Bild lånad från bokus, finns också på adlibris, biblo hade den på svenska |
Tankar: Det känns inte riktigt som Kourouma bestämt sig för vilken typ av bok han vill skriva. Birahimas berättelse bryts lite då och då för att förklara vilka krigsherrar som håller hus var och vilka datum de gör uppror/ besegras/ tar makten, rekordet tror jag var tretton faktafyllda sidor i rad, och vid de tillfällena förlorar boken tempo trots att det är ganska intressant.
Språket är speciellt, Birahima har fått en helt egen röst - talspråklig och full av malinkesiska svordomar. Till hjälp när han skriver boken har han fyra uppslagsböcker/lexikon och han översätter ord så att alla ska kunna förstå boken oavsett utbildningsgrad. Ord från malinka förklaras i parantes vilket jag egentligen gillar, men jag hade önskat att frasen "betyder enligt Förteckningen över lexikala särdrag" hade skippats betydligt oftare. Oavsett utbildningsgrad betyder dessvärre också att "svåra" ord som gåsmarsch, kantstött och provisorisk förklaras vilket stör mig, de bryter allt som oftast läsflytet helt i onödan.
Det hela blir en ganska tungläst bok där jag har svårt att få flyt någon längre period. Jag upplever dock historien som trovärdig och jag gillar framför allt det lilla man får se av vardagsliv där amuletter, vålnader och schamaner är en stor del, men den berör mig alldeles för sällan. Folk skjuts sönder och samman, våldtas och amputeras, men allt beskrivs med distans och intrycket jag får är mer skröna än drama.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)