atticus grinned, "I doubt if we'd ever get a complete case tried - the ladies'd be interrupting to ask questions."
     Jem and I laughed. Miss Maudie on a jury would be impressive. I thought of old Mrs Dubose in her wheelchair - "Stop that rapping, John Taylor, I want to ask this man something." Perhaps our forefathers were wise.

Tycker det är lätt ironiskt att de är kritiska mot fördomar om svarta utan att ens märka att de själva är lika fördomsfulla mot kvinnor. Fler smakbitar serveras hos Mari.

Frankenstein: Mary Shelley

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska

Frankenstein; or the Modern Prometheus är skriven i brevform och överraskade mig med att vara berättad ur Waltons perspektiv - det är en figur som jag missat när Frankensteinmyten nämnts. Han skriver i alla fall brev om sin upptäcksresa till Nordpolen till sin syster. Inte helt lyckat att han berättar om sin uppväxt för den egna systern... Nåja. Han känner sig ensam, men får så småningom en möjlig vän i en människospillra de hittar bland isflaken, en herr Frankenstein. Frankenstein berättar så småningom sin historia som Walton skriver ned och den handlar om vidundret han skapade och de ödesdigra följderna det fick för hans familj. I berättelsen som Frankenstein berättar så finns dessutom monstrets berättelse såsom han berättade den för Frankenstein.

Tankar: Blev besviken på den här. Den var enormt ordrik och pratig med massvis av ointressanta detaljer, men den lyckades aldrig bli det minsta spännande. Jag fick dock förståelse för monstret som egentligen bara ville accepteras, men som när det visade sig vara ogörligt istället utkrävde hämnd. De mänskliga karaktärerna beskrivs alla som högt intelligenta, otroligt goda och enastående, ända ner till kaptenen och manskapet på fartyget trots att de mest bara är med i förbigående, det hela blir lätt löjeväckande.

Bästa: svenska (manliga) klassikern!

Bild lånad från bokus
finns också på adlibris

Dags för en ny bästa-utmaning av Lyran och den här veckan är det den bästa svenska klassikern skriven av en död svensk man. Äntligen ett ganska lätt ämne, mest för att jag inte läser så många klassiker misstänker jag :) Lyran lade till att boken gärna skulle ha manstema, men bortser från det den här veckan (har helt enkelt läst för lite...).

För mig har Utvandrarserien av Vilhelm Moberg gjort ett outplånligt intryck. Lidandet för småbönderna och deras desperata försök att få ett bättre liv i ett nytt land där allt var nytt för dem är oemotståndlig läsning tycker jag och det blir inte sämre av att det finns så många älskvärda karaktärer som man lider och gläds med.

Och eftersom jag gillar att ge boktips så nämner jag nummer två och tre också, för varför inte? Vikingaeposet Röde Orm av Frans G. Bengtsson och Stadserien av Per Anders Fogelström är också mycket bra böcker där den sistnämnde behandlar ungefär samma tid som Utvandrarserien men som skildrar arbetarproletariatet i storstan istället.

Eligible: Curtis Sittenfeld

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Eligible är Curtis Sittenfelds bearbetning av Pride and Prejudice. Hon har flyttat handlingen och familjen Bennet till nutid och Usa och det är bra gjort. Det finns gott om paralleller till ursprungshistorien (duh!), men jag tror att jag hade kunnat läsa ganska långt i den utan att märka det om namnen hade ändrats... Jag tyckte det var spännande att se hur Sittenfeld lyckades förvandla intrigerna från Pride and Prejudice som i många fall är väldigt specifika för den tiden, som problemet med arvet som inte skulle föras över till döttrarna, till något som är logiskt för idag. Lösningarna gör mig gång på gång imponerad och jag är glad över att historien inte bara flyttat i tid och rum utan att anpassningar också gjorts i berättelsen så att den faktiskt passar i sin nya omgivning. Att sedan historien är lite fluffig och chiclit gör inget.

Karaktärerna stämmer överlag överens med Austens, med undantag av Catherine de Bourgh (som jag gillar i den här versionen) och, bitvis, Wickham. I New York finns Liz som skriver om inflytelserika kvinnor för en tidning och Jane som arbetar som yogainstruktör och när pappan blir sjuk återvänder de hem för att hjälpa till. Redan hemma finns de yngre systrarna: utseendefixerade Lydia och Kitty och den hårt studerande asociala Mary, tillsammans med mamman som i den här versionen har ett shoppingberoende. Huset är i ganska uselt skick och ekonomin blir inte bättre när pappans sjukhusräkning läggs till skulderna. Under en grillkväll introduceras en ny läkare, charmige Chip Bingley, som har sällskap med den tråkigare Darcy. Det som skiljer från originalet är väl att Sittenfeld inte riktigt lyckas sälja in Lizzie som en av de där karaktärerna som man gärna skulle vilja vara själv, speciellt hennes görande med Eligibles variant av Wickham avskräcker.

Precis som Austen visar Sittenfeld på mindre lyckade företeelser i samhället och liksom Austen så skriver hon med humor (inte hade det blivit en Pride and Prejudice-historia utan det?), exempelvis:
     "Fred!" the nurse said, though they had never met. "How are we today?"
     Reading the nurse's name tag, Mr. Bennet replied with fake enthusiasm, "Bernard! We're mourning the death of manners and the rise of overly familiar discourse. How are you?"

Northanger Abbey: Jane Austen

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris 
och översatt till svenska

Northanger Abbey handlar om den naiva och tillitsfulla Catherine som för första gången lämnar det trygga familjelivet för att följa med en väninna, mrs Allen, till Bath. Bath är orten där alla är och där allt kan hända. I början är det en ganska underväldigande upplevelse för henne trots att hon försöker se allt ljusast möjligt. Känner man ingen kan man nämligen inte heller introduceras för någon och är man inte introducerad pratar man inte med varandra om man ska följa etikettsreglerna.

Så småningom anländer dock en av mrs Allens bekanta och hennes dotter Isabella blir Catherines nya BFF. Det finns en del motsägelsefulla saker i Isabellas personlighet, men Catherine lyckas troskyldigt förklara bort de mest besvärande händelser. In på scen träder sen två giftasmogna unga män, Isabellas bror John och mr Henry Tilner.

Tankar: Ljuvligt fnissig liten bok där Austen med jämna mellanrum riktar sig direkt till läsaren för att sätta ljus på någon extra fånig social sedvänja. Catherine är otroligt optimistisk och godtrogen, och för det mesta charmas jag, men ibland blir det lite väl mycket. Henry Tilner är nog min favoritaustenfriare, han har ett sinne för humor och en retsamhet som jag inte kommer ihåg att jag har sett hos de andra. Gillar hennes övriga karaktärer också även om de är lite av one trick-ponies. Det kommer dessutom en oväntad vändning mot slutet av boken där Henrys far handlar på ett sätt som länge känns totalt ologiskt. Finns som e-bok för fem kronor på bokus :)

Smakebit: Northanger Abbey

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris 
och översatt till svenska, 
är del i Gutenbergprojektet

Jag har precis börjat på Jane Austens Northanger Abbey, en omläsning eftersom den är Kulturkollos nya bokcirkelbok. Jag läste den för sisådär 20 år sen, men har glömt nästan alltihop vilket känns helt okej med tanke på hur mycket liv som varit däremellan.

Smakbiten kommer från andra sidan där en beskrivning av huvudpersonen Catherine Morland som barn finns, liksom de något oväntade förväntningarna på en hjältinna:

She had a thin awkward figure, a sallow skin without colour, dark lank hair, and strong features - so much for her person; and not less unpropitious for heroism seemed her mind. She was fond of all boy's plays, and greatly preferred cricket not merely to dolls, but to the more heroic enjoyments of infancy, nursing a dormouse, feeding a canary-bird, or watering a rose-bush.

Fler smakbitar hittar man på Maris blogg Flukten fra virkeligheten.
Ha en skön söndag!

Lord of the Flies: William Golding

Bild lånad från bokus finns även
på adlibris och på svenska.

Lord of the Flies handlar om en grupp pojkar som ska evakueras under andra världskriget när planet kraschlandar på en öde ö. De flesta känner inte varandra sen tidigare och en av de större killarna, Ralph, tar ledarrollen, men utmanas av Jack. De försöker ordna saker (som hyddor, mat och röksignaler) i väntan på att bli räddade, men det är mer snack än verkstad.

Tycker inte att någon av personerna skildras vidare positivt, de har alla sina fel och jag har svårt att tycka om dem. Det finns dominanta personer, en del sadister, småbarn som inte förstår allvaret i sin nya situation, efterföljare som gör som de andra och ett mobbningsoffer som går mig på nerverna med sin gnällande, men som gör sitt bästa för att få vara lite viktig.

Boken är lite tungt skriven, läsningen flyter inte för mig och jag har svårt att komma in i texten vilket inte blir bättre av att jag har så svårt att engagera mig i personerna. När saker efter ett tag börjar falla sönder för ledaren Ralph och skeendet blir snabbare lossnar det äntligen för mig. Jag gillar den begynnande vänskapen mellan honom och Piggy och de dramatiska jaktscenerna som kommer därefter. På slutet blev jag besviken på den vuxne som dök upp, ett praktexemplar av en vuxen som varken vill se eller veta.

Vet att många blir djupt berörda av den här boken och hur illa människor kan behandla varandra och då särskilt när det handlar om barn, men jag hade nog reagerat mer om jag inte redan sett den på film. Eller inte, kanske hade det krävts att jag brytt mig om personerna...?

The Wonderful Wizard of Oz: L. Frank Baum

Bild lånad från adlibris

The Wonderful Wizard of Oz handlar om Dorothy som bor i ett väldigt torrt, platt och grått Kansas där en dag en tornado kommer och sveper med sig hela huset, med Dorothy och hennes hund Toto därinne, till landet Oz. Hon blir väl mottagen eftersom huset råkat landa rakt på den elaka häxan i öst. Trots välkomnandet och ett vackert och blomstrande landskap vill Dorothy hem igen, till sin tant Em och farbror Henry och den enda som kan hjälpa henne är trollkarlen i Emeraldstaden så Dorothy börjar gå. Det är långt och på vägen får hon sällskap av en fågelskrämma, en plåtman och ett lejon, som alla har en egen önskan till trollkarlen.

Omdöme: Det här räknas väl som en amerikansk klassiker tror jag och jag kan förstå att den gjort intryck på barn med sina minst sagt speciella karaktärer och det fantasieggande landet Oz. Kan tänka mig att det finns en del versioner med väldigt läckra bilder, även om min bara var text. Det är en trevlig och händelserik historia med ett budskap om att man ska vara snäll, men jag kan väl inte påstå att jag uppslukades av läsningen. En av mina före detta elever hade dock denna som favoritbok i trean, så den kan nog passa barn bättre (funderar lite på att ha den som högläsning under hösten, tror den skulle fungera bra).

The Legend of Sleepy Hollow: Washington Irving

Bild lånad från adlibris,
finns även på svenska

Lånade hem The Legend of Sleepy Hollow som ljudbok utan att veta så mycket mer om den än att Johnny Depp är med i filmen Sleepy Hollow. En film som jag bara sett trailern av eftersom den visade upp en spökryttare och jag inte är något större fan av otäcka filmer. Jag är inget jättefan av otäcka böcker heller, men den här är ju något av en klassiker (publicerades första gången 1820) och behagligt kort så varför inte ge den en chans tänkte jag.

Den handlar om Ichabod Crane, en skollärare som förälskar sig i den rika bonddottern Katrina, eller snarare i hennes lovande framtidsutsikter om man ska vara ärlig. En ung man som också uppvaktar henne blir svartsjuk och en natt när Ichabod är på väg hem från Katrina får han sällskap av en huvudlös ryttare.

Nu visade det sig att boken inte var läskig alls, utan istället skrivet på ett ganska torrt raljerande sätt som inte alls gick hem hos mig och när det till det läggs ingående beskrivningar av dalen och allt som finns där så känns det som en välsignelse att boken är kort. Det fanns heller inte en enda person i böckerna som jag tyckte om, eller ens brydde mig om vilket kanske är värre. Till råga på allt var den också väldigt förutsägbar, så letar du efter en bok som får nackhåren att resa sig så skulle jag rekommendera dig att leta någon annanstans.

Tematrio: Olästa klassiker

Om vilka klasiker man är nyfiken på, men inte har läst handlar Lyrans tematrio om den här veckan. Det skulle kunna bli en lång lista hos mig, klassiker är inte det som brukar dra mest även om en och annan slinker ner, men tog de tre första författarnamnen jag kom på:

• Något av Fjodor Dostojevski. Där känns det som att jag missat något bra... Om jag nånsin tar tag i honom vilken tycker ni att jag ska prioritera i så fall?
• Carl Jonas Love Almqvist - har läst en del bra om honom och det är väl Det går an som lockar mest, antagligen för att den pratades om på gymnasiet även om vi aldrig läste den.
• William Golding - Flugornas herre. Har ju sett den åtminstone delvis på film, men vill läsa boken också. Har funderat på att läsa den i sommar, så förhoppningsvis är den inte oläst när hösten kommer :)

Kallocain: Karin Boye

Bild lånad från adlibris

Så satte jag äntligen tänderna i Karin Boyes Kallocain, en klassisk dystopi som jag hörts nämnas ganska ofta. Den handlar om ett extremt totalitärt samhälle där medborgarna, de lojala medsoldaterna, lever för statens bästa. Så när ens vuxna barn för samhällets bästa förflyttas till en annan stad och man därmed aldrig kommer att ses igen, är man (eller bör åtminstone vara) glad för det. Man gör gärna ett extra skift om det behövs och det är helt normalt att vara ständigt övervakad. I Kemistaden nummer 4 lever Leo Kall som uppfinner ett sanningsserum som får människor att avslöja sina innersta känslor och följen blir att man nu även kan döma folk som är illojala i tankarna.

Omdöme: Jag känner mig kluven till den här. Beskrivningen av samhället är genomtänkt där den ena lilla biten som läggs på föregående och bilden man får blir stadigt hemskare. Men jag har svårt att tycka om boken, framför allt för att jag har så svårt för huvudpersonen. Leo är en ganska ynklig människa som förhöjer sig själv i tankarna samtidigt som han föraktar sina medsoldater för deras svagheter. Det hela stör desto mer eftersom man ser samma svagheter hos honom. Intressant, men nedslående liten twist på slutet.

Brave New World: Aldous Huxley

Bild lånad från bokus,
finns även på svenska

Brave New World/Du sköna nya värld av Aldous Huxley skrevs redan 1932 och började som en parodi på de utopier som skrevs den tiden. Det blev att jag spoilrade ganska mycket när jag skrev texten nedan, sammanfattningsvis kan man väl säga att den bitvis var intresant, men jag tyckte inte om den.

Den börjar med ett studiebesök på en barnalstringsenhet (eftersom jag lyssnat på engelska hittar jag på svenska begrepp som jag tycker passar, det är mycket möjligt att det kallas något annat i den svenska översättningen) där den besökande gruppen visas runt bland foster i olika stadier och av olika klasser. Det bestäms nämligen redan innan födseln om du ska bli en av de styrande (alfa eller beta) eller en av dem som har ett monotont industrijobb (gamma, delta, epsilon), ju längre ner i alfabetet desto mindre intelligens har du. De senare får bl.a. alkohol i sina näringslösningar för att inte bli intelligenta och det gör också att de är små och kortväxta. Sedan växer barnen upp på fostringsenheter där en del av fostran består av avversionsterapi, elchocker, och sömnhypnosinlärning där mycket av fokuset ligger på att du ska vara nöjd med, och identifiera dig med, din lott.

Så åker ett par av personerna, Bernard och Lenina på semester till ett reservat och förskräcks som bäst över hur vildarna lever när de får se en ljushårig vilde, John. Det visar sig att hans mamma är en beta som stannade kvar i reservatet för att undkomma skammen av att ha blivit gravid. De har fått ett uselt liv

Okänd soldat: finländsk klassiker

Bild lånad från adlibris

Okänd soldat av Väinö Linna handlar om det finska fortsättningskriget när Finland slogs för att få tillbaka det land som ockuperats (och helst lite till) av ryssarna under finska vinterkriget. Eftersom Sovjetunionen samtidigt var invecklat i strider med Nazityskland räknade man med att motståndet skulle vara mindre. I boken får vi följa en stadigt minskande maskingevärspluton från strax innan kriget startar till dess slut.

Det är många personer att hålla reda på och i början är det svårt, men allteftersom sidorna vänds så lyckas jag koppla namn med personligheter och får mina favoriter. För att visa att de kommer från många olika delar av Finland låter författaren de flesta prata med olika dialekter, vilket ibland gör läsningen fruktansvärt jobbig (och att översätta boken måste ha varit än värre). En av de svårare att tyda är Hietanen, ett exempel kommer här: "-Voj fan va gälin ja var. För va sku ja tii åsta dra? Från å mää nu ska ja ligg o kytt vir femton." Allvarligt talat?! Alla dialekter är tack och lov inte lika svårtydda, ibland är det så simpelt som att det är insatt ett extra l bakom alla r, men försvårar flytet gör det ändå.

De delar som berättas utifrån en allvetande röst istället för samtal mellan personerna är inte dumma när jag väl kommit in i boken och börjat bry mig om personerna. Det är inget idealiserande av krig man får läsa om, det är tungt, hungrigt och skräckfyllt. Många av officerarna är alltför intresserade av den yttre disciplinen istället för att planera långsiktigt och som läsare hamnar man nästan alltid på mannarnas sida. Ofta känns det hela tröstlöst, de anfaller, män dör och gruppen tar sig framåt och säkrar... en liten kulle eller något annat av mindre vikt. Linna var själv med i kriget de första åren och det märks, det känns väldigt äkta alltihop.