The Blackwell Pages: Armstrong & Marr

The Blackwell Pages är en trilogi som återupplivar gamla asamyter i ett samtida Usa. I den lilla staden Blackwell heter den ledande släkten Thorsen och där finns också en del drös med Brekkies - ättlingar till Loke. Det finns tecken på att ett nytt Ragnarök närmar sig och eftersom de gamla gudarna inte längre finns ska striden den här gången stå mellan deras ättlingar, vilket i familjen Thorsens fall betyder att trettonåringen Matt ska leda striden mot midgårdsormen. Han förstår inte riktigt själv varför just han blir utvald (det gör inte hans äldre bröder heller) och han förstår ännu mindre varför hans älskade morfar räknar med att Matt både kommer att förlora och dö på kuppen.

Bedrövad och chockad beger han sig av från staden tillsammans med ett par av Lokes ättlingar för att försöka leta reda på både mjölner och anförvanter och det blir en händelserik historia där man möter efterföljarna till Oden, Frej och Freja, Balder och Hel. Där finns vänner i form av valkyrior och bärsärkar och värre typer som troll, rimjättar och vänner som förråder en.

Tankar: Tyckte om den här serien, vacklar mellan en trea och en svag fyra i betyg - hade jag varit i mellanstadieåldern, det vill säga tillhört den tilltänkta läsarkretsen, hade det blivit högre. Serien påminner lite om Rick Riordans böcker om Percy Jackson, men jag föredrar den stillsammare humorn i The Blackwell Pages - den är inte lika ihärdig och over the top som Riordan lätt blir. Får också uppfattningen att karaktärerna här är några snäpp intelligentare vilket är skönt.

Karaktärerna är trevliga och känns överlag som trovärdiga ungdomar. De har vacklande självförtroende, det finns fnurror i vänskapsbanden, sakerna de är med om sätter sina spår genom de tre böckerna och det är befriande fritt från stor kärleksdramatik. Tempot är bitvis högt och det mesta som händer är en bearbetning av de gamla myterna (även om ungdomarna är fast beslutna att ändra på slutet) och det är välutforskat, känns som att jag får reda på en hel del nytt. Monstren som dyker upp är spektakulära, men ännu mer gillar jag det svekfulla - att man inte alltid vet vem man kan lita på. Det är dock ganska förutsägbart och blir därmed sällan spännande på riktigt.

Bilder lånade från bokus, finns naturligtvis också på adlibris.