måndag 30 september 2013

Tag: Reading Habits

Blev taggad av Sara pepparkaka att skriva om läsvanor, så här kommer en liten redogörelse om mina:

1. Har du en speciell plats hemma där du brukar läsa?
Reclinern (med gung och fotstöd) har tagit över tronen från soffan som tidigare var den självklara platsen

2. Bokmärke eller random papperslapp?
Köper fina bokmärken ibland, men använder dem sällan, det brukar bli vilken liten papperslapp som helst. Har jag ingen till hands så försöker jag memorera sidnumret, brukar gå ganska bra. 

3. Kan du sluta läsa när som helst eller måste du sluta efter ett kapitel eller ett visst antal sidor?
Klart det känns bra att sluta just vid kapitel, men oftast blir det att jag slutar vid ett nytt stycke när bussresan är slut eller jag kommer fram till kassan.

4. Äter eller dricker du något när du läser?
Jepp. Båda två. Ofta. Det är ett litet problem det där, okynnesätning.

5. Brukar du lyssna på musik eller ha på tv:n när du läser?
Musik nej, blir distraherad när jag börjar sjunga med. Tv:n står på ibland, mest för att jag kan börja läsa i en reklampaus och sedan fortsätter att läsa för att boken är bättre än programmet. 

6. En bok i taget eller flera samtidigt?
Sedan en månad tillbaka läser jag två samtidigt. Det var då min älskade läsplatta öppnades så den har jag i väskan och så har jag en pappersbok hemma. 

7. Läsa hemma eller överallt?
Överallt. På busshållplatsen, på bussen, i kassakön (har ingen ångest över julklappsshoppingen längre), om jag tar en snabblunch själv på stan. Tog fram boken på krogen en gång när hela övriga sällskapet skulle på toaletten, det var lite provocerande för vissa...

8. Läsa högt eller tyst i huvudet?
Tyst. När jag läste engelska förra året passade jag på att läsa högt och öva uttal ibland, men nu är poängen tagna och ambitionsnivån lägre.

9. Hoppar du fram i boken eller hoppar du över stycken?
Egentligen inte. Kan ibland hoppa över dikter, sånger och sådant (Sagan om ringen) som tagits med, men handlingen läser jag. Det kan hända att jag skummar däremot om jag inte tycker att det är så himla bra, eller om beskrivningarna är väldigt långa.

10. Bryta rygg eller inte?
Inte. Har många favoriter som ser olästa ut :)

11. Skriver du i böcker?
Nej. Inte när jag pluggar heller, fungerar bättre att anteckna vid sidan av för mig.

12. Vilka taggar du?
Är ju många som har svarat på den här nu, men håller tummarna för att de här är sugna:

söndag 29 september 2013

Smakebit på søndag: Andlös

Andlös (inbunden)
Bild lånad från bokus
Söndag igen och med det dags för nya smakbitar ur böcker :) Vill du hitta fler eller vara med själv så ska du besöka Maris blogg.

Själv har jag kommit halvvägs i Andlös av Mattias Ronge. Där skildras en svensk framtid där en sjukdom som förlamar andningsreflexen (du måste hela tiden komma ihåg att andas...) sprider sig utan att någon vet  orsaken eller hur den sprids.

Hittills gillar jag nog idén bättre än boken, jag har svårt att tycka om huvudpersonen. I citatet nedan försöker hon prata med sju-åriga Selma som kvällen före såg sin mamma dö och som nu, mycket ovälkommet, ska bo hos Leni i ett tag.

"Leni försökte förvandla sin röst som hon hade hört att föräldrar gjorde, så att den blev så där stöttande och inkännande, och hon pratade med munnen formad som ett litet o för att säkerställa ett särdeles infantilt tonfall, men när hon hörde sig själv kände hon att det höll på att hända, det som absolut inte fick hända. Inte nu. Ändå bubblade det ur henne.
     Selma sprang ut från vardagsrummet med händerna för öronen, och blicken som Leni fick skulle hon aldrig glömma. Ögonen var utan hopp. Leni satte sig i soffan och försökte samla sig efter sin nervösa skrattattack. Stackars Selma. Hur skulle Leni klara detta i två veckor? Eller snarare, hur skulle Selma klara av Leni."

Uppdaterat: Här finns mina tankar efter att ha läst hela boken.

lördag 28 september 2013

Wolf Hall: Fy skam. Tar ni oss för betjänter?

Wolf Hall
Bild lånad från adlibris
Wolf Hall av Hilary Mantel är en ambitiös historisk roman som handlar om Thomas Cromwells liv. Hans liv går i boken från att vara en halvt ihjälslagen smedson till att bli Henrik VIII:s närmaste rådgivare. Det här är första delen av tre så jag får vänta lite med att se hur det går sen.

Det är ett fascinerande liv man får läsa om. Cromwell beskrivs som en intelligent, medkännande och fritänkande man. Man får läsa om hans familjeliv, det är nog de bitarna jag tycker bäst om, men kanske inte de viktigaste för den historiska personen, men också om England, intrigerna vid hovet och till viss del även Europa på 1500-talet.

En stor del av förändringarna i England kommer sig av Henriks kamp för att få gifta sig med sin älskade Anne Boleyn vilket leder till att släkten Boleyn stiger i graderna. Man får också läsa om Annes syster Mary som utnyttjas hänsynslöst av släkten. En förutsättning för giftemålet var att frigöra Englands kyrkor från påvedömet eftersom Henrik redan var gift och påven inte gick med på att ogiltigförklara det första äktenskapet (stackars drottning Katarina, hennes liv var ingen dans på rosor) och följderna av den nya kyrkoordningen börjar i boken splittra kungariket.

Det är en lärorik bok. Dels får jag en förståelse för politiken som förs, men framför allt får jag bilder av livet på 1500-talet. Hur en mäktig man lätt kan ha 600 personer som arbetar i hushållet och hur specialiserade en del av tjänsterna var: "Harry Norris är en av kungens närmaste vänner; han är, för att vara exakt, hans stolsven, den som räcker honom torkklädet." (s.58-59). Andra har tjänst som lutenister, tvätterskor, apotekare, hönseriuppsyningsmän. Detaljer som tyger, mat och möbler är också väl beskrivet. Rangordningen var också viktigt, ett sätt för kungen att belöna någon för en tjänst var att ge honom en ny titel. Och även om den nya titeln var viktig kan man aldrig riktigt glömma vilken bakgrund någon kommer ifrån...

Så vad tycker jag då? Jag gillar boken. Det är en intressant del av historien och Mantel sätter färg på den. Men den är inte helt lätt att läsa. Ganska ofta är det oklart vems ord eller tankar vi får del av, och pronomena kan ändras från en mening till nästa, även om det är samma person som tänker (från han till jag), inte för att man alltid vet vem som tänker... Samma sak med kronologin. Någon kan ha avrättats fem dagar tidigare och sedan kommer "Idag följdes X till schavotten". Rekommenderar den ändå. Men som så ofta när jag läser en historisk roman så skulle jag vilja ha en faktasida på slutet där man får reda på vad som är säkerställt och vad som är gissningar.

Här är mitt inlägg om fortsättningen, Bring Up the Bodies.

fredag 27 september 2013

Bokbloggsjerka: Amerikansk dominans

jerka11Annika frågar i veckans jerka vilket land som överväger när man läser?

Efter en snabb titt på fliken "läst 2013" (himla skönt att redan ha statistiken klar) så leder Usa stort hos mig, 47 lästa böcker mot 18 svenska och 8 brittiska. I övrigt så är det spridda duggdroppar. Har ju ingen tidigare sammanställning, men tror att det är en ganska normal bild över vad jag läser, kanske något mer amerikanskt än vanligt. En anledning till de många böckerna därifrån är att jag läst en del serier under året och då ökar antalet ganska snabbt, serierna Sookie Stackhouse, Mortal Instruments och The Farseer är 23 böcker bara det.

torsdag 26 september 2013

Soundtracket till min egen zombieapokalyps :)

Läste nyss ut Warm Bodies, Isaac Marions bok om en värld översvämmad av zombies och vad kan då passa bättre än att göra testet om vilken musik som skulle vara soundtrack till min egen zombieapokalyps? Man sätter helt enkelt sin stereo/telefon/mp3/ipod etc. på schuffle eller motsvarande och ser vad resultatet blir. Listan hittade jag på failblogg och har sedan översatt den lite fritt.

Första låten är det övergripande temat för apokalypsen:
Heart of Misery av The Rasmus - känner mig mycket nöjd med det övergripande temat! Tempo, text, stämning... det stämmer.
Andra låten är den som spelas när du dödar din första zombie:
Come as You Are av Nirvana - kan tycka att låten är lite kaxig, man ropar dit zombien med ett "Come as you are" samtidigt som man gör den där "kom-hit-vinkningen" med fingrarna. Det visar att man inte är rädd och att man är övertygad om sin förmåga att skära halsen av honom.
Tredje låten spelas medan du jagas av en hord av zombier:
We're a Happy Family av The Ramones - skulle möjligtvis fungera om man tänker att det snarare är zombiernas soundtrack än mitt som jagat villebråd. Kanske lite för snabb låt för zombies dock.
Fjärde låten spelas när du är tvungen att döda din älskade:
Rock the House av Gorillaz - att den här spelas när jag dödar min älskade passar inte alls. Med tanke på att ganska många romantiska låtar finns på min telefon så är jag inte nöjd med att det blev en danslåt om "shake your ass", så totalt okänsligt.
Den femte låten spelas när du blir kär på nytt:
Polly av Nirvana - den här blev också en besvikelse, den startar med "Polly was a crackgirl"... Om man vill dra det långt kan man ju kanske falla för en zombie, som i boken, och då kan den kanske funka, men det känns väldigt långsökt. Eller om jag under alla dessa vedermödor under apokalypsen börjat ta droger, men hittar min stora kärlek och blir ren. Fortfarande tveksamt.
Sjätte låten spelas under det slutgiltiga slaget:
One in a Million av Guns n' Roses - det här är en ballad, inget som passar till en stor stridsscen. Titeln låter som den skulle passat under kärlekstemana, men med den ganska rasistiska texten hade den inte blivit bra där heller.
Den sjunde låten spelas efter segern när du (tror att du) äntligen har undkommit:
Promiscuous av Nelly Furtado - nu blev det ännu värre, Promiscuous efter min stora seger, hallå eller? Hade ju velat ha något mer storslaget och definitivt något mindre fånigt.
Den åttonde och sista låten spelas när du upptäcker ett bitmärke:
On a Plain av Nirvana - sista låten (tredje av Nirvana skumt nog) funkar faktiskt ganska bra, det sjungs bland annat att "I got so high that I scratched 'till I bled" vilket passar ganska bra till övertro och ett bitmärke :)

onsdag 25 september 2013

Warm Bodies: We do a lot of standing around and groaning

Warm Bodies
Bild lånad från adlibris
Har återigen läst en bok som filmatiserats med tanken att "eftersom någon gjort film på den så måste det vara en himla bra bok." Har återigen haft fel. Warm Bodies av Isaac Marion är inte någon fängslande läsning. Det blir paus efter paus, koncentrationen brister och jag är på gränsen att lägga ner, men kämpar mig till slut igenom. Tyvärr.

Den utspelar sig i en amerikansk stad någon gång i framtiden där mänskligheten efter den globala uppvärmningen fått problem med zombies. I boken får vi följa den välbevarade zombien R som tänker lite mer än de flesta andra zombierna runt honom. Han samlar på föremål från andras mänskliga liv och ett av hans nöjen är att, när elen fungerar, åka varv efter varv i rulltrappan på flygplatsen där han bor. Jag tror att det är den här delen, den där man får se livet som zombie från insidan som gjort att den här boken blivit uppmärksammad. En del detaljer är lite roliga och vardagslivet med giftemål och barn är lite kul att läsa om, men det är också ganska segt  med många ändlösa inre monologer eftersom zombier inte pratar så bra, men tydligen har ett rikt inre liv där de inte kommer ihåg sina namn eller liv, men har minnet fullt av popkulturella referenser och funderingar om världshändelser.

Warm Bodies (Varma kroppar)
Finns på svenska också
Efter en lyckad jakt äter R en hjärna som ger honom extra tydliga minnesbilder från ägarens (Perrys) liv och det leder till att han räddar Perrys flickvän från att bli uppäten. Han blir fascinerad av henne och känner sig mer och mer levande. Livligheten sprider sig till zombies runtomkring honom och andra, mer utmärglade zombies känner att världsordningen är hotad och går till attack. På slutet räddas de från zombieattacken, och zombieviruset, av en kyss! Huh? Världen ligger i spillror och det som behövdes var en äkta kärleks kyss? Vilket jävla banalt slut. Det här var inte en bok för mig även om jag sett att flera andra gillar den.

Har förresten gjort ett inlägg om vilken musik som skulle spelas under "min" zombiapokalyps.

tisdag 24 september 2013

Fractured: They made them watch it burn. I could hear them screaming inside the house.

Fractured (häftad)
Bild lånad från bokus

Fractured av Teri Terry är en riktigt bra fortsättning på den brittiska dystopin Slated. Kylas traumatiska upplevelser i förra boken har fått fler minnesbilder att återkomma och några av dem handlar om Nico. Som, inte av en händelse, har fått jobb på hennes skola. Relationen till Nico är en studie i hur en manipulerande, psykopatisk sektledare fungerar, hur man kämpar för att få ett litet tecken på godkännande och hur "kärleken" oftast hålls undan eller levereras under hotet om att dras bort.

Här används manipulationerna till att skapa en liten grupp motståndsrebeller där Kyla förväntas ha en viktig uppgift och gränserna för vad hon kan tänka sig att göra flyttas undan för undan. Dessvärre har regimen fått upp ögonen för henne och sätter sin egen typ av press på henne och deras armar är mycket längre än vad hon, och de flesta vanliga människor, någonsin kunnat tänka sig, de följer inte sina egna regler. Vem man kan lita på och vem som förråder vem är inte alltid lätt att veta och det är en sak till jag gillar med boken, att man inte alltid kan räkna ut vem som är god och vem som inte är det, saker döljs under ytan. Och varför så mycket vikt läggs vid Kyla avslöjas undan för undan - det är ett intrikat spel som avslöjas.

Tycker mycket om den här serien! Jag gillar personerna och som dystopi känns den mycket trovärdig. Bilden av det framtida samhället fördjupas i den här boken, samtidigt som en helt ny problematik presenteras. Det hela är välskrivet och spännande och det känns inte som att jag läser en mellanbok som det ibland gör när man sätter tänderna i andra delen i en trilogi.

Här kan du läsa om Slated, den första delen.
Här kan du läsa ett litet smakprov från Fractured.

söndag 22 september 2013

Smakebit på søndag: Fractured

Fractured (häftad)
Bild lånad från bokus
Yay, söndag och dags för intresseväckande smulor från bokbloggares läsning igen. Allt i Maris regi.

Har kommit en liten bit ur Fractured av Teri Terry. Det är fortsättningen på Slated, en brittisk dystopi som jag tyckte riktigt bra om. Slateds har fått hjärnan "rentvättad" från minnen och erfarenheter som behandling mot brottslighet eller psykiskt lidande. I boken följer vi Kyla, en flicka som blivit slated, men som efter en chockartad upplevelse i förra boken börjat få glimtar från sitt tidigare liv, här är en av dem:

'You know you can never get away, don't you?' he says. He is exultant and disappointed in me, all at once. 'I will always find you.' Nico leans down and kisses my forehead. A rare gesture of affection that I know will in no ways ease whatever punishment he devises.
    I can never get away.
    He will always find me...

Hur hon ska sätta ihop minnesbilderna vet hon inte än. Och den nya biologiläraren på skolan? Det är Nico.

Här finns tankarna efter att ha läst hela boken.

lördag 21 september 2013

Den nya människan: Jag kunde ha avvärjt hela massakern

Den nya människan (pocket)
Bild lånad från bokus

Njöt av att läsa Den nya människan av Boel Bermann! En tankeväckande svensk dystopi (även om den startar bara ett år framåt i tiden) som handlar om när barnafödandet över hela världen upphör. Inklippta notiser och artiklar rapporterar om problemet. Ett par år senare blir folk plötsligt gravida igen, alla är glada, det finns hopp för mänskligheten, men långsamt inser man att de nya barnen inte är som de gamla. De är mer som små robotar än barn. De leker inte, de gnäller inte och de älskar inte - de förstår inte ens känslor.

I boken får vi följa Rakel som redan från start tycker att den nya avarten är obehaglig. Och långsamt börjar resten av samhället komma till samma slutsats. De nya barnen tas från sina föräldrar och interneras för att om möjligt fostras till empatiska medborgare och återigen börjar födelsetalen sjunka. Vem vill ge liv åt något sådant? Och vem vill få sitt barn fråntaget? Rätten till kvinnans egen kropp förminskas, blir man gravid har man en viss skyldighet att föda barnet eftersom arbetskraft fortfarande behövs, så preventivmedel och abortkostnader får tas från egen ficka. Samtidigt höjs barnbidraget.

Det här är en riktigt bra bok. Och ruggig. Tittade mig över axeln ett par gånger när jag läste första halvan och tände lampan i rummet bredvid... Tycker det var intressant att se hur rätten till fri abort tas bort, hur man trots allt man vet om den nya rasen fortsätter att värdesätta produktionskraften högre. Att de nya barnen växer fortare tog ett tag att vänja mig vid - i början bläddrade jag fram och tillbaka mellan kapitlena (väldigt korta sådana) för att får ordning på åren, hur gamla var barnen nu? Var det rimligt att de redan var en sådan viktig del av arbetskraften?

Gillade att läsa om hur världen förändrades när alla räknade med att vara bland de sista människorna på jorden. Hur krig, våld och skilsmässor nästan försvann, för hur viktigt var det egentligen att bråka om resurser när alla ändå snart skulle vara borta. Hur "glada" nyheter tar över det mesta av rapporteringen när man helst vill stoppa huvudet i sanden. Och hur husdjur på riktigt tar barnens plats. Det kändes trovärdigt.

Tyckte också det var intressant att följa Rakel, hur hennes samvetskval äter henne och hennes utveckling från misstänksam, till skräckslagen (av förklarliga skäl...), till mamma. Där kommer den enda invändningen jag har mot texten: När man tänker på hur mycket hon gick igenom för en möjlighet att få se sitt barn igen, så känns den tidiga interneringen av de först födda alldeles för lätt. När demonstrationerna i Stockholm beskrivs så anmärker hon på att det är så få som är där, som reagerar, som protesterar. Kan tycka att det borde varit större motsättningar redan från start och att det borde varit fler (åtminstone fler föräldrar) som motsatt sig den inhumana behandlingen av barnen jorden runt.

fredag 20 september 2013

Bokbloggsjerka: Singel eller inte, det är frågan

I veckans bokbloggsjerka hos Annika så ställs frågan om man helst läser standalone-books eller bokserier?

Jag är för serier! Det är skönt att få komma tillbaka till en omgivning som man redan vet att man trivs i, med personer som man längtat efter att få återse - det är ofta lätt att komma in i en fortsättning, det känns lite hemtamt och man vet vad man kan förvänta sig (som att stoppa favoritgodis i lördagspåsen hellre än alla andra konstiga sorter).  Jag gillar att man får lära känna karaktärerna och de får utvecklas över tid, förutsatt att karaktärerna verkligen utvecklas, är serien inte så bra kan det hända hur mycket som helst utan att det får återverkningar på handlingar och psyken och då är det ju mindre inspirerande. Och jag föredrar också tre "lagom" långa böcker hellre än en tung, otymplig och ibland lite skräckinjagande tegelsten.

jerka11Det finns naturligtvis också gott om bra singelböcker där historien känns avslutad och klar när boken tar slut och jag läser gärna dem också, där kan det istället störa att det kommer en fortsättning på en bok där jag tyckte att allt var klappat och klart (som fjärde delen av Mortal Instruments-serien, i och för sig en serie, men jag tyckte den kändes som en trilogi för trådarna knöts ihop så bra i tredje delen). Det finns självklart också singelböcker där karaktärerna utvecklas något enormt, det är ju inte förbehållet de i serier...

Så det korta svaret kan väl bli att jag gillar bägge, beroende på berättelse.

torsdag 19 september 2013

Läsningsenkät

Hittade en enkät på bokbabbel och eftersom det alltid är roligt att skriva om läsning så svarar jag med :)


Vad läser du just nu:
Jag läser Wolf Hall (och efter 100 sidor börjar jag komma in i den) på läsplattan och Warm Bodies i bok.

Vilken bok kommer du att läsa härnäst:
Den nya människan av Boel Behrmann ligger och väntar i bokhyllan. Ser fram emot den.

En bok du sparat till ett speciellt tillfälle:
Kanske inte ett speciellt tillfälle, men jag har de första 5-6 delarna av Diamantsvärdet och träsvärdet stående på vinden (det är inte där mina olästa böcker brukar stå, men lägenheten renoveras) i väntan på en komplett serie i pocketupplaga. Jag håller tummarna för att de är lika bra som jag tror :)

Den senaste boken du gav upp med:
Det var ruggigt nära med Death comes to Pemberley (P.D. James), men den tog sig sista tredjedelen. Kvinnor om natten (Tove Nilsson) slarvskummade jag sista halvan, fastnade aldrig. Är ruggigt dålig på att lägga ner böcker jag inte tycker om :(

Den första boken du läste på engelska:
Tror det var Paddington. Försökte öva upp min engelska före en sommar som Camp Counselor i Usa och valde gamla brittiska barnböcker... Dåligt självförtroende gjorde att jag inte vågade mig på vuxenböcker.

Den senast boken du läste på svenska:
Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman. Gillar hans liknelser så mycket, men slutet var lite väl rart.

Kan du citera några dikter:
Tyvärr. Någon rad här och där, men...

Hur hittar du tiden att läsa så mycket:
När jag är ledig kan jag läsa dagar i sträck, men jag läser inte jättemycket på vardagar Skulle vilja läsa mer, men har en tendens att fastna i jobb (är lärare så det finns att göra hemma) och mobilen och datorn och tv.n. Men läser på bussen, när jag äter, reklampauser... många bäckar små... Och jag städar alldeles för sällan vilket ger mer tid över :)

Vilket boksläpp ser du mest fram emot den här hösten:
Alligiant av Veronica Roth! Vill ju läsa upplösningen på serien. Och få förklaringen till bakgrunden av det ganska konstiga samhällssystemet.

Tsatsiki och morsan: Eller var fröken en tjejtarzan från de djupa skogarna

Tsatsiki och morsan
Bild lånad från adlibris
Har läst Tsatsiki och morsan av Moni Nilsson som högläsningsbok för min etta. Började med kapitel 2 och 3 (hoppade över det första) redan när de var på besök från förskoleklassen och har sedan läst resten under den första delen av höstterminen. Tsatsiki bor med sin mamma och deras inackordering Göran och har aldrig träffat sin pappa som fiskar bläckfisk i Grekland. En lite annorlunda, men ändå väl fungerande familjekonstitution. I början av boken ska Tsatsiki börja ettan och han ser inte fram emot det, men med en nyfunnen bästis, en fröken som kanske kommer från rymden och en tjej som är så söt att det kittlar i magen när hon ler så är skolan inte så illa i alla fall. Detta trots en synnerligen elak mobbare.

Det är en bok som fungerar bra för högläsning. Kapitlena är korta så man kan ibland läsa flera, den är rolig på många ställen, men handlar samtidigt ämnen som blir bra diskussioner. Språket är trevligt, med några svordomar, men eftersom det är mobbaren som yttrar dem så passar de väl in (jämfört med filmen så är svordomarna få). En del ord får man förklara, men språket är inte krångligt.  Och viktigast av allt: barnen tycker om den. De fångas av texten, de vill diskutera det som händer och de uppskattar roligheterna.

onsdag 18 september 2013

Min mormor hälsar: Bara säg förlåt för att du kastade bajs på polisen

Min mormor hälsar och säger förlåt
Bild lånad från adlibris
Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman är en ganska okej bekantskap. Den handlar om Elsa, 7 år, som blir mobbad i  skolan och som har en enda vän: sin mormor. Mormodern är nu inte någon vanlig mormor utan en som bryter sig in på djurparker och käftar med poliser för att göra minnet av dagen till "När vi bröt oss in på zoo-dagen" istället för "När de jagade mig och gjorde sönder min halsduk-dagen". Elsa själv är inte heller en dussinsjuåring, utan är smart, annorlunda och omtänksam. Så blir mormodern sjuk och hon skickar ut Elsa som budbärare till människor hon vill be om ursäkt, ofta ett ganska komplicerat, och ibland lite farligt, uppdrag. Dessutom är mormodern en sagoberättare av rang och berättar historier om argar och skuggvarelser och annat som finns i det påhittade kungariket Miamas.

I början av boken är jag mest bara glad över att få läsa Backmans härliga liknelser och uttryck igen. Svenskan behöver fler köttmuppar och smarthuvuden (inte Sverige dock). Efter ett tag så börjar verkligheten och historierna från Miamas vävas ihop och sagokaraktärerna komma till liv och då blir det riktigt bra. Ett tag. För även om den fortsätter likadant som den börjat så tröttnade jag efter ett tag. Det blir lite mycket av allt, lite väl gulligt och framför allt så blir personerna lite för endimensionella. Sedda ur en sjuårings ögon så passar det bra in, men... Så blandat betyg från mig den här gången.

Ett citat om böcker som jag föll för kommer här. Elsa har precis fått Bröderna Lejonhjärta av en person som läst den för sina numera döda barn och Elsa ljuger och säger att hon inte har läst den: "För hon är artig nog att förstå att när någon ger dig en bok så är du skyldig den personen att låtsas som att du inte har läst den. Eftersom den riktiga gåvan är att få ge bort en läsupplevelse, inte att ta emot den." Tycker om resonemanget även om jag bara delvis håller med. Tycker att det är en vid skillnad på att få en bok som betytt något för givaren att läsa jämfört med att få en bok som den kanske tycker verkar bra efter att ha läst baksidestexten, men som den egentligen inte vet något om.

Två tidigare inlägg om boken:
inför lanseringen efter att ha läst ett utdrag och en smakbit som beskriver en granne.

tisdag 17 september 2013

Crossed: This is how Aberrations end

Crossed
Bild lånad från adlibris
Crossed av Ally Condie är den andra delen av tre i en dystopiserie om Cassia. Den första kan du läsa om här. Pojken hon är förälskad i, Ky, har skickats iväg till de yttre provinserna, där kriget pågår. Han och andra av samhället icke önskvärda (aberrations) får ett specialuppdrag med löfte om medborgarstatus efter sex månader. De som överlever börjar göra hack på sina skor för att markera hur många dagar de klarat sig. Ingen har vidare många hack...

Cassia har tagit jobb i en gränsprovins för att kunna komma närmare Ky när en möjlighet att skickas på samma uppdrag dyker upp. Hon tar den, men när hon anländer finns han inte längre där. Nya vänskapsband skapas, men kan man lita på dem? Det ryktas att det finns några som gör uppror, Cassia skulle gärna ansluta sig, men var finns de? Ledtrådarna består av gammal poesi och historier...

I förra boken så sorterades Ky och andra på hans arbetsplats inför uppdraget, nu när jag vet vilket uppdraget var så tänker jag att resultatet borde ha varit tvärtom. Tycker också att taktiken vid kriget är ganska ologisk, resuserna borde kunnat utnyttjas bättre om man över huvudtaget vill försvara marken. Ett klokare val hade varit att överge den. Vem fienden är förklaras aldrig. Tuberna man hittade i grottan är också något jag skulle vilja veta mer om, hur långt har man kommit med sina experiment? (Ber om ursäkt för alla halvkvävda meningar här, försöker att inte spoila för dem som inte har läst boken...)

Det här är en okej bok, det är en intressant framtid som skildras med sitt begränsade utbud av kultur och tankar och förtryckandet av allt skapande, men precis som i första boken så är jag inte helt såld. Jag vet inte varför, men jag känner mig distanserad. Kommer ändå att läsa tredje delen när jag kommer först i bibliotekskön, men det brådskar inte :)

måndag 16 september 2013

Tematrio: Önsketeman

Dagens tematrio på Lyran handlar om vilket tema man skulle vilja se på bokmässan. So here goes:
  1. Fantasy, tycker det är en lite förbisedd genre, speciellt när det ska vara litterärt. Kursiveringen antyder en överklassbetoning :)
  2. Framtiden, jag gillar ju dystopier. Tror det skulle kunna bli engagerande diskussioner om något man egentligen inte vet något om, men som är lätt att föreställa sig.
  3. Filmatiseringar, finns ju så många böcker som blivit underlag för (oftast lite sämre) filmer och tv-serier, tror det kunde vara ett kul tema med jämförelser och fokus på hur man behandlar ursprungsmaterialet och varför man gör vissa val.
Och utan att det var meningen följde jag Lyrans exempel att börja alla önsketeman med samma bokstav :)

söndag 15 september 2013

Smakebit på søndag: Min mormor hälsar och säger förlåt

Min mormor hälsar och säger förlåt (inbunden)
Bild lånad från bokus
Söndag och dags för en massa smakbitar från bloggares aktuella läsning på bloggen Flykten fra virkeligheten. Yay!

Jag håller på att läsa Fredrik Backmans nya bok Min mormor hälsar och säger förlåt. Den handlar om Elsa, 7 år, som blir mobbad på skolan, men som har en försvarare som alltid ta hennes parti, nämligen hennes mormor. Så blir mormor sjuk och skickar ut riddar Elsa på farliga uppdrag... Hittills gillar jag den skarpt, Backmans beskrivningar och sätt att skriva är ett rent nöje att få läsa :)

I det här smakprovet beskrivs mormors och Elsas nemesis Britt-Marie som bor i samma hyreshus:

Det är hon som har satt upp lappen med rubriken "För allas trivsel!" i tvättstugan. För allas trivsel är viktig för Britt-Marie, trots att hon och Kent är de enda i huset som har tvättmaskin och torktumlare i lägenheten. En gång när George hade haft tvättid kom Britt-Marie upp och ringde på dörren och bad att få prata med Elsas mamma. Med sig hade hon en liten boll av blått ludd från torktumlarfiltret, och hon höll fram det mot mamma som om det vore en nyfödd liten fågelunge och sa: "Jag tror att du glömde det här när du tvättade, Ulricka!" Och när George då förklarade att det faktiskt var han som skötte tvätten så tittade Britt-Marie på honom och log men såg inte alls ut att mena det. Och sedan sa hon "vad modernt" och log väldigt välmenande mot mamma och räckte över luddet till henne och sa: "För allas trivsel tömmer vi torktumlarfiltret efter oss i den här bostadsföreningen, Ulricka!"

Jag tror att hon hade varit min nemesis med ifall vi hade delat hus.

Här är tankarna efter att ha läst hela boken.

lördag 14 september 2013

Hennes iskalla ögon: Var man riktigt provocerande var det kanske inte så konstigt att man hamnade på rygg på golvet

Hennes iskalla ögon
Bild lånad från adlibris
Hennes iskalla ögon av Carin Gerhardsen är en riktigt bra bok! Det är den sjätte i serien om Hammabypoliserna och nu är det i och för sig ett tag sedan jag läste de tidigare böckerna, men jag tror att det här kan vara den bästa hittills.

Den handlar om mäns våld mot kvinnor och man presenteras för många olika kvinnor när boken startar. Det är en som blir psykiskt misshandlad av sin make inför barnen, en annan som har en svartsjuk och övervakande pojkvän, en tredje som blir fysiskt misshandlad av sin man, en fjärde som blir stalkad av sin ex-pojkvän och en femte som försvinner spårlöst, men där spåren pekar mot de manliga medlemmarna av hennes familj. Det här vävs ihop till en bra deckargåta.

Utöver allt det här får man fortsätta att följa de olika polisernas vardag och problemen där. Jag gillar när deckare inte bara är brott utan man desutom får komma nära några personer och Gerhardsen låter läsaren få se många olika typer av familjer (och inte en enda av dem är en nedsupen gammal knarr). Det är den förståndshandikappade dottern med ett litet barn som hon kanske inte är förmögen att ta hand om, svärföräldrar som helst vill se att den tidigare frun kommer tillbaka, en polis som förälskar sig i ett vittne och en annan som blir anklagad för brott.

Trots att det är en himla massa saker som är med i boken så funkar det. Den delhistoria som jag tycker minst om är den om den försvunna kvinnan, funderar på om det beror på att hon framställdes så osympatiskt eller om det bara var att den delen av historien var lite apart från de övriga.

fredag 13 september 2013

Mortal Instruments-film: Stad av skuggor

Bild lånad från cdon
Nu har jag sett The Mortal Instruments: Stad av skuggor, och jag tycker att det var en helt okej filmatisering. De har ändrat och skalat bort en hel del från boken, men också behållit mycket av det väsentligaste och samtidigt fått en historia som håller. Hade gärna sett att de behållt fler kaxiga och sarkastiska ordväxlingar dock eftersom det var en av mina favoritsaker med böckerna.

Filmen (och boken) handlar om Clary som bevittnar ett mord på en klubb. Ingen annan har sett något och hon funderar på om hon håller på att bli galen. Sedan försvinner hennes mamma och i den sönderslagna lägenheten attackeras Clary av ett väsen som inte borde finnas. En av mördarna på klubben, Jace, dyker upp och hjälper henne, han är skuggjägare och säger att Clary också är något utöver mänsklig. Sedan börjar en jakt för att få tag på mamman och en eftertraktad bägare som mamman stulit.

Det är ett bra tempo i filmen och oftast gillar jag musiksättningen (älskade Bach-twisten). I ett stort slagmål satt jag och gungade med i takt till musiken och slagen, inte något som jag normalt gör. Sedan blir det väldigt klumpigt ibland som när Clary snubblar och tas emot av Jace och musiken abrupt blir alldeles stråkig och smörig för att det är romantik på gång...

Jag tycker om att de demoner som kommer är så totalt olika varandra och även om de skiljer sig från boken så fungerar det. Är ju lite lättskrämd så jag hade ibland händerna framför ansiktet, inte för att demonerna är så äckliga i sig, men för att de dyker upp så hastigt.

Castingen lyckas till viss del. Clary är klockren och jag tycker till och med bättre om film-Simon än bok-Simon. Valentin har helt ändrat karaktär, från en strikt och behärskad kalkylerande psykopat till en mer obalanserad pirataktig psykopat, men det fungerar ganska bra. Trollkarlen Magnus ser inte ut som i boken, men är ändå helt rätt. Tyvärr är han inte med så mycket. Jag har däremot problem med Alec som känns alldeles för gammal (skådespelaren är ett år yngre än Clares styvpappa i filmen, den ljuvlige Aidan Turner!) och fyrkantig jämfört med de andra ungdomarna och med Isabelle som inte är tillräckligt hård och nonchalant, samt, tyvärr, kärleksintresset Jace. Tycker att han har för lite dragningskraft för rollen, känner ingen kemi mellan honom och Clary, dessutom är han lite för känslig ("We need you. I need you"??? det är inte bok-Jace!) och, framför allt, så har han väldigt udda drag. I vissa vinklar så kommer jag omväxlande att tänka på Face Off, realitysåpan där specialeffektsdesigners brukar överdriva och lägga till detaljer för att få ett mindre mänskligt utseende och Buffy, när vampyrernas ansikten har börjat förvandlas. Vad tyckte du om castingen?

Blev lite besviken på hur filmarna förvaltade den stora plotten som kommer i slutet av boken. Här får vi reda på planen att föra två av huvudpersonerna bakom ljuset redan innan det iscensätts och även om de två blir bedragna så blir man det inte som tittare. Är inte heller nöjd med vem som får "the mortal cup" (bägaren) i slutändan, undrar hur de ska bära sig åt för att få till "rätt" handling i nästa film.

Efter att ha sett den en andra gången skrev jag några rader till.

Bokbloggsjerka: Det här vill jag läsa

jerka11
Veckans jerka hos alkb ställer den, i mitt fall, ytterst hypotetiska frågan om var jag skulle låta en bok utspela sig om jag var författare. Nu har jag ju inget sug efter att skriva mer än blogginlägg, men en bok jag skulle vilja läsa vore en dystopi, någon gång efter att polerna smält, som utspelar sig i Sverige. Miljön utöver det, som stadsmiljö eller på landet skulle ju bero på hur historien utvecklades...

Jag gillar ju dystopier överlag, hur världen kan tänkas förändras i framtiden och vad det kan bero på - orsak och verkan, men oftast (åtminstone i de böcker jag läst) så handlar det om ett framtida Usa. Jag undrar om en påhittad berättelse som händer i Sverige skulle ändra framtidsscenariot? Tycker ju att jag kan se en viss skillnad mellan de dystopier jag läst som utspelar sig i Storbritannien (man får se mer av anledningarna till varför det blivit som det blivit) jämfört med Usa (befolkningen är förd bakom ljuset och trots tekniska framsteg är livet mer primitivt), men det kan ju lika gärna bero på de olika författarna. 

torsdag 12 september 2013

Tatuh, Döden: Var det detta jag födde dig till?

Torka aldrig tårar utan handskar. 3, Döden
Bild lånad från adlibris
Så har jag läst den avslutande delen i Jonas Gardells viktiga trilogi Torka aldrig tårar utan handskar, Döden. Med tanke på titeln och hur mycket jag tyckte om personerna redan i förra boken så var jag redo att gråta mig torr, men det tar lång tid innan den här delen griper tag i mig på samma sätt som del 2, Sjukdomen. Det var lite för mycket historia, och också ett par historier som jag inte smälter för, som Lars-Åkes insikt om han är bög och Bengts begravning.

Men så kommer bitarna som jag måste kapitulera för: Hur de som älskade mest inte får vara med på begravningen för familjen och hur familjer avsexualiserar de homosexuella efter döden. Hur läkare felbehandlar sjuka bögar med avsikt och hur sjukvården organiserades för aidssmittade - totala isolering, rädsla och misstänksamhet. Gängets sista jul tillsammans. Hur man är så rädd att smittas att man serverar middagen man bjudit till på papptallrikar, samtidigt som man skäms och försöker låtsas att anledningen är en helt annan. En ensam Benjamin som blir kvar. Hur stackars Holger levde ensam i hela sitt liv. Lars-Åkes sista fest... De ögonblicken gör ont.

Rasmus föräldrar, Sara och Harald, har jag ofta tyckt om och tyckt synd om i de två tidigare böckerna. De har gjort så gott de kunnat med en son de inte förstått sig på, men här blev jag besviken på dem. Hur de kastade bort stackars Benjamin utan ett ögonblicks eftertanke och sakerna de kläckte ur sig både när sjukdomsbeskedet kom och vid dödsögonblicket. Det var rått.

En fruktansvärd trilogi, men något som alla borde läsa. En bit nutidshistoria som åtminstone jag visste väldigt lite om. Dessutom är den full av människor som man kommer att tycka om, som Benjamin och Paul, olika men lika älskvärda.

En bättre text om boken finns i Gp.

onsdag 11 september 2013

Asfaltsänglar: En känsla av att allt hon gjorde rapporterades

Asfaltsänglar
Bild lånad från adlibris
Asfaltsänglar av Johanna Holmström är intressant läsning. Den handlar om Leila och Samira som växer upp i en finsk förort med sin finlandssvenska, konverterade och mycket rättrogna mamma och sin invandrade "vardagsmuslim" till pappa. Det är inte lätt för dem att hitta sitt sätt att vara med alla regler hemifrån och alla fördomar utifrån. Titeln kommer från det fenomen där flickor gått ut på balkongen för att aldrig mera komma in igen.

Leila går i högstadiet, är utstött av klasskamraterna och hon ser ganska klart mönstrena och rollerna som finns i klassen. Hon har en kompis, en av de som mobbar, som inte vill synas med henne när det finns andra runtomkring. Hon skolkar ofta och flyr mammans religösa förtryck genom att hänga på stan.

Storasystern Samira har hela sitt liv blivit skrämd för pojkar och vad de vill göra och är nu väldigt rädd för att bli bortgift, samtidigt som pappans vinkar blir allt tydligare. Historierna om flickor som gifts bort och livet som gift kvinna är många och till slut lämnar hon hemmet hellre än att ta risken att stanna kvar och börjar då också att frigöra sig från mammans regler.

I boken finns också Samiras kompis Jasmine som har sina tankar om muslimska kvinnors lott, och har många intressanta diskussioner om vad som faktiskt står i koranen och vad som är påbud från andra källor. Leilas kompis Linda, ett masrosbarn som idoldyrkar och identifierar sig med Britney och Piter, en finsk skinnskalle som blir lite för ytligt beskriven, är också viktiga inslag.

Asfaltsänglar är en bra bok om förortsungdomar. Det är ett hårt liv som skildras, där man aldrig kan räkna med att få höra till och där man straffas för fel märke på kläderna. Och hur de utstötta inte ens kan vara kompisar med varandra eftersom man så tydligt ser varandras "fel" och så illa är väl inte de själva att de kan nedlåta sig till att vara vän med en sådan där? Det finns mycket i högstadiekulturen som jag inte alls känner igen mig i, hade en mycket mer skyddad uppväxt. Tankarna om muslimska tjejer och hur de hålls under uppsikt är nyttig, men inte rolig, läsning. Och även när de inte är tror att någon tittar så kan de aldrig vara säkra... Ett citat om drömbruden kommer här: "En av hennes kusiner sade att en kvinna ska vara som en kattunge. Blind och hjälplös." (s. 30). Man blir arg när man läser, vilket inte är något negativt.

Trots att det är en bra bok har jag ett par problem med den. Dels att den hoppar så mellan Samiras och Leilas berättande och att tiden inte är kronologisk, det gör att jag blir lite förvirrad emellanåt, är ibland osäker på om det jag läser händer före eller efter "olyckan" (för ja, det finns en sådan i boken). Sedan känns boken också lite forcerad på slutet med korta sammanfattningar om hur det slutar för olika personer som varit med. Jag har inga problem med att inte alltid veta hur det går sedan för bikaraktärer, men om det ska stå med så föredrar jag att det är en del av historien istället för något som "hängs på".

Smakebit - Asfaltsänglar

tisdag 10 september 2013

Death Comes to Pemberley: For Darcy and Elizabeth the winter of 1803-4 stretched like a black slough through which they must struggle

Death Comes to Pemberley
Bild lånad från adlibris
I Death Comes to Pemberley av P.D. James får vi återknyta bekantskapen med mr Darcy och miss Elizabeth Bennett sex år efter Pride and Prejudice. De är lyckligt gifta och det är snart dags för årets stora bal på Pemberley. Kvällen innan balen avbryts dock alla förberedelser när en hysterisk mrs Wickham (lillasyster Lydia) anländer i ett framskenande ekipage rädd för sin makes öde efter att han har klivit ur vagnen, gått in i skogen och flera skott därefter avlossats. Boken har vissa pusseldeckardrag och jag gissar ibland på förövare bland ledtrådar och villospår.

Det är i början av boken ett nöje att få komma tillbaka till Pemberley och att få läsa den mysiga gammaldags engelskan, men trots dramatiken i början så är det länge en alldeles för tråkig bok. Liket som upptäckts är av mindre betydelse än eventuella sociala efterverkningar och försöken att bevara statusen. Det är mycket beskrivningar och ovidkommande detaljer och när jag hunnit till sidan 200 (av drygt 300) är jag beredd att skumma resten av boken. Men då startar brottsrättegången och tempot höjs äntligen något så skummandet överges. Jag blir i slutänden inte helt nöjd med förklaringarna till varför allt hände och ännu mindre med Darcys länge burna samvetskval, men det är trots allt lite roligt att få upptäcka hur livet kunde ha format sig för systrarna Bennett.

Smakebit - Death Comes to Pemberley

måndag 9 september 2013

Tematrio: Bara en pyttebit, tack


Dagens trio från Lyran handlar om korta bra böcker/långnoveller. Det är inte direkt min specialitet, tycker jag om boken så är det ju en fördel att det finns mycket att läsa :) Så på min lista idag så finns det en bok, den mittersta, som jag inte har läst. Men det är mycket möjligt att den blir läst så småningom.
  1. The Tiny Wife av Andrew Kaufman. En skruvad och ganska bisarr saga för vuxna som var rolig att läsa, men inte en bok som gjorde outplånligt intryck.
  2. All my Friends are Superheroes av Andrew Kaufman. För ja, jag kan tänka mig att läsa honom igen...
  3. Gubbe och katt: en kärlekshistoria av Nils Uddenberg. En söt historia om en hittekatt som bestämmer sig för en familj den vill bo hos och texten har dessutom intressanta fakta insprängda.

söndag 8 september 2013

Kvartetten: Rekommenderas för dem som har svårt att sova


Kvartetten. Jag hade förberett mig på en mysfilm, typ Kalenderflickorna, men Kvartetten var mest bara trist om än nästan kväljande gullig. Den handlar om livet på ett ålderdomshem för f.d. artister. En välgörenhetsgala ska ordnas och tre personer vill upprepa en kvartettinsats som de gjorde i sina glansdagar. Tyvärr vill en av de fyra (Maggie Smiths karaktär) inte delta. En väldigt långsam och dessvärre totalt förutsägbar film med Maggie Smiths krispiga engelska som största behållning.

Det jag tog med mig från visningen var att Maggie måste ha sett bra ut när hon var yngre (något de inte visar i Downton Abbey eller Harry Potter) och att det borde finnas den typen av ålderdomshem för folk med intressen för alla. Och ja just det, hur mycket man vill känna igen sig i filmer, publiken var, förutom mig, alla av den äldre varianten...

Smakebit på søndag: Asfaltsänglar

Asfaltsänglar (inbunden)
Bild lånad från bokus
Dags för nya lockande smulor från bloggares läsning, fler finns på Maris blogg.

Min smakbit kommer från boken Asfaltsänglar av Johanna Holmström. Har läst två tredjedelar nu och den är bra! Boken handlar om två systrar, Samira och Leila, som växer upp med sin finlandssvenska konverterade och rättrogna mamma och sin mer normalmuslimske invandrade pappa. Leila är utstött i skolan och båda systrarna försöker frigöra sig från de religösa reglerna de får hemifrån. Till slut flyr Samira i rädsla för att bli bortgift. En läsning om förortsungdomar och med intressanta diskussioner om islam och kvinnorollen. En av dem kommer här:

     - Men, tänk Samira, om de lade ens en bråkdel av sin energi på att uppfostra killarna också. Tänk hur det skulle bli då. Koranen säger att alla troende män och alla troende kvinnor ska slå ner sina blickar och inte hålla på att glo på varandra, men vad gör papporna när deras pojkar sitter och talar om alla sina horor? Inget. För de har varit likadana själv. 
     Jasmina lade huvudet på sned och såg på Samira.
     - Så, tänker du träffa honom igen?

Bokens titel Asfaltsänglar kommer förresten från fenomenet med osedliga flickor som "hoppat" från balkonger...

Här finns tankarna efter att ha läst hela boken.

lördag 7 september 2013

Kaffe med musik: Det var rysligt granna påsar vi fick i affären

Kaffe med musik
Bild lånad från adlibris
Kaffe med musik är ännu en söt bok av Karin Brunk Holmqvist. Den handlar om fyra äldre damer som vinner en bussresa till en tysk julmarknad. Två av damerna är ovana resenärer och ganska nervösa och man får genom dem uppleva resandets krångligheter som nyckelkort, ovana duschar och språkförbistring. Av vännerna så är det tre stycken som har en lång bekantskap, medan den fjärde, Svea, är relativt ny i syjuntan och den lilla staden. De andra tycker inte riktigt om henne, och hon inte om dem, men de förstår att det kan vara jobbigt att vara ny och försöker. Inget som Svea uppskattar, hon har nog med sina egna problem.

Männen lämnas hemma och här är mitt största bekymmer med boken. För trots att jag ler åt fumligheten så känns det ganska överdrivet med vuxna män som inte kan koka ett ägg eller vattna en krukväxt. Ett annat problem jag har är att jag inte riktigt bryr mig om personerna jag läser om, de blir lite ytligt beskrivna: småputtriga, lite lagom udda och lite lagom gammaldags. Dessutom så händer det i princip inget i boken. De åker på bussresa, det är ovant och de kommer hem. Det är helt enkelt en ganska intetsägande bok, även om den roar för stunden, och det här kan nog bli min sista av författaren. Har man inte läst något av Brunk Holmqvist innan så rekommenderar jag hellre "Rapsbaggarna". Fortfarande småputtrig, men roligare och med lite knorr på historien.

fredag 6 september 2013

Bokbloggsjerka: Om jag hade pengar

jerka11
I dagens jerka hos Annika fick vi frågan om vad vi skulle göra om vi var fem miljoner rikare? Önskedrömmen att sluta jobba för att istället plugga (deltid) något intressant för skojs skull och därutöver kunna njuta av att vara ledig och kravfri och kunna göra det som jag tycker är roligast (läsa och resa). Min drömresa skulle gå till Antarktis för mig och bästa resekompisen och en safari med syster med  familj och föräldrar. Kanske mest för att jag älskar safari själv och gärna vill frälsa dem med :)

torsdag 5 september 2013

Från A till Ö - ett inlägg om böcker

Hittade en alfabetslista om böcker på Boktyckes blogg och blev sugen på att svara jag med :) 
Author you’ve read the most books from:   
Det har blivit 33 böcker av Charlaine Harris: 14 om Sookie Stackhouse, 8 om Aurora Teagarden, 5 om Lily Bard (favoriterna), 4 om Harper Connelly och två fristående.
Best Sequel Ever:             
Svårt, gillar ju att läsa serier överlag, men en av de bästa är A Storm of Swords, del tre av George R R Martins serie A Song of Ice and Fire.
Currently Reading:     
Death Comes to Pemberley av P D James och Asfaltsänglar av Johanna Holmström.
Drink of Choice While Reading:
Iskall sockerfri cola.
E-reader or Physical Book?
Håller på att läsa min första bok någonsin (Asfaltsänglar) på läsplatta, så det känns lite tidigt att svara på den frågan redan nu.
Fictional Character You Probably Would Have Actually Dated In High School:
Gillar Simon i City of Bones (The Mortal Instruments). Verkar lite mer harmonisk och ofarlig än Jace... Bad boys är inget för mig om jag ska vara realistisk, oavsett hur lockande de verkar :)
Glad You Gave This Book A Chance:
Morgon i Jenin av Susan Abulhawa.
Hidden Gem Book:
Är ju svag för Charlaine Harris bokserie om Lily Bard. Shakespear's Landlord är den första i serien. Inget underverk på något sätt, men gillar den skarpt.
Important Moment in your Reading Life:
När jag började blogga "på riktigt". Skrev ju 5 ynka inlägg 2010, innan jag återuppväckte bloggen i februari i år. Då hade jag bestämt mig för att göra en liten notering om alla böcker jag läste under året och sedan kom snilleblixten att göra det här istället för i anteckningsboken. Och vad kul det har varit! Har hittat nya bloggar, fått skrivämnen om böcker och fått en drös nya boktips. Och framför allt har jag förändrat mitt sätt att läsa, reflekterar lite mer nu.
Just Finished:
The Tiny Wife av Andrew Kaufman. Ovanligt söt, men inget som stannar kvar i längden...
Kinds of Books You Won’t Read:
Är inte förtjust i självförbättringsböcker eller böcker om auror eller inre liv o. dyl. Filosofiska resonemang är inte heller något som jag dras till.
Longest Book You’ve Read:
Tror det är Borta med vinden av Margaret Mitchell.  
Major book hangover because of:
Harry Potter. Sträckläste böckerna en sommarvecka och var lite lätt yr när sista boken avslutades. Har upplevt samma fenomen när jag sträckläst The Sookie Stackhouse Novels, The Hunger Games och Milleniumtrilogin. Under sträckläsningsperioder blir maten mest pizza, eftersom det tar alldeles för lång tid att gå ner till affären och köpa "riktigt" mat. Hemsk tanke att faktiskt behöva ta sig tid och laga till den... Efter att ha levt så intensivt så länge i någon annans värld drömmer jag till slut om figurerna där :)
Number of Bookcases You Own:
2. Fick flytta tillfälligt och passade på att sålla ut en som inte passade in + en massa böcker. Får flytta hem igen om ett par månader, får se då om de bokhyllor jag har kvar räcker för de böcker som står undanstoppade på vinden...
One Book You Have Read Multiple Times:
Det mesta av Charlaine Harris har jag läst några gånger (undantaget Harper Connelly-serien, där räckte det med en gång), Harry Potter, barndomsfavoriten Nimhs hemlighet... 
Preferred Place To Read:
Soffan.
Quote that inspires you/gives you all the feels from a book you’ve read:
Jag fungerar nog inte riktigt så även om jag tycker det är kul att döpa mina bloginlägg efter någon rad ur boken. Men för några år sedan (typ sisådär 15-20 år sedan) så fanns det stycken i Jonas Gardells böcker som jag samlade på. Har dessvärre hunnit glömma dem.
Reading Regret:
Visst har jag läst en del dåliga böcker även om uttrycket reading regret känns lite för allvarligt. Har tyvärr svårt att sluta läsa böcker som jag inte tycker om och då blir det perioder när jag läser väldigt lite eftersom boken får tillbringa så mycket tid nedstoppad i väskan. Den senaste riktigt dåliga boken var American Psycho.
Series You Started And Need To Finish (all books are out in series):
Matched av Ally Condie. En småtrevlig ya-dystopi. Står i bibliotekskö på de övriga delarna, den första av dem ligger på vänt, så det är bara en tidsfråga :) Brukar ganska ofta vänta in så att serien är avslutad eller nästan avslutad innan jag börjar läsa, så att jag slipper vänta så länge.
Three of your All-Time Favorite Books:
A Game of Thrones (med fortsättning), Utvandrarna (med fortsättning) och Harry Potter-böckerna. Extremt svår fråga, beror ju ganska mycket på humör och dagsform. Har läst en hel del bra nu det sista, men för tidigt att utnämna dem till All-Time Favourite...
Unapologetic Fangirl For:
The Hunger Games. A Song of Ice and Fire. The Sookie Stackhouse Novels. The Fault in our Stars. Tell the Wolves I'm Home. Morgon i Jenin. 
Very Excited For This Release More Than All The Others:
Väntar ivrigt på Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman och Alligiant av Veronica Roth.
Worst Bookish Habit:
Har svårt att lägga ner böcker som jag tycker om. Tror jag att en bok kommer uppsluka mig totalt så tvingar jag mig själv att vänta till helgen med att läsa den, för det är sjukt jobbigt att gå till jobbet när man släckt lampan klockan tre på morgonen.
X Marks The Spot: Start at the top left of your shelf and pick the 27th book:
Club Dead av Charlaine Harris.
Your latest book purchase:
Shift av Hugh Howey. Fortsättningen på Wool :)
ZZZ-snatcher book (last book that kept you up WAY late):
Tell the Wolves I'm Home av Carol Rifke Brunt.
Ålder då du lärde dig att läsa:
När jag gick i ettan. Första läsläxan var att hitta, och läsa, alla "och" i en text :) 
Äldsta boken du har läst (i originalutgivningsår):
Vet inte riktigt. Det finns en drös från 1800-talet (Austen, Verne, Dickens, Strindberg etc), men är osäker på om jag läst något äldre.
Överst i din olästa bokhög (d.v.s. vilken bok som du inte har läst innan kommer du att läsa härnäst):
Crossed - känner för något ganska lättsmält härnäst.
Posta gärna din version av listan på din blogg!

onsdag 4 september 2013

True Blood får en sista säsong

När det var som bäst. (Även om jag föredrar Eric).
True Blood går mot sitt slut läste jag idag på imdb. Säsongen 2014, den sjunde i ordningen, blir den som avslutar tv-serien. Trots att jag föll som en fura under första säsongen, från första avsnittet, så kan jag tycka att det är lite skönt, för jag känner inte alls igen mig i tv-serien längre. De har kommit så långt från böckerna, och så mycket är sämre (ibland är det t.o.m. pinsamt dåligt) att jag numera mer har serien som ett guilty pleasure snarare än en fantastisk favorit. Har köpt hem femte säsongen på dvd, men inte tittat på den än... Hoppas att de knyter ihop säcken lite snyggt nu när de är förvarnade om nedläggningen.

Älva enligt tv-serien. Katastrof!