Vasadrottningen: Karin Tegenborg Falkdalen

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Vasadrottningen handlar om Katarina Stenbock som blev Gustav Vasas tredje drottning när hon var sjutton år gammal, tillika styvmor till hans nio barn och åtta år senare blev änkedrottning. Det är en turbulent tid som följer när sönerna intrigerar om makten och Katarina är en av få som alla (utom hertig Karl) verkar lita på vilket ger en historia full med medlande dem emellan.

Boken ger en intressant inblick i högadligt kvinnoliv på 1500-talet, åtminstone Katarina hade mycket mer inflytande än vad jag var beredd på. Hon verkar ha varit en stridbar person, även om det uttrycks i artigt formulerade brev och följs av diplomatiska tillbakadragande för att senare ihärdigt försöka igen. Sönerna är ett kapitel för sig, tycker Erik XIV är särskilt intressant att läsa om, vad gör man när man har fått en ytterst instabil kung på tronen... Välskriven och lärorik bok, även om den inte håller en fängslad i ett järngrepp, lite för torr och korrekt för det, men det gör samtidigt att jag tror på vad jag läser.

Smakebit: Vasadrottningen

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Idag blir det en smakbit ur Vasadrottningen av Karin Tegenborg Falkdalen. Den handlar om Gustav Vasas tredje drottning, Katarina Stenbock, som sjutton år gammal gifts bort med den 56-årige niobarnspappan... Jag har dock inte läst så långt ännu så smakbiten handlar om hustru nummer två:

Margareta Leijonhufvud var drottningen som gjorde allt "rätt". Det var en bild som skapades redan i hennes samtid i krönikor och olika minnesanteckningar, där hon framställdes som en blid och fruktsam maka. Under deras 15-åriga äktenskap födde hon tio barn varav åtta överlevde till vuxen ålder

Fler smakbitar finns på Flukten fra virkeligheten.
Ha en trevlig söndag!

Inés min själs älskade: Isabel Allende

Bild lånad från adlibris

Inés min själs älskade är baserat på den sanna historien om den spanska sömmerskan Inés Suarez som kom till Sydamerika under tidigt 1500-tal för att leta efter sin förlupne man, men som istället hittade sitt livs stora kärlekar och hon hjälpte dessutom till att erövra Chile.

Sydamerika är till största delen fortfarande outforskat i boken och spanjorerna som kommer dit blir förtjusta i överflödet som finns där av frodighet och indianguld, men det är inte så lätt att göra sig en förmögenhet som det verkar. Fientliga indianer finns i regnskogen och undslipper man dem finns det giftiga djur i mängder. Att läsa om hur de försöker ta sig fram i varm, oländig terräng klädda i rustningar som de inte vågar ta av sig för indianernas skull är intressant. Intressant och skrämmande är hur de besegrade indianerna behandlas - värre än djuren. Mindre intressant är dessvärre historien om Inés själv. Jag tycker inte så värst mycket om henne och bryr mig inte om hennes kärleksbekymmer eller liv i övrigt. Trots sina intressanta delar tyckte jag den var fruktansvärt seg alltför ofta.

Tematrio: Det var då

I veckans tematrio ska vi tipsa om historiska böcker. Det var en av mina favoritgenrer när jag var yngre, men det har inte blivit så mycket de sista åren. Lite synd, för det finns väldigt många intressanta historier (höhö...), men de går ganska illa ihop med mitt sug efter varulvar och annat övernaturligt :)

1. Ninas resa: en överlevnadsberättelse av Lena Einhorn. Om Lenas mormor som tillbringade en stor del av andra världskriget i Warzsawas ghetto. Den bok som gjort den tiden allra mest levande för mig.
2. Innocent Traitor av Alison Weir. En mycket intressant skildring av Jane Greys liv och hennes nio dagar som drottning. En skönlitterär berättelse skriven av en författare som skrivit många faktaböcker om Tudortiden vilket gör att den känns trovärdig.
3. Kejsarinnan Orkidé av Anchee Min. Om fattiga Orkidé som lyckas bli utvald till en av kejsarens konkubiner, föder hans enda son och så småningom bestiger tronen när han dör. Man får läsa både om livet om fattig och som otroligt rik, vilket var intressant. Läste den här när jag kom hem efter en kinaresa och fått en del av historien på plats. Vidgade porträttet av "Kinas mest hatade kvinna" lite.

The Tudors: säsong 1

Bild lånad från cdon

Efter att först ha läst om Cromwells historia i Wolf Hall och fortsättningen Bring up the Bodies, följt av härliga Innocent Traitor om niodagarsdrottningen Lady Jane Grey så fick jag blodad tand och beställde hem både tudorserien och en film om Lady Jane. Jag började med tv-serien eftersom den utspelar sig först.

The Tudors handlar om Henrik VIII.s regeringstid och i första säsongen lyckas han göra en av drottningens hovdamer med barn, en son som han erkänner som sin egen, och han förälskar sig dessutom i Anne Boleyn. Hennes familj är angelägen om att manövrera släkten till en bättre position så hon får instruktioner att hålla hans intresse vid liv. Sättet hon gör det på är att inte ge efter förrän de är gifta till skillnad från så många andra av hovdamerna. En skilsmässa från den nuvarande drottningen är önskvärd, men inte vidare lätt att få. Och ju mer frustrerad kungen blir desto farligare är det att vara runt honom...

Omdöme: En härligt underhållande serie, ofta komisk, men lika ofta dramatisk. Scenografin är imponerande och det är riktigt bra skådespelare, speciellt imponerad är jag av Henrik VIII (Jonathan Rhys Meyer), hans drottning Katarina (Maria Doyle Kennedy) och kardinal Wolsey (Sam Niell, som tidigare bla. spelat den sanslöst läckre tempelriddaren i Ivanhoe. Han har åldrats ganska bra). Det är många personer och politiska intriger att hålla ordning på och jag är glad att jag fått lite förhandskoll genom böckerna. Men, de gör också att jag märker att de fuskar ibland. Vissa saker kan jag förstå, som kungens systers otillåtna giftemål, den händelsen är ju så speciell att man vill ha med den även om man får bända på tiden lite och göra henne till en annan kungs änka för att få ihop historien. Att låta kungens oäkting dö som småbarn förstår jag däremot inte alls, kan inte förstå hur det ska förbättra serien, bevis på den hemska "svettfebern" som plågar England med jämna mellanrum får man ändå.

Roligaste: När Henrik VIII masturberar, med en av hans uppassare knäböjande med handduk, samtidigt som man ser Anne Boleyn brodera och utlösningen kommer samtidigt som nålen går genom tyget. En sån härligt gammaldags filmlösning :)

Innocent Traitor: niodagarsdrottningens liv

Bild lånad från adlibris

Innocent Traitor av Alison Weir handlar om Lady Jane Greys korta liv, från det att hon föds till att hon avrättas 17 år senare. Hennes ambitiösa föräldrar börjar kort efter hennes födsel att planera för att göra det bästa möjliga partiet åt henne, det med den nyfödde prinsen. Vägen dit går genom extremt disciplinerad, men kärlekslös, uppfostran och en massa intrigerande vid hovet. En av Janes största tröster blir den protestantiska tron som inte är riktigt rumsren. Prinsen, Henrik den VIII:s enda legitima son, dör innan planerna hinner genomföras och Jane blir plötsligt extra åtråvärd som en ung flicka med kungligt blod i sina ådror.

Omdöme: Inblicken i livet hos adeln under den här tiden gör en lite andlös, hur man förväntar sig ett perfekt bordsskick från 4-åringar (som dessutom serverats vin), att en "whipping boy" kan användas för att bestraffa ett annat barns misstag, hur kvinnor oftast inte får någon högre utbildning utan broderi, teckning och musicerande räcker som kvinnliga dygder. Liksom lydnad. Att tacka nej till ett äktenskap mot föräldrarnas vilja är inte acceptabelt, böjer man sig inte så kan motståndet alltid piskas ner. Myllret av tjänstefolk, de intrikata kläderna, vikten av etikett - det är fascinerande läsning. Liksom skildrandet av de kungliga: Henrik VIII och de senare av hans fruar (speciellt Katherine Parr), lady Elizabeth, lady Mary och prins Edward. Upptäckte dessutom att lady Mary och Mary, queen of Scots var två olika personer, känner mig lite dum för att ha gjort dem till en under så lång tid...

Gillar den här boken, det är ett speciellt livsöde man får följa och att man vet hur det slutar påverkar inte hur fängslad man blir. Berättarperspektivet flyttas mellan olika personer, från Lady Janes, till mammans, Katherine Parrs och diverse tjänstefolks, och det görs bra. En del saker kändes lite överdrivna, som föräldrarnas intrigerande för att göra dottern till drottning när så väldigt mycket ligger utanför deras kontroll, men med en författare som skrivit flera faktaböcker om tudortiden så känns det som att man kan lita ovanligt mycket på texten för att vara en roman. I slutet finns dessutom ett par sidor där det står vad Weir känner sig säker på och varför, samt vilka partier som inte är lika väl underbyggda - något jag tycker att alla historiska romaner borde ha.

Här finns ett kort utdrag från början av läsningen, när Jane föds.

Smakebit på søndag: Innocent Traitor

Bild lånad från bokus

En alldeles härlig söndag idag som inte blir sämre av att det ska bli påskmiddag på systerns gård där små killingar springer omkring i hagarna :) Och innan dess kan man ju läsa några smakbitar från böcker, inte dumt det heller. Smakbitarna hittar, och lägger man upp, på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Boken som jag började på sent igår kväll heter Innocent Traitior och är skriven av Alison Weir och handlar om Lady Jane Greys liv under tudortiden. I prologen så sitter hon i Towern och våndas över att ha blivit dömd till döden för förräderi och tänker tillbaka på sitt liv. Min smakbit kommer från första kapitlet.

    I stifle another groan.
    "You can cry out, madam," the midwife says again. But I dont. I would not make such an exhibition of myself. Truly, it´s the indignity of it all that bothers me the most, conscious as I am of my birth and my rank. Lying here like an animal straining to drop its cub, I'm no different from any common jade who gives birth. There´s nothing exalted about it. I know it´s blasphemy to say this, but God was more than unfair when He created woman. Men get all the pleasure, while we poor ladies are left to bear the pain. And if Henry thinks that, after this, I´m going to...
    Something´s happening. Dear God, what´s going on? Sweet Jesus, when is this going to end?
    The midwife draws back the covers, then pulls up my shift to expose my swollen, straining body, as I lie on the bed, knees flexed, thighs parted, and thrusts expert fingers inside me. She nods her head in a satisfied way.
    "If I'm not mistaken, this young lad is now in something of a hurry," she tells my anxiously hovering ladies.
    "Ready now!" she crows triumphantly. "Now push,my lady, push!"
    I gather all my strength, breathe deeply, and exhale with a great effort, knowing that an end is in sight. I can feel the child coming! I ram my chin into my chest again and push as I am instructed, hard. And the miracle happens. In a rush of blood and mucus, I feel a small, wet form slithering from me. Another push, and it is delivered into the midwife's waiting hands, to be quickly wrapped in a rich cloth of damask. I glimpse its face, which resembles a wrinkled peach. I hear the mewling cry that tells me it lives. 
    "A beautiful daughter, my lady," announces the midwife uncertainly. "Healthy and vigorous."
    I should be joyful, thanking God för the safe arrival of a lusty child. Instead my spirits plummet. All this - for nothing.

Det var födseln av vår huvudperson...

Bring Up the Bodies: fortsättningen på Wolf Hall

Bild lånad från adlibris

I Bring Up the Bodies av Hilary Mantel fortsätter eposet om Thomas Cromwells liv, Henry VIII:s närmaste rådgivare. Jämfört med Wolf Hall så tycker jag att den här var lättare att hänga med i trots att jag läste den på engelska. Berättelsen är mer kronologisk och jag har bättre koll på vem det handlar om, även när det bara refereras till "han".

Det är en intressant historia, men den fängslar inte lika mycket som Wolf Hall. Det är mycket mer fokus på politik i Bring Up the Bodies, privatmannen Cromwell försvinner nästan, vilket kan bero på att det händer mindre i hans liv och familj. Dessutom så börjar jag tycka mindre om Cromwell överlag, de mjukare bitarna från familjelivet har gett vika åt en väldigt hämndlysten person.

Politiken, i form av Henry VIII:s sönderfallande äktenskap med Anne Boleyn, är dock fortfarande intressant och man kan inte låta bli att tycka synd om henne. Hur Jane Seymore och folket runt omkring henne intrigerar för att få ett så gynsamt läge som möjligt är nästan komiskt. Och titeln? Det är 1500-talets engelska motsvarighet till "Dead man walking".

Här skrev jag om den första delen, Wolf Hall.
Här skrev jag ett inlägg, med smakprov, från början av Bring Up the Bodies.

Smakebit på søndag: Bring up the Bodies

Bild lånad från bokus

Det har blivit en vecka nästan utan bloggande för mig. Jag har flyttat tillbaka till min nyrenoverade, fina, och ganska starkt färgluktande lägenhet och haft ganska fullt upp... Men en smakebit är väl det perfekta sättet att komma upp i sadeln igen :) Fler smakebitar finns hos Mari som är initiativtagaren till det här härliga påfundet.

Bring up the Bodies av Hilary Mantel är fortsättningen på berättelsen om Thomas Cromwells liv, den tar vid där Wolf Hall slutar. I utdraget nedan har Henry VIII börjat visa intresse för Jane Seymore. Han har bett henne att bli hans älskarinna och att få uppvakta henne med dikter, och Cromwell och hennes bröder planerar hur man bäst ska få honom rejält på kroken.

He, Cromwell, congratulates her. 'You have it covered from every angle, Mistress Seymore. You would have made a sharp lawyer.'
    'You mean, if I had been born a man?' She frowns. 'But it is not likely, Master Secretary. The Seymores are not tradesmen.'
    Edward Seymore says, 'Good mistress. Write you verse. Very well. Good so far. But if he attempts anything on your person, you must screem.'

Här finns mitt inlägg om Wolf Hall.
Och här finns inlägget jag skrev när jag hade läst ut Bring Up the Bodies.

Wolf Hall: Fy skam. Tar ni oss för betjänter?

Bild lånad från adlibris

Wolf Hall av Hilary Mantel är en ambitiös historisk roman som handlar om Thomas Cromwells liv. Hans liv går i boken från att vara en halvt ihjälslagen smedson till att bli Henrik VIII:s närmaste rådgivare. Det här är första delen av tre så jag får vänta lite med att se hur det går sen.

Det är ett fascinerande liv man får läsa om. Cromwell beskrivs som en intelligent, medkännande och fritänkande man. Man får läsa om hans familjeliv, det är nog de bitarna jag tycker bäst om, men kanske inte de viktigaste för den historiska personen, men också om England, intrigerna vid hovet och till viss del även Europa på 1500-talet.

En stor del av förändringarna i England kommer sig av Henriks kamp för att få gifta sig med sin älskade Anne Boleyn vilket leder till att släkten Boleyn stiger i graderna. Man får också läsa om Annes syster Mary som utnyttjas hänsynslöst av släkten. En förutsättning för giftemålet var att frigöra Englands kyrkor från påvedömet eftersom Henrik redan var gift och påven inte gick med på att ogiltigförklara det första äktenskapet (stackars drottning Katarina, hennes liv var ingen dans på rosor) och följderna av den nya kyrkoordningen börjar i boken splittra kungariket.

Det är en lärorik bok. Dels får jag en förståelse för politiken som förs, men framför allt får jag bilder av livet på 1500-talet. Hur en mäktig man lätt kan ha 600 personer som arbetar i hushållet och hur specialiserade en del av tjänsterna var: "Harry Norris är en av kungens närmaste vänner; han är, för att vara exakt, hans stolsven, den som räcker honom torkklädet." (s.58-59). Andra har tjänst som lutenister, tvätterskor, apotekare, hönseriuppsyningsmän. Detaljer som tyger, mat och möbler är också väl beskrivet. Rangordningen var också viktigt, ett sätt för kungen att belöna någon för en tjänst var att ge honom en ny titel. Och även om den nya titeln var viktig kan man aldrig riktigt glömma vilken bakgrund någon kommer ifrån...

Så vad tycker jag då? Jag gillar boken. Det är en intressant del av historien och Mantel sätter färg på den. Men den är inte helt lätt att läsa. Ganska ofta är det oklart vems ord eller tankar vi får del av, och pronomena kan ändras från en mening till nästa, även om det är samma person som tänker (från han till jag), inte för att man alltid vet vem som tänker... Samma sak med kronologin. Någon kan ha avrättats fem dagar tidigare och sedan kommer "Idag följdes X till schavotten". Rekommenderar den ändå. Men som så ofta när jag läser en historisk roman så skulle jag vilja ha en faktasida på slutet där man får reda på vad som är säkerställt och vad som är gissningar.

Här är mitt inlägg om fortsättningen, Bring Up the Bodies.