Bunda - en baktung agent handlar om Bunda som tack vare en släkting fått jobb på säkerhetspolisen. Det är ingen som egentligen vill ha honom där, han ses som konstig och trög, och han tillbringar sina dagar med att sitta på en stol på kontoret och titta på när de andra arbetar. Så blir han en dag plötsligt inkallad till chefen och får uppdraget att bistå den lokala polisen med utredningen av ett mordfall.
Bunda känner att chefen äntligen har sett hans briljans och gör sedan sitt bästa i att hjälpa utredningen med hjälp av lärdomarna han har plockat upp från utländska deckare, bland annat försöker han ställa de oväntade frågorna vilket sällan alls är relevant. Inte en enda gång ställer han sig heller frågan varför säkerhetspolisen kopplas in i vad som synes vara ett ordinärt mordfall.
Tankar: Plågade mig igenom den här boken, mest för att jag ville utöka min jorden runt-läsning med en bok från Angola, men det känns inte som att den här boken var värd timmarna jag lade ner. Bunda är en alltigenom osympatisk huvudperson, full av sin egen förträfflighet och sina familjeförbindelser samtidigt som han är fullständigt inkompetent, godtrogen och ser ner på de med lägre befattning.
Boken berättas av fyra olika personer, där den första är den jag tycker sämst om vilket jag misstänker kan ha smittat ner resten av läsningen. Då och då flikar författaren in sina tankar om berättarnas jobb och ber ibland om ursäkt för att det exempelvis är långdraget. Jag antar att boken är tänkt att vara en humoristisk skildring av korruptionen i Angola, men det var så tungläst och farsartat att det bara föll platt för mig.
