Kattguden: Ingerun Sjösvärd

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Kattguden handlar om elvaårige Liam som helst av allt spelar fotboll. Så blir lagets hjälptränare, pensionären Olle, vräkt och när Liam söker upp honom i hans hemlösa tillvaro i parken råkar han snubbla in i Kattgudens plan att erövra världen, något som Olle har en stor del i. Det är upp till Liam att rädda både Olle och världen. Dessvärre visar det sig att Liam också är eftersökt av den stora Kattguden.

Tankar: Gillar! Boken ger visserligen en bild av katter som är långt ifrån de roliga sötnosarna man ser på nätet, men jag gillar hur det inte är barn + djur hjälps åt, det känns lite nytt att de väsentligen är motståndare. Tycker också om hur Sjösvärd vävt in egyptisk mytologi. Det är en händelserik bok, med mycket innehåll på få sidor och jag gillar att hemlöshet fick vara en ingrediens i boken trots att den är för barn.

Den hade dock gärna fått vara lite längre. Jag hade velat läsa mer om relationerna mellan Liam och bästisen Hamid, klasskompisen Tuva och gamle Olle. Hade också gärna läst mer om Liam i skolan, av det man fick se så märktes det att det inte var helt lätt för honom. Tidsaspekten gjorde mig lite förvirrad - får känslan av att allt utspelar sig under tre-fyra dagar samtidigt som händelseutvecklingen hade behövt mer tid? Spelar ju ingen större roll, gillar den ändå.

Funderade på att läsa den här för klassen, men mina ettor känns väl inte riktigt mogna för den ännu, men så småningom... Vann boken i en utlottning av författaren, tackar hjärtligast :) men tror inte det har påverkat mitt omdöme av den.

Sjukhuskatten Oscar: David Dosa

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Sjukhuskatten Oscar är skriven av läkaren David Dosa som arbetar på ett hem för äldre och personer med alzheimer när ryktet börjar sprida sig i huset om att de som är döende får besök av boendets annars ganska avståndstagande katt Oscar.

Till en början avfärdar Dosa det som slump och önsketänkande, men så ger en av sköterskorna honom idén att ta reda på om det verkligen förhåller sig så och hur Oscar i så fall kan veta att någon ligger för döden och Dosa börjar intervjua anhöriga till de som har haft Oscar som sällskap på dödsbädden.

Tankar: Intressant bok även om fokuset mer låg på att berätta de boendes historia än Oscars. Fick också en förskräckande tydlig inblick i vilken fruktansvärd sjukdom alzheimers är.

Men blev lite fundersam över den gode doktorns tillvägagångssätt... Samtalen med anhöriga är visserligen intressant läsning, men han lyckades egentligen inte bevisa något om orsaken till Oscars beteende och jag förstår heller inte hur intervjuerna skulle kunna bevisa någon av hans huvudteser, det enda de kan berätta (förutom om den anhöriges liv) är ju om Oscar var där i slutet eller inte. Huvudteorierna är att Oscar antingen känner lukten av de celler som håller på att brytas ner hos de döende eller att katten ser det som sitt jobb att sitta vak. Det kanske är så, men bevisningen känns lite svag, särskilt när det kommer från någon som flera gånger framhåller att eftersom han är en akademiker så försöker han se saker bortom det uppenbara.

Curiosity Thrilled the Cat & Sleight of Paw

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Curiosity Thrilled the Cat och Sleight of Paw är de två första delarna i Sofie Kellys Magical Cats Mystery. Huvudpersonen Kathleen är ny huvudbibliotekarie i den lilla staden Mayville Heights och när hon inte arbetar umgås hon med väninnor och sina två katter, bakar och deltar i den lilla stadens festligheter. Och så råkar hon bli inblandad i ett par mordutredningar.

I första boken är det en man som hittas död på biblioteket och Kath blir huvudmisstänkt - kan det vara ett dolt kärleksmöte som gått fel? I Sleight of Paw hittas en äldre kvinna död i gränden bakom ett kafé. Emellan sina vardagsrutiner börjar Kath fundera på morden, pratar med folk som känt offren och råkar slutligen riktigt illa ut när hon kommer sanningen på spåret. Till hjälp har hon, förutom väninnor och andra bekanta, också sina två katter som inte bara lyssnar intresserat på henne när hon berättar om sina teorier, men som också hjälper till att ordna fram ledtrådar med hjälp av sina magiska talanger, den ena katten kan bli osynlig, den andre röra sig genom låsta dörrar.

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

Det är småcharmiga böcker i mestadels riktigt långsamt tempo där mycket beskrivs alltför väl. Persongalleriet har jag lite svårt att göra karaktärer av - många nämns men utan att utmärka sig. Mysiga kattdeckare låter ju som något som skulle passa mig som hand i handske, men jag har problem inte bara med det låga tempot, utan också med att katternas deltagande är väldigt litet. Kan inte låta bli att jämföra med underbara hunddeckarserien Chet & Bernie där allt ses ur hundens synvinkel vilket gör böckerna så mycket roligare att läsa. Tror Magical Cats Mystery hade vunnit mycket på att låta katterna sköta berättandet. Å andra sidan har jag läst två...

Buy a Whisker: Sofie Ryan

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

Buy a Whisker är den andra delen i serien Second Chance Cat Mysteries som utspelar sig i en liten kuststad i Maine. Det är vinter och antalet turister att sälja saker till är lågt, men det finns planer på att göra om hamnpromenaden för att förlänga säsongen. Det finns bara ett litet problem - Lily som äger en av lokalerna vägrar att gå med på planerna till alla de andra butiksägarnas förargelse, trots alla pengar som står på spel. Hon trakasseras och en morgon hittas hon död.

Sarah som äger en second hand-butik anar ugglor i mossen och de fyra pensionärer som var inblandade i lösningen av förra bokens fall ser sin chans att få leka detektiver igen. Tillsammans hjälps de åt att prata med alla inblandade de kan komma på vilket så småningom blir farligt.

Tankar: Jag kallade första boken mysdeckare, men en rättare benämning vore nog mysmysmysdeckare, för det är väldigt mycket mer prat (och mycket prat är det) om matlagning, möbelrenoveringar, skyltfönstersarrangemang, pubkvällar etc. än action. Karaktärerna är mysiga de med, men de flesta ganska förglömliga. Den som gjorde mest intryck i förra boken var katten Elvis som är härligt egen och särdeles intelligent, men han fick inte så mycket plats i den här, pratet tog väl för stor plats...

Vill man läsa om några vänners liv i en amerikansk liten kuststad så är det här en okej bok, men vidare mycket "mystery" är det inte. Stör mig också lite på att Ryan helt släpper första bokens fall där deras väninna blev misstänkt för mord. Henne pratar det konstigt nog inte med en enda gång. Skulle tro att det här är den sista boken i serien för mig trots Elvis.

The Guest Cat: Takashi Hiraide

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus
och på svenska

The Guest Cat var inte precis vad jag hade väntat mig. Berättaren är en kille i 30-årsåldern som bor i ett litet hus tillsammans med sin fru. Grannen skaffar katt (eller tar väl snarast hand om en gatukatt) och den kommer sedan på flitiga besök till paret som blir lätt förtrollade av den.

Dessvärre så föll jag aldrig riktigt för de få anekdoterna som samsades med långrandiga beskrivningar av huset, husets planlösning, husets fönster och hur ljuset föll in genom fönstren in i huset. En trädgård och trollsländan i den beskrevs också väldigt noggrannt och det var långt ifrån fängslande.

Så dör katten, paret måste flytta (av en helt annan anledning), men vill inte flytta längre än att de kan se trädgården där haft så mycket glädje av katten. Skulle tro att det finns de som kallar beskrivningarna för vackra och poetiska istället för långrandiga, men det här var inte en bok för mig.

The World According to Bob: James Bowen

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus
och översatt till svenska

The World According to Bob är den andra delen om James, drogmissbrukare och f.d. hemlös, som tar hand om en skadad katt som blir hans bästa vän. Boken är en serie anekdotiska historier, en del rara, andra mörkare, men en tråd som återkommer är hur ogint folk reagerar när något bra äntligen händer honom i form av ett bokkontrakt. Det ses inte med helt blida ögon av de andra Big Issue-försäljarna och jag blir upprörd när jag läser om hur han stängs från försäljningen utan något fullgott skäl.

Tankar: Okej bok, men jag tyckte inte den var lika gripande som ettan. Bob är inte lika närvarande i texten den här gången och när han är med så är det ändå inte lika intressant läsning som när deras relation bildades. En del av historierna nämndes också i första boken, kanske som en hjälp för nytillkomna läsare? Sen fanns det naturligtvis rörande scener också, som när James ligger med skadat ben och Bob vägrar att vika från hans sida. James mänskliga relationer beskrivs lite mer. Det är en ganska ensam man som är lätt misstänksam mot folk som beskrivs.

The Christmas Day Kitten: James Herriot

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

The Christmas Day Kitten är en väldigt söt liten bilderbok som handlar om en hemlös katt som ibland kommer in i ett hus med en vänlig tant och tre hundar för att värma sig. Så en dag när kattan kommer är hon alldeles sjuk, veterinären rings och hjälper fram en kattunge, men kattan dör. Kattungen växer dock upp och blir en viktig karaktär i det lilla hushållet.

Det här är en bok som jag läste för att jag behövde en bok som utspelades under julen till en läsutmaning jag var med i och det var ett kärt återseende. James Herriot (och Sidney Sheldon) skrev de första vuxenromanerna jag läste, då utan bilder, men berättelsen kände jag igen.

För er som inte känner till James Herriot närmare så handlar hans böcker om livet som landsortsveterinär, hans patienter och de hårt kämpande människorna i Yorkshire och de är skrivna med humor och ömsinthet. Den första utspelar sig 1940 och sedan följer man honom som åren går. Lånade boken från biblioteket, den verkar inte säljas längre, men historien finns med i James Herriot's Cat Stories. Men om man är nyfiken på Herriot skulle jag främst rekommendera de ursprungliga romanerna som Om de bara kunde tala/If Only They Could Talk istället för böckerna där man plockat ut historier från dem och sammanställt dem efter djurslag.

The Whole Cat and Caboodle: Sofie Ryan

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus

The Whole Cat and Caboodle handlar om Sarah som flyttat till en pittioresk turiststad i Maine där hon tillbringade somrarna tillsammans med mormodern och hennes vänner när hon växte upp. Sarah har startat upp en second hand-affär och blivit adopterad av katten Elvis. Livet är ganska trevligt, men när en av mormoderns väninnor, Maddie, inte dyker upp till workshopen på ålderdomshemmet som hon ska utan istället hittas bredvid ett lik och senare blir huvudmisstänkt bestämmer sig de andra gamla väninnorna för att undersöka saken själva och det blir upp till Sarah att försöka hålla dem i säkerhet.

Tankar: En riktig mysdeckare med trevliga karaktärer. Det är barndomskompisar som börjar hitta tillbaka till varandra och envisa pensionärer. Speciellt gillar jag den intelligenta katten Elvis som verkar förstå allt man säger till honom. Han är inte helt trovärdig, men det är precis den typen av katt jag skulle vilja ha själv. Själva fallet är lite pusseldeckare, men det är egentligen inte det som är behållningen med boken utan det är fluffet runt omkring som tilltalar; vänskaper, småstadsliv, second hand-butik och mat.

Tailchaser's Song: Tad Williams

Bild lånad från adlibris

Tailchaser's Song är en fantasyberättelse med katter som huvudkaraktärer, vår hjälte heter Fritti Tailchaser och han är en ungkatt som lever i utkanten av en kattkoloni. Så börjar katter försvinna spårlöst, däribland hans kära Hushpad, och visserligen skickas en delegation till katternas mytomspunna tron, men Tailchaser lovar lite impulsivt att han inte ska ge sig förrän han hittat Huschpad, och utan att egentligen ha menat det måste han ge sig av på en lång, farlig och strapatsrik resa.

Han möter flera katter och andra djur på sin resa och ofta berättar de gamla klassiska myter för varandra, myter som visar sig vara närmare än man kunde tro och som får stor betydelse för mysteriet med de försvunna katterna.

Tankar: Den här boken påminner mig mycket om Watership Down, men med katter istället för kaniner och inte fullt lika gripande. Det är ganska naturliga katter - visserligen med myter och ritualer, men i övrigt är de mycket katt, med undvikande ögonkontakt när de blir osäkra och tvättande av varandra som ett sätt att trösta och jag gillar den biten liksom hur katternas myter (som den om människans skapelse!) vävs in i historien. Den långa resan där Tailchaser försöker ta reda på hur allt hänger ihop är också bra.

Jag är mer tveksam till förövarna som är så väldigt mäktiga, jag gillar mer när kampen förs på liknande villkor, men det är ju en högst personlig preferens. Hushpads försvinnande känns som något som de borde ha kunnat lösa mycket tidigare, måste ha hänt förut tänker jag, även om jag gillade twisten som blev. Fina naturskildringar och trevliga om än något anonyma karaktärer, men lite för lång och för osannolik skurk blir min sammanfattning.

Tidens sand: Michael Hoeye

Bild lånad från bokus

Tidens sand av Michael Hoeye är del två i serien om den lilla urmakarmusen Hermux Tantamoq och när serien börjar ska han strax på en av sina närmaste vänners konstutställning. Konstutställningen blir en skandal. I en värld som befolkas av möss, råttor och andra gnagare har konstnären haft mage att måla katter. Detta skräckinjagande vidunder som aldrig har funnits. Eller har det? Ungefär samtidigt får Hermux besök av en hans fars gamla kompisar som varit försvunnen i många år på sin jakt efter bevis på att katter faktiskt har existerat och att deras civilisation dessutom skulle vara äldre än gnagarnas. Mordhoten börjar hagla.

Omdöme: En söt och snabbläst historia, men förutsägbar. Det jag gillar bäst är just hur chockerande det är att måla saker utanför ramarna (tänk Ecce Homo) och vilka fördomar som finns i gnagarvärlden. Att möss, såklart, är mycket bättre än jordekorrar, och hamstrar ska vi bara inte prata om...

Mandarinstunder: om sorgearbetet efter en katt

Mandarinstunder av Lilian Bäckman är hennes (bearbetade) dagbok från året efter den lilla rödpälsade katten Zeb Macahans död. Den handlar om sorg och självförebråelser, som varför såg jag inte att katten var sjuk? Var det mitt fel att den blev sjuk från början? Får jag sörja en katt så här intensivt, det är ju ändå bara en katt? Nej, nu glömde jag dödsdagen, har jag redan glömt honom? Förutom sorgebearbetningen så händer andra saker i Lilians liv: hon startar ett sommarcafe och får en utställning i Paris, men det hela är ganska skissartat beskrivet.

Rufus: Doris Lessing

Bild lånad från adlibris

Rufus av Doris Lessing är en novell om en alldeles speciell katt som enträget nästlar sig in i i hennes liv. En ganska vanvårdad och mager hankatt som följer efter henne på vägen tills hon till sist ställer ut en skål med vatten som han tömmer i ett svep. Efter mycket tvekan, hemmet har redan två katter, släpps han in.

Omdöme: Det här är en hjärteknipande liten historia om en stackars katt som haft ett hårt liv och när han har blivit upptagen i familjen, men förväntas stanna i köket som en annan askunge vill man ruska om Lessing. Turligt nog får hon samma impuls själv. Han uppskattar, men litar aldrig helt på, sina nya livskamrater tragiskt nog.

Lyssnade på den här inläst av Meg Westergren, men den verkar inte finnas att köpa. Däremot finns en bok med ett totalt intetsägande omslag...

En mördarkatts dagbok

Bild lånad från bokus

En mördarkatts dagbok av Anne Fine är en härlig liten bok om katten Tuffy som anklagas, i vissa fall rättmätigt, för att ta livet av små djur. Boken är hans dagbok/försvarstal, med stycken som går ungefär:  Okej, okej. Jag dödade fågeln. Så skjut mig. Hallå, jag är en katt. Men vad skulle jag göra, den praktiskt taget landade på min tass, den hade kunnat göra mig illa. (minnestolkning, boken är tillbaka på biblioteket). Fågeln följs av en mus och sedan en kanin, och kattens familj betraktar honom alltmer som en brottsling.  De försöker göra sitt bästa för att gottgöra hans brott, allt till kattens förvåning och förnöjelse. Gillar hur osentimentalt katten betraktar sin familj, han har ingen större förståelse för sin lilla ägarinnas tårar över en okänd mus utan tycker att hon är ganska fjompig och dessutom gråter hon ju ner hans päls så han nästan drunknar...

Boken är kort, 56 sidor med bilder av Emma Göthner, och inte alltför svår att läsa själv när man har kommit igång lite. Jag hade den som högläsning i min etta, behövde en kort bok innan sommarlovet och den här läste vi ut på tre dagar. Boken är väldigt trevlig att läsa högt, och tydligen även väldigt rolig att lyssna på. Funderar på att låta barnen återse Tuffy till hösten för att träna på den svåra konsten att läsa med inlevelse, känns som att boken är som gjord för det.

Old Possum's Book of Practical Cats

Bild lånad från adlibris,
finns även på svenska

Old Possum's Book of Practical Cats av T.S. Eliot är en liten tunn (56 sidor) diktbok om katter, som lägger grunden till musikalen Cats. Stilen påminner lite om Hellsing och Seuss, den är både lite smårolig och har lekfull användning av ord. Jag var tvungen att läsa många av dikterna högt för att få rytm i dem, när jag läser tyst läser jag lätt bara på utan att bekymra mig om raddelningar och annat. Här finns bland annat dikter om skurkaktiga katter, vad man bör tänka på när man namnger en katt, tåg- och teaterkatter och gamla katter. Det är en charmig liten blandning och lätt att hitta sådana man tycker om.

Här ett litet utdrag ut The Old Gumby Cat.
But when the day's hustle and bustle is done,
Then the Gumbie Cat's work is but hardly begun.
As she finds that the mice will not ever keep quiet,
She is sure it is due to irregular diet
And believing that nothing is done without trying,
She sets straight to work with her baking and frying.
She makes them a mouse-cake of bread and dried peas,
And a beautiful fry of lean bacon and cheese.

Midnight Crossroad: ny serie av Charlaine Harris

Bild lånad från adlibris

Midnight Crossroad av Charlaine Harris är första delen av en planerad trilogi. Den utspelar sig i Midnight, en liten sömnig håla i Texas där de flesta invånarna verkar ha hemligheter. Manfred, en spiritualist, har just flyttat dit och tillsammans med honom lär man känna den lilla staden. Där finns bland annat en häxa, Fiji, med en alldeles speciell katt, en vampyr som har hand om pantbanken nattetid, en väldigt udda pastor som sällan pratar med någon och Bobo som jagas av ett vit makt-motorcykelgäng. Så påträffas liket av Bobos ex, avskydd av alla utom Bobo, och tempot ökas lite.

Det här är en historia som har flera huvudpersoner och berättare. Har man läst Harris tidigare så väntar en del roliga återseenden. Manfred var en liten bifigur i Harper Connelly-serien, Bobo är den bortskämde tonåringen i Lily Bard 15 år senare och Arthur Smith var polis redan i Aurora Teagarden-serien. Nu är han skild för tredje gången. Efter att jag känt igen min andra person sitter jag som på nålar när nya personer presenteras - känner jag dem? Tror jag hittade alla, möjligtvis är Olivia, som inte använder sitt riktiga namn, någon som jag redan stött på. Men jag kan tycka att det är slöseri på personer. Har man en riktig spiritualist i sällskapet så varför inte använda det i historien, han fick ett (1) psykiskt intryck och det var dessutom alldeles väldigt lamt. Vampyren gjorde inte heller något större väsen av sig (och vilket skumt sätt att hämta näring på?) och man kan bara hoppas att den tysta prästen får sin förklaring i nästa bok.

Cat's Eyewitness: inte riktigt en deckare

Bild lånad från adlibris

Cat's Eyewitness av Rita Mae Brown beskrivs på baksidan som en deckare, men det är en ganska långsam, ospännande historia. Själva mysteriet är att en staty av Jungfru Maria börjat gråta blod och en död munk hittats vid hennes fötter. Harry, en medelålders kvinna, börjar misstänka att något inte står rätt till. Hon har egentligen inget mer än magkänsla att grunda det på. Som läsare vet man att dödsfallet inte är naturligt eftersom vi har fått följa en konversation mellan Harrys hund och en domherre som var ögonvittne. Men det är egentligen inte mystiska dödsfall och gråtande statyer som det mesta av boken handlar om. Den handlar istället om Harry och hennes vänninor. De diskuterar kärleks- och pengabekymmer, ofta medan de äter, det är fint inrett i deras hem och det händer inte så mycket.

Omdöme: Jag tycker det var segt. Det var för pladdrigt och för mysigt för att kännas som en deckare och jag blev heller aldrig vidare intresserad av personerna och det hade behövts när nu så mycket av texten ägnas åt deras vardagsliv. Idén att djuren kunde prata sinsemellan hade kunnat gå lite hur som helst, men resultatet blev lyckat, det gör att boken sticker ut lite grann. Om djur hade kunnat prata så känns det som om samtalen i boken hade kunnat vara sådana som de skulle ha haft, även om de inte var en så stor del av boken. Jag tycker det är lite synd att inte djuren och människornas detektivarbete binds ihop, men jag har samtidigt svårt att se hur det skulle lösas rent praktiskt.

Ett inlägg med ett kort utdrag från början av boken finns här.

Tomtemaskinen: med underfundiga bilder

Bild lånad från adlibris

Tomtemaskinen av Sven Nordqvist tyckte jag passade som hand i handske för min etta så här innan jul. Det är en Pettson och Findusbok där Findus vill ha besök av tomten på julafton och Pettson till slut lovar att tomten alldeles säkert kommer eftersom han inte står ut med att se hur besviken katten ser ut när han säger att man aldrig kan veta om tomten kommer eller inte. Lösningen blir att bygga en tomtemaskin. Inte lätt med alla tekniska problem som dyker upp, speciellt inte när man har en nyfiken katt som vill vara med överallt, så Pettson hittar på att han bygger en automatisk vedkastare.

Kan inte låta bli att skriva ner mitt favoritavsnitt i boken, från s.20, där Pettson djupt försjunken i planering anstränger sig för att inte avslöja sig:

- Automatisk vedinkastare, sa Pettson. Alltså en apparat som kan lägga in ved själv i spisen. Den ska stå här framför och när en vedpinne har brunnit ut så knackar den på luckan och säger: "Finns det några snälla... vedpinnar kvar?" Nej det behöver den ju inte säga förstås, det räcker att den öppnar dörren och  så slänger den in en säck... ved blir kanske för mycket, men en pinne i alla fall, och sen går den.
- Går den? sa Findus förvånat.
- Nej, STÅR, sa Pettson. Den står kvar här framför spisen. Och så när det har gått en halvtimme eller så, så slänger den in en ny pinne.
- Så den behöver inte knacka först? sa Findus.
- Näää, sa Pettson. Det är klart att den inte behöver knacka först. Inte den.
- Inte den? Findus tittade misstänksamt på den vimsige gubben.

Gillar samspelet mellan gubbe och katt, det gjorde även barnen, de tyckte om att Pettson var så snäll. Bilderna var en annan höjdpunkt, de kan man titta på länge (är glad att jag kunde lägga upp dem i dokumentkameran så hela klassen kunde se bilderna medan jag läste). Något jag hade lite svårt för, även om barnen verkade tycka att det var roligt, var de udda typer som dök upp lite då och då. Skogvaktaren som inte visste vad hans arbete var, brevbäraren som själv skrev breven han delade ut, lådförsäljaren som åt makaronipudding varje dag och gav ut lådor gratis... För mig blev det lite för överdrivet. Att tomten kommer på riktigt har jag inga som helst problem med, så jag känner mig lite inkonsekvent :) Men de här "orginalen" var tack och lov inte med så mycket, och huvudhistorien är väldigt rar. Många barn hade sett filmen sen tidigare, de tyckte att boken var bättre.

Smakebit på søndag: Cat's Eyewitness

Bild lånad från bokus

Söndag och dags för nya lockande boksmulor! De samlas på bloggen Flukten fra virkeligheten, titta in där för att delta eller läsa fler.

Den här helgen läser jag Cat's Eyewitness av Rita Mae Brown. Det står på att det är en "mystery", deckare, men jag håller inte riktigt med. Visst finns det ett par mord, men det mesta av texten är väninnor som pratar om relationer, vardagsliv och ekonomi, ofta när de äter tillsammans. En staty av Jungfru Maria som plötsligt börjat gråta blodiga tårar spelar en ganska stor roll. Ett ganska udda grepp är att husdjuren också kan prata, inte med människorna som tur är, men med varandra. Tack vare ett samtal mellan en hund och en domherre fick man som läsare reda på att ett dödsfall var ett mord långt innan polisen blev misstänksam...

Utdraget kommer från en ganska typisk konversation mellan några av väninnorna:
    "Men fall in love with their eyes."
    "For us, the true hook is, 'Honey, I'll take care of it'." Harry's mouth turned up as the other two laughed, since that, too, was true.
    "A sweeter sound coming from a man than 'I love you'." Alicia reached over and touched Harry's forearm.
    " 'I love you.' is too easy. Fixing the dead battery in your car or doing your taxes - that's love." BoomBoom's laughter sounded like perfect crystal when struck. It filled the room.
    "I can do all that," Harry boasted.
    " Can't we all?" Alicia said. "But how wonderful when a man does it" 

Inlägget jag skrev efter att ha läst klart boken finns här.

A Street Cat Named Bob: A bit of a jewel

Bild lånad från adlibris

A Street Cat Named Bob av James Bowen är en väldigt söt, och sann, historia. Boken handlar om James, f.d. hemlös och missbrukare, som ser en skadad katt i svalen utanför sin träningslägenhet. Efter att ha tittat på den ett par dagar tar han med den in och sedan börjar världens bästa bromance :)

Boken handlar delvis om hur James och Bob lär känna, och lär sig lita på varandra och hur Bob följer med James på hans jobb som gatumusikant, men den handlar också om James, hur hans liv har varit både innan och medan han var missbrukare och hur osynlig man blir när man lever på gatan. Det är rörande att läsa om hans försök att få ordning på livet för Bobs skull. Och ganska hemskt hur lite som krävs för att suget efter en fix ska återkomma.

Det är inte världens bäst skrivna bok (å andra sidan är det inte den sämst skrivna biografin jag läst heller), men historien är hjärtvärmande. Ibland misstänker jag att James skyler över sina brister, men det förlåter man honom i så fall gärna.

Gubbe och katt - en sann kärlekshistoria

Bild lånad från adlibris

Gubbe och katt - en kärlekshistoria av Nils Uddenberg är vad titeln säger. En liten utekatt som med stora ögon sitter och betraktar paret Uddenberg får dem så småningom på fall (trots att de aldrig skulle ha husdjur) och livet blev mycket bättre för alla inblandade.

Förutom Kissens liv med gubben och hans fru så får man läsa gubbens egna funderingar om katter och sådant som står skrivet om dem. Alltifrån en professor i zoologi som på 1800-talet på det bestämdaste avrådde från att ha katter i sängen ("När katten såg halspulsådern lockades den att anfalla; den klöste eller bet sönder blodkärlet, med följd att den oförsiktige kattägaren riskerade att avlida av blodförlust.") till skillnaden mellan hundar och katter, och hur katten har fått högre status jämfört med förr (då den var onyttig och oälskad) i samband med människans önskan att vara självständig och hur man läser in det i katternas beteende. Härliga beskrivningar om hur helhjärtat en katt kopplar av och hur den fostrar sina människor finns också med.

Ett litet smakprov:
"Katter och människor har ungefär samma åsikter om väder, det vi inte tycker om gläder inte heller Kissen. Vi brukar tala om att det är ett hundväder. Hundägare tvingas rasta sina jyckar i ur och skur. Det är säkert bra för hälsan, men Kissen och vi är bekväma av oss och håller oss inne i stugvärmen."

Jag vill ha katt! Nästa sommar...