tisdag 31 mars 2015

Eleven on Top: Janet Evanovich

Eleven on Top
Bild lånad från adlibris
Eleven on Top
Bild lånad från adlibris
Eleven on Top av Janet Evanovich är den elfte i serien om bounty huntern Stephanie Plum, men frågan är om det kanske är den sista? Inte om Stephanie, men om henne som bounty hunter. För hon har nämligen tröttnat. Hon vill inte längre bli spottad på, svuren åt, hotad, skjuten, förföljd etc. och säger upp sig. Dessvärre slutar inte problemen för det. Hon hittar hotfulla lappar i sin bil och i sin lägenhet och sedan trappas förföljelserna upp och Stephanie gör som hon brukar: hon stoppar huvudet i sanden så länge som möjligt. Medan hon inte handskas med trakasserierna försöker hon hitta ett nytt jobb, och det är inte bara arbetet som bounty hunter som hon är ganska usel på :)

Omdöme: Jag hade jätteroligt när jag läste den här. Man vet ju efter elva böcker vad man får när man läser en bok i den här serien (humor, spänning, en förstörd bil eller två, många udda karaktärer och lite sexuell ambivalens) och ibland är det precis vad man vill ha. Men att det äntligen blir en reaktion i Stephanie efter alla hennes skrämmande upplevelser är faktiskt skönt, liksom att Morelli förändrat sig en del - karaktärsutveckling tillhör ju annars inte Evanovichs starka sidor. Gillar också när Stephanie tillfälligt brottas med sitt självförtroende, varför hon inte har någon spännande hobby eller något hon brinner för, varför skulle inte också hon kunna... Naturligtvis slutar det med att hon uppfinner en hobby till nästa person hon pratar med :) Sen att fallet är lite löjligt långsökt är väl bara att acceptera.

måndag 30 mars 2015

Tematrio: Långsökt påsktrio


Som du kan förstå på titeln till inlägget är det inte en klockren påsktrio, men med lite god vilja kan man väl få ihop dem. Andra påsktrios hittar du hos Lyran, kanske de lyckats bättre?

Min första punkt är Jan Guillos trilogi om Arn Magnusson som inleds med Vägen till Jerusalem. Man får följa Arns uppväxt i Västergötland på klostret Varnhem (som fortfarande står kvar, väl värt ett besök, även om det inte används till kloster). Han bryter mot en lag och skickas som straff att bli tempelriddare i det heliga landet i 20 år.

Sen snävar vi in det i punkt två med Selma Lagerlöfs Jerusalem. Staden dit hänförda bönder från Dalarna reste och startade en koloni i slutet på 1800-talet och där Jesus lär ha korsfästs mycket tidigare än så. Åtminstone en av händelserna ska verkligen ha inträffat...

Punkt tre fokuserar så gott som på anledningen till påskfirandet i form av Pär Lagerqvists Barabbas, rövaren som frikändes inför påskhelgen istället för Jesus och Barabbas liv och tankar efter det.

söndag 29 mars 2015

Smakebit på søndag: I Capture the Castle

I Capture the Castle
Bild lånad från adlibris
Lördagnatt och hemma igen efter en väldigt trevlig middag. Ute i mörkret regnar det, men under en pläd i soffan och slutet på första Bilbo-filmen på tv (det var ju trots allt den som var bäst av dem, även om inte det säger alltför mycket) så är livet ganska bra och jag passar på att skriva en smakbit innan jag kryper till kojs. Fler smakbitar finns på Maris blogg.

Boken jag läser nu heter I Capture the Castle av Dodie Smith, som jag mest läser för att det var hon som skrev den gamla barndomsfavoriten The Hundred and One Dalmatians. Boken utspelar sig på den brittiska landsbygden på 1930-talet och handlar om familjen Mortmain som består av tre tonårsbarn, styvmamma och en f.d. författare till pappa, som bor i ett gammalt fallfärdigt slott där kläderna är i allt sämre skick och de oftast inte äter sig mätta. Berättaren är mellandottern, Cassandra, som skriver om sitt liv och jag får lite Anne på Grönkulla-känsla blandat med Austen, för Cassandra har trots sin ganska dystra vardag en väldigt positiv syn på livet (får se om jag står ut med den i längden...) och engelskan är både ganska ljuvlig och formell.

We had real butter for tea because Mr Stebbins gave Stephen some when he went over to fix about working (he started at the farm this morning); and Mrs Stebbins had sent a comb of honey. Stephen put them down in my place so I felt like a hostess. I shouldn't think even millionaires could eat anything nicer than new bread and real butter and honey for tea.

Ha en trevlig söndag och en glad påsk allihop!
Här finns inlägget jag skrev efter att ha läst hela boken :)

lördag 28 mars 2015

Shattered Mirror: Amelia Atwater-Rhodes

Shattered Mirror
Bild lånad från adlibris
Shattered Mirror av Amelia Atwater-Rhodes är hennes tredje bok i Den of the Shadows-serien, men karaktärer från tidigare böcker är bara med ytterst perifiert. Boken handlar om häxan Sarah som tränat hela sitt liv för att bli vampyrjägare, när hon tvingas flytta till en ny skola i en ny stad. Dessvärre finns två vampyrer, om än av den svagare sorten, i hennes nya klass.

Omdöme: Jag tyckte inte alls att den här var lika bra som de två tidigare böckerna. Det som stör mig mest är att det blandas i en kärlekshistoria som inte fångar alls. Den väldigt hastigt påkomna attraktionen från den manlige intressenten kan inte bero på mycket annat än tjejens utseende, det är inte direkt så att han vet något annat om henne, alls. Sarahs attraktion är lättare att förstå, hos honom finns förutom ett tilldragande yttre även en kravlös gemenskap som hon inte direkt har tillgång till hemma i kombination med en rosenröd romantisk uppvaktning som nog skulle ha varit svår att motstå som tonåring. Det finns en fjärde och sista bok i serien som jag tänker läsa, men jag håller tummarna för att Atwater-Rhodes låter bli de romantiska klichéerna i den.

fredag 27 mars 2015

The Retribution of Mara Dyer: Michelle Hodkin

The Retribution of Mara Dyer
Bild lånad från adlibris
The Retribution of Mara Dyer av Michelle Hodkin är den tredje och sista om Mara Dyer och när boken börjar är hon, Jamie och Stella på flykt från experimentanläggningen där de hållits fångna och på jakt efter svar på varför de är lite utöver det vanliga. Mara vill också ha bevis på att Noah fortfarande är vid liv och hon bryr sig inte längre om att ta det försiktigt. Det blir en roadtrip till New York och med kombinerade övernaturliga krafter kommer trion fram, även om det ligger ett par lik kvar längs vägen.

Omdöme: Nja.

Kan finnas spoilers i mina ganska oorganiserade funderingar nedan.

Det är en ganska lång och förvirrande bok och till skillnad från tidigare böcker vet man vad som är verkligt eller inte vilket gör läsningen lite tråkigare. Gänget är ju ute efter svar, men de svar man får gör det inte så mycket klarare. Det är en genetisk mutation de bär på, men genen vaknar bara till liv om den som burit den innan dör? Genen får dem också att leva väldigt länge så man kan i princip hindra en gen från att någonsin vakna? Förmågorna växer till i tonåren och blir allt starkare och Maras speciella gen kan hindra Noahs från att fungera, trots att också hans förmåga borde bli starkare med tiden? Jag förstår inte riktigt. Jag förstår heller inte planen som hennes mormor hade och som Noahs föräldrar var inblandade i, hur man skulle hindra den onda genen från att sprida sig; det känns så väldigt godtyckligt med planer som rör ens barn och barnbarn och hur och vad de kommer att göra. Har också svårt att se hur genen skulle styra allt, det borde ju fortfarande i grunden vara ett val om vad man vill eller inte vill göra, om man vill vara en god eller sämre människa.

Att Mara börjar döda utan samvetskval är ganska befriande, men jag tycker inte riktigt om henne i den här boken. Hon är lite för besatt av sin kanske döde pojkvän och jag har inte nog med empati för att vilja fångas av hennes missmodighet. Det finns ett par möjliga dödsfall i boken (både Noah och Mara), där jag hade önskat att man låtit liken ligga, det hade varit ett mer logiskt slut. Istället slutade det hela med ett omöjligt val, valet mellan personlig lycka och en bättre värld... suck.

Bloggjerka: Förtjusning

jerka11
Annika undrar i veckans jerka om det händer att vi blir "sjukligt" förtjusta i karaktärer vi läser om eller ser på tv/film? Jag blir det ganska ofta, och det är alltid lika roligt när det händer igen :) Annika pratar om att ha kärat ner sig (underbart uttryck) och det är väl kanske inte det jag upplever, för mig är det mer stadiet precis innan - när personen tar oförskämt stor plats bland tankar och dagdrömmar, men innan man känner den.

Här kommer några av mina bokfavoriter: Ranger i Evanovichs böcker. Eric Northman, min favoritvampyr i Sookie Stackhouseserien, Jace i första boken av The Mortal Instruments, där han är kaxig och sarkastisk (han faller totalt i de senare när han bara dryper av självförakt hela tiden), Finnick Odair från The Hunger Games. Minsta gemensamma nämnare: sinne för humor, omtänksamma, sexiga, lojala och kan fysiskt försvara sitt kärleksintresse. Undrar vad det säger om mitt mansideal egentligen  o.0

måndag 23 mars 2015

Tematrio: Europeiska huvudstäder

I veckans tematrio listas böcker där huvudstäder på ett eller annat sätt ingår. Klickarna du på titlarna kommer du till mina inlägg om böckerna.
  • A Street Cat Named Bob av James Bowen där James berättar om hur hela hans liv ändrades när han, tveksamt, tog ansvaret för en väldigt speciell katt. James försörjde sig som gatumusikant och senare faktumförsäljare i London. Inte den skrivtekniskt bästa boken, men med fascinerade livsöden. Det som väckte mig mest var funderingarna om hur Bob gjorde James mer synlig, hur lätt man annars tittar igenom hemlösa.
  • Daughter of Smoke and Bone av Laini Taylor utspelar sig delvis i Prag med blåhåriga Karou, som har ett så udda liv att hennes mänskliga kompisar tror att allt är fria fantasier. Så börjar mystiska handavtryck dyka upp på viktiga dörrar och sen rasar allt.
  • Ninas resa av Lena Einhorn är en av de mest gripande skildringar från andra världskiget som jag har läst. Om hur en tonårsflickas vardag i Warszawas getto kunde se ut och hur sakernas tillstånd gradvis blev allt värre. Har mer än någon annan bok fått mig att förstå siffrorna runt förintelsen.

söndag 22 mars 2015

Smakebit på søndag: The Weed that Strings the Hangman's Bag

The Weed that Strings the Hangman's Bag (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns även på svenska
Ny söndag och ny smakbit vilket är trevligt :) Dessutom med en ovälkommen förkylning som inte är det. Håller på med den andra boken om Flavia de Luce, en elvaårig tjej fascinerad av mord och gifter. I utdraget har hon just kommit hem efter att ha hjälpt en kringresande dockteater sätta upp sin scen och möts av en av sina storasystrar:

     “Aren’t you going to ask me where I’ve been?” I said. I was simply dying to tell them about Porson’s Puppets and all about Nialla. 
     “No,” Feely answered, fingering the point of her chin as she leaned in for a closer look at herself. “No one is the slightest bit interested in what you do. You’re like an unwanted dog.” 
     “I’m not unwanted,” I said. 
     “Oh yes you are!” she said with a hard laugh. “Name one person in this household who wants you and I’ll give you a guinea. Go ahead - name one.” 
     “Harriet!” I said. “Harriet wanted me, or she wouldn’t have had me.” 
     Feely whirled round and spat on the floor. She actually spat! 
     “For your information, Spot, Harriet fell into a profound mental bog immediately after you were born.” 
     “Ha!” I said. “I’ve got you there! You told me I was adopted."

Harriet är mammans namn, hon dog när Flavia var bebis. Gillar de här giftiga utbytena systrarna emellan, men själva historien är lite seg trots att det finns ett mord med. Fler smakbitar ur bloggares läsning kan du hitta på Maris blogg där du även kan lägga upp din egen. Ha en trevlig söndag :)

Här finns inlägget jag skrev efter att ha läst hela boken.

lördag 21 mars 2015

The Infinite Sea: Rick Yancey

The Infinite Sea
Bild lånad från adlibris,
finns även på svenska
The Infinite Sea av Rick Yancey är fortsättningen på hans The Fifth Wave och det är en sårad och decimerad liten motståndsgrupp som möter oss på ett övergivet hotell. Man funderar på hur man ska kunna överleva vintern och skickar ut spanare och väntar och hoppas på att de som saknas i gänget mot alla odds överlevt. Så upptäcks de av "militären" och utomjordingarnas senaste vapen levereras i form av en femåring.

Omdöme: En segare läsning än den första boken och inte blev det lättare av det var så längesen jag läste första boken, tog ett tag innan jag fått ordning på personerna. Över hälften utspelar sig under ett par dagar på hotellet och även om det är dramatiska dagar så knyter jag inte an till karaktärerna. De är trötta, misstänksamma och ledsna, men det griper inte tag i mig.

Sista delen av boken så får man följa spanaren, Ringer som är min nya favoritkaraktär i böckerna, i en annan miljö och boken blir med en gång mycket bättre. Där kommer också funderingarna över utomjordingarnas sadism i full styrka - hur de gör sig ett sådant besvär med att inte bara utrota människorna vilket borde vara ganska lätt, men att få oss att tappa det som vi i vardagligt tal kallar mänsklighet. Vad är det som fått dem att hata oss så?

fredag 20 mars 2015

Bokbloggsjerka: Bloggande

jerka11
Veckans jerka är svår tycker jag. Den handlar mer om oss själva än om böcker och frågan som ställs är hur vi interagerar med läsare, hur vi lockar till oss nya läsare och får gamla att stanna kvar? Och varför bloggar man över huvud taget och tänker man på sina läsare när man gör det?

Nya läsare: Att vara med i jerkan, tematrion och smakebit på söndag är tillfälle att "visa upp" bloggen för andra, men även att länka till bokhandlar när jag skriver recensioner. Det är så jag hittat de bloggar jag följer :) Läste i en kommentar till ett av de andra svaren i jerkan att vi lurar oss själva, att de som surfar runt på de här "uppdragsinläggen" bara läser inlägget och inte är intresserade av resten av bloggen vi besöker, men det tror jag är ytterst individuellt. För mig beror det på hur mycket tid jag har och hur lättåtkomlig resten av bloggen är - finns det en synlig lista över nyligen postade inlägg så läser jag nästan alltid den och klickar in mig på det som lockar. Måste jag gå till startsidan eller leta efter inläggslistan så är det inte lika självklart att jag gör det om jag inte vet att jag redan gillar bloggen, särskilt inte varje gång. Och eftersom det är så jag fungerar så är det så jag lagt upp min blogg. Hur jag döper mina inlägg har också ändrats över tid. Ett tag tog jag en mening, eller del av, ur boken jag skrev om som titel, men insåg efter ett tag att jag nog aldrig själv skulle ha klickat in mig på ett inlägg som hette "I have no further questions for this liar, Your Honor" så då ändrade jag till boktitel och senare även författarnamn. Så för att sammanfatta: jag försöker lägga upp bloggen så att jag själv skulle vilja läsa den och jag tror att det är det enda sättet jag kan göra det på.

Interagerande: Jag svarar på (nästan) alla kommentarer jag får och har jag något att säga om andras inlägg så skriver jag kommentarer till dem. Det här är bland det trevligaste när man bloggar och allra bäst är det när man hittar en blogg att börja följa på allvar och när det blir små diskussioner :)

Hålla kvar läsare: Där känner jag mig lite maktlös :) Tänker att antingen gillar man hur och vad jag skriver eller så gör man det inte. Det enda medvetna ställningstagandet jag gör här är att jag försöker posta ofta. Det beror också det på mina egna erfarenheter. Innan jag skaffade Bloglovin surfade jag runt på ett antal bloggar varje dag för att se om de uppdaterats och då tyckte jag det var roligare med bloggar som ofta hade nytt innehåll. Nu med Bloglovin så spelar det ingen roll längre, nu kikar jag ju in på dem som har nya inlägg och är det någon som tar paus ett tag så hittar jag tillbaka när jag får en ny notis, men ifall jag har någon läsare som surfar runt bland bloggar dagligen så är det ju trevligt om det finns något nytt för dem att läsa tänker jag...

Blogganledningar: Från början saknade jag någon att diskutera True Blood med... Sedan fick jag för mig att anteckna lite om böckerna jag läste under året (nyårsföresats) och efter en liten betänketid bestämde jag mig för att göra det här istället för i den lilla anteckningsboken jag hade köpt. Så bloggen skriver jag för min skull, det är jätteroligt när andra hittar hit, men i grunden är den ett sätt för mig att hålla lite koll på vad jag läser och tänker och det har visat sig vara oväntat roligt :) Tänker därmed inte så mycket på eventuella läsare när jag skriver mer än att vara ärlig med vad jag tycker och att inte spoila för mycket.

torsdag 19 mars 2015

Barnbruden: Anna Laestadius Larsson

Barnbruden
Bild lånad från adlibris
Barnbruden av Anna Laestadius Larsson är den första av tre planerade böcker som handlar om livet i Stockholm under slutet av 1700-talet. Vi får följa tre flickor, den unga Hedvig Elisabeth Charlotta som femton år gammal blir Sveriges yngsta kungliga brud någonsin genom sitt giftemål med Gustav III:s bror hertig Karl, Sophie von Fersen som blir hennes närmsta (och enda riktiga) vän och pottungen, en liten föräldralös flicka som bor med andra i samma situation i slottets källare. Pottungen är stum och eftersom hon inte pratar är det lätt att lägga de uppgifter man helst av allt inte vill ha (som att skrubba nattkärl och torkdukar) på henne.

Det är några år som vi får följa livet i hovet och alla intriger som förgyller livet för de runtomkring. Charlottas äktenskap störs av otrohet och känslolöshet, Sophie svärmar för vad hon tror är hennes sanna kärlek, medan föräldrarna letar efter mer lämpliga friare och pottungens mutism gör henne till den perfekta tjänaren. Gustav III håller hovet sysselsatt med jakt på underhållning och de mest knepiga bestämmelser och änkedrottningen gör sitt bästa för att göra livet surt för hans drottning.

Omdöme: Det är intressant läsning och det blir inte sämre när efterordet förklarar att en hel del är baserat på Charlottas egna dagböcker, men jag tycker väl egentligen att boken är just mer intressant än riktigt bra. Jag läser intresserat vidare, det är en spännande tid som skildras, men blir inte helt uppslukad av texten som sådan.

Det finns mycket jag reagerar för, däribland hur otroligt tråkigt och innehållslöst hovlivet var. Det verkade lite som att det var kalas hela tiden med lekar, skådespel och baler, men samtidigt var det ganska tvingande att vara där och att hela tiden hålla sig väl med rätt personer.

Det verkar inte vara inte mycket nyttigt som blev gjort, speciellt inte av kvinnorna. En del passager handlar just om begränsningarna som satts på deras liv, hur styrda de var, och hur Charlotta och Sophie betraktade sina liv. Man kan väl lugnt säga att feminism inte är någon ny företeelse :) En liten smakbit med ett samtal mellan Sophie och hennes mamma finns här, de diskuterar just hur värdelösa flickor är.

onsdag 18 mars 2015

Demon in My View: Amelia Atwater-Rhodes

Demon in My View
Bild lånad från adlibris
Demon in My View av Amelia Atwater-Rhodes är en historia som utspelar sig i samma världsbygge som hennes första bok In the Forests of the Night, men det märker man inte i början. Först hamnar vi nämligen i high school där Jessica är en utstött, svartsynt, cynisk tjej som utan att någon i skolan vet det har gett ut en vampyrbok under pseudonym. Inspirationen till boken, och de andra historierna Jessica skriver, är inte så mycket inspiration som drömmar som måste ut, oavsett hur det inkräktar på hennes liv. Vad hon inte vet är att vampyrer finns på riktigt och att boken uppmärksammats av både dem och häxorna som vill utrota blodsugarna, och de två nya "eleverna" på skolan kommer från varsitt av lägren...

Omdöme: Jag gillar den här, gillar hur vampyrerna är farliga och ganska lättstötta och hur det finns en ras, häxor, som ägnar hela sina liv åt att döda dem. Det gör det lite extra roligt att Atwater-Rhodes var i ungefär samma ålder som Jessica när hon fick sin första bok utgiven, jag kan inte låta bli att undra om det finns paralleller :)

tisdag 17 mars 2015

The Bonding Ritual: Spencer Baum

The Bonding Ritual (Girls Wearing Black, Book Four) By: Spencer Baum
Bild lånad från kobobooks

The Bonding Ritual av Spencer Baum är den fjärde och sista delen i Girl's Wearing Black, där Amerikas ledande vampyrklan varje år utökas med en dotter till någon ur Washingtons maktelit. Det hela görs i form av en tävling där vinnaren blir odödlig och förloraren hennes första måltid. Jill och Nicky är medlemmer i motståndsrörelsen och infiltrerar tävlingen för att komma åt en av de ledande vampyrerna.

I senaste boken avslöjades Nickys coverstory och nu är man i full fart med att avbryta uppdraget. Men när natten är över har alla utom Jill plötsligt ändrat sig, det kanske inte är helt hopplöst ändå? Vad de inte vet är att de har haft nattligt besök i form av en vampyr som pratat med hypnotiserande stämma.

Omdöme: Tyckte om den här, det hände mycket och jag blev överraskad några gånger när händelserna tog en helt annan väg än vad jag hade föreställt mig. Tror man hade kunnat skära ner på ordmängden, framför allt det som rörde tombolan, för det är en lite onödigt tjock bok. Kan också tycka att klanledaren själv är på gränsen till för barnslig, men utöver det har jag inga egentliga klagomål. Tyckte slutet var välgjort, trådar man nästan hade glömt av följdes upp och avslutades och allt var inte rosenrött :)

måndag 16 mars 2015

Tematrio: Vill! Läsa! Nu!

I veckans tematrio undrar Lyran vilka böcker vi längtar efter att få sätta tänderna i? Jag har några serier på lut som jag dragit mig för att börja på eftersom jag haft så många andra serier påbörjade, men har avslutat några de sista månaderna så nu dröjer det nog inte alltför länge innan det är dags att ta sig an:
  1. Fantasytrilogin Mistborn av Brandon Sanderson som höjs till skyarna av recensenter och som hittas högt på topplistor i genren.
  2. Urban fantasyserien av Marissa Meyer som startar med Cinder, där gamla folksagor ges nytt liv. Cinder är t.ex. Askungen som cyborg, vem lockas inte av det?
  3. Dystopiska Legendtrilogin av Marie Lu är också något som lockar, tycker att den verkar vara den typ av bok som jag kommer att sjunka ner i totalt :)

söndag 15 mars 2015

Smakebit på søndag: The Given Day

The Given Day (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns även på svenska
Söndag och dags för smakbit igen. Det är också mitt 700:e inlägg på bloggen, inget jag trodde 2010 när jag skrev fem inlägg i rask följd och sedan tog en bloggpaus på tre år :) Idag kommer smakbiten från Dennis Lehanes The Given Day som jag i och för sig läste ut tidigare ikväll, men den var himla bra och jag har inte hunnit börja på något nytt så...

Boken är en sådan där bok som förutom att vara en bra roman och början på vad som verkar bli en släktkrönika, också är en historielektion - den här gången om tiden när första världskriget slutar och först spanska sjukan och sedan strejk och kravaller påverkar samhället. Man får följa Luther, en färgad man som tvingas fly efter att ha hamnat i trubbel och Danny, en irländsk polis i Boston som blir allt djupare involverad i facket.

Inlägget kommer från andra kapitlet där Luther just får sparken:
     "Look," Bill said, sounding a bit frustrated, as if Luther were pitching a fight, "you understand, don't you? You wouldn´t want us to put those boys, those patriots, out on the street. I mean, how would that look, Luther? Wouldn't look right, I'll tell you right now. Why you yourself would be unable to hold your head high if you walked the street and saw one of them boys pass you by looking for work while you got a fat paycheck in your pocket."
     Luther didn't say anything. Didn't mention that a lot of those patriotic boys who risked their lives for their country were colored boys, but he'd sure bet that wasn't who was taking his job. Hell, he'd bet that if he came back to the factory a year from now, the only colored faces he'd see would belong to the men working the cleanup shift, emptying the office wastebaskets and sweeping the metal shavings off the work floors. And he didn't wonder aloud how many of those white boys who'd replace all these here coloreds had actually served overseas or got their ribbons for typing or some such in posts down in Georgia or around Kansas way.

Fler smakbitar hittar du på Flukten fra virkeligheten. Ha en trevlig söndag :)

lördag 14 mars 2015

Tidens sand: Michael Hoeye

Tidens Sand (inbunden)
Bild lånad från bokus
Tidens sand av Michael Hoeye är del två i serien om den lilla urmakarmusen Hermux Tantamoq och när serien börjar ska han strax på en av sina närmaste vänners konstutställning. Konstutställningen blir en skandal. I en värld som befolkas av möss, råttor och andra gnagare har konstnären haft mage att måla katter. Detta skräckinjagande vidunder som aldrig har funnits. Eller har det? Ungefär samtidigt får Hermux besök av en hans fars gamla kompisar som varit försvunnen i många år på sin jakt efter bevis på att katter faktiskt har existerat och att deras civilisation dessutom skulle vara äldre än gnagarnas. Mordhoten börjar hagla.

Omdöme: En söt och snabbläst historia, men förutsägbar. Det jag gillar bäst är just hur chockerande det är att måla saker utanför ramarna (tänk Ecce Homo) och vilka fördomar som finns i gnagarvärlden. Att möss, såklart, är mycket bättre än jordekorrar, och hamstrar ska vi bara inte prata om...

fredag 13 mars 2015

Coolt! Michael Morpurgo

Cool!
Bild lånad från adlibris

Coolt! av Michael Morpurgo är en barnbok som handlar om Robbie som rusar ut i gatan efter sin hund och blir påkörd. I nästan hela boken finns man inuti hans huvud när han ligger i koma på sjukhuset. Han hör hur de pratar med honom, och om honom, men hur mycket han än vill kan han inte vakna. De runt omkring gör sitt bästa för att stimulera honom med överraskningar, favoritbok, vädjanden etc. men han blir allt svagare. Det finns en del illustrationer i, och också några fingerade tidningsklipp som handlar om olyckan och hur det går för honom, det är framför allt genom de senaste som man får grepp om hur tiden går...

Omdöme: Tyckte om den här boken, lite allvarligare och fundersam på ett sätt som jag tycker passar åldersgruppen. Jag hade den som högläsningsbok för mina andraklassare och de tyckte också om den. Hittade mitt ex på biblioteket, verkar inte helt lätt att hitta den översatt hos bokhandlarna.

Bokbloggsjerka: Hur hinner man?

jerka11
Hur hinner du läsa? är frågan Annika ställer i helgens jerka.
  • Jag busspendlar till jobbet, en knapp timme varje väg, så där är två timmar om dagen. 
  • Har det sista året dragit ner på slötittandet på tv och ser nu för tiden nästan bara program jag faktiskt vill se och de är förvånansvärt få, så ibland, men långt från alltid, blir det en timme eller två läsning under kvällen. Slösurfandet tar fortfarande för mycket tid, men det beror mycket på boken - ju bättre en bok är, desto mer uppmärksamhet får den :)
  • Är det en bra bok så hamnar städning i alla dess former väldigt långt ner på prioriteringslistan. (Böckerna behöver inte vara jättebra, bara mer underhållande än dammsugaren och det är de flesta.)
  • Har nästan alltid en bok med mig när jag lämnar huset. Den åker sedan fram i kön till kassan, på hållplatsen, när jag väntar på kompisen jag ska fika med, om jag är först i personalrummet, men även hemma medan datorn startas upp, under tandborstningen, under reklamen (och ibland märker jag inte när programmet börjar igen...), när jag steker pannkakor... De flesta småstunder med andra ord.
  • Sedan några månader lyssnar jag på ljudböcker, så nu "läser" jag även när jag går till affären, i stan eller i skogen.
  • Åtminstone några sidor innan jag släcker brukar det också bli. Där är det största problemet att faktiskt stanna när ett nytt kapitel börjar, så jag orkar upp nästa morron.

Att hinna läsa är alltså inget större problem, problemet är att hinna med det där andra som jag egentligen också borde göra :)

torsdag 12 mars 2015

Weirdo: Cathi Unsworth

Weirdo
Bild lånad från adlibris,
finns även på svenska
Weirdo av Cathi Unsworth utspelar sig dels 1983 och dels 2003 i en brittisk badort. 1983 får man följa några tonåringar och dramat som blir när det kommer en ny tjej till klassen. Det är härska och söndra på hög nivå och slutar med att en tonåring hittas mördad i vad som allt att döma verkar vara en satanistisk ritual. Pressen nappar på häxjakten och en femtonåring sätts i fängelse.

2003 har en detektiv, f.d. polisen Sean Ward, ombetts titta närmare på fallet, det finns nämligen nya dna-bevis som pekar mot mördaren (som fortfarande sitter inne) inte var ensam, kan det här leda till en resning i fallet? Väl på badorten får han all hjälp han kan tänkas behöva, men visst verkar det inte helt uppriktigt, det finns saker som döljs bakom kulisserna.

Omdöme: Tyckte det här var en bra bok, speciellt delarna från 1983 när man får följa de tre väldigt olika tonårsflickorna. Hur de spelas ut mot varandra är ett psykologiskt spel som fascinerar. Deras livssituationer är vitt skilda, och en av dem är riktigt trasig, sådär att man mår dåligt när man allt eftersom får reda på hennes bakgrund. Bitarna från 2003 glimrar till ibland, men speciellt i början är det för många beskrivningar av frisyrer och annat som gör att min läsning hakar upp sig. Det finns en del totalt oväntade vändningar som gör läsningen väldigt spännande.

Här finns ett inlägg med en liten smakbit som jag skrev i början av boken.




http://mshisingen.blogspot.com/2015/02/smakebit-pa-sndag-wierdo.html

onsdag 11 mars 2015

Red Glove: Holly Black

Red Glove
Bild lånad från adlibris,
finns även på svenska
Red Glove av Holly Black är den andra delen i hennes urban fantasy-serie där det finns människor som kan påverka andras tankar, känslor, drömmar etc. genom att beröra dem vilket har lett till handskregler och lagförslag om att alla ska registreras så att man vet var man har dem, naturligtvis ska de eventuella registrena inte leda till något annat... Sjuttonårige Cassel är en av berörarna och han har just tillbringat en alldeles för lång sommar med sin nyligen frigivna och manipulativa mamma (som tillhör kategorin Bokmödrar man inte vill ha, tillika en berörare som kan ändra ens känslor) och nu längtar han tillbaka till internatskolan.

Men livet på internatet är inte helt lätt det heller. Det finns en ny flicka på skolan som han är kär i, men inte vill beblanda sig med eftersom mamman som present gjort henne kär i Cassel och hur usel skulle han inte vara om han utnyttjade det? Deltagarna i ett berörarmöte på skolan fotograferas och en hatkampanj börjar. Han får besök av FBI som vill ha (utpressar är nog ett bättre ord) hans hjälp med att lösa mordet på en av hans bröder. Och han kontaktas även av en maffiaboss som vill att Cassel ska arbeta åt honom. På toppen av allt det här brottas han med skuldkänslor över morden han utfört, visserligen utan att han kände till det, men han är fortfarande en mördare, eller? Kan han ändra tillbaka sina offer?

Omdöme: Läser man ovan så verkar det nog som en rörig historia är jag rädd, men jag tycker faktiskt att den är riktigt bra, jag tycker att den är ett steg upp från den första boken. Det händer mycket och jag gillar hur personerna fungerar. Hur kompisrelationer förändras och hur de ser på honom, något som inte alltid är så bra för självförtroendet. Ett litet exempel jag inte kan motstå kommer här där Cassel och hans rumskompis pratar:
     "You know, I thought - for most of the first year we lived together - that you were going to kill me." 
     That makes me nearly spit out beer, I laugh so hard.
     "No, look - living with you, it's like knowing there's a loaded gun on the other side of the room. You're like this leopard who's pretending to be a house cat."
Att Cassel inte bara rycker på axlarna över sitt förflutna och går vidare är skönt, samtidigt som han aldrig vältrar sig så i mindervärdeskänslor som t.ex. Jace i The Mortal Instruments. Och även om mamman aldrig kommer att få priset Årets mamma så är hon väldigt rolig att läsa om.

Det som inte görs lika bra är FBI-spåret. De vill ha hjälp av Cassel, men det framgår aldrig varför de tror att han skulle vara bättre på att lösa brottet än de själva. Och vill man att någon ska börja arbeta för organisationen så är väl hot och utpressning fel väg att gå? Känns ganska ologiskt.