The Bonding Ritual: Spencer Baum

Bild lånad från kobobooks

The Bonding Ritual av Spencer Baum är den fjärde och sista delen i Girl's Wearing Black, där Amerikas ledande vampyrklan varje år utökas med en dotter till någon ur Washingtons maktelit. Det hela görs i form av en tävling där vinnaren blir odödlig och förloraren hennes första måltid. Jill och Nicky är medlemmer i motståndsrörelsen och infiltrerar tävlingen för att komma åt en av de ledande vampyrerna.

I senaste boken avslöjades Nickys coverstory och nu är man i full fart med att avbryta uppdraget. Men när natten är över har alla utom Jill plötsligt ändrat sig, det kanske inte är helt hopplöst ändå? Vad de inte vet är att de har haft nattligt besök i form av en vampyr som pratat med hypnotiserande stämma.

Omdöme: Tyckte om den här, det hände mycket och jag blev överraskad några gånger när händelserna tog en helt annan väg än vad jag hade föreställt mig. Tror man hade kunnat skära ner på ordmängden, framför allt det som rörde tombolan, för det är en lite onödigt tjock bok. Kan också tycka att klanledaren själv är på gränsen till för barnslig, men utöver det har jag inga egentliga klagomål. Tyckte slutet var välgjort, trådar man nästan hade glömt av följdes upp och avslutades och allt var inte rosenrött :)

Tematrio: Vill! Läsa! Nu!

I veckans tematrio undrar Lyran vilka böcker vi längtar efter att få sätta tänderna i? Jag har några serier på lut som jag dragit mig för att börja på eftersom jag haft så många andra serier påbörjade, men har avslutat några de sista månaderna så nu dröjer det nog inte alltför länge innan det är dags att ta sig an:

1. Fantasytrilogin Mistborn av Brandon Sanderson som höjs till skyarna av recensenter och som hittas högt på topplistor i genren.
2. Urban fantasyserien av Marissa Meyer som startar med Cinder, där gamla folksagor ges nytt liv. Cinder är t.ex. Askungen som cyborg, vem lockas inte av det?
3. Dystopiska Legendtrilogin av Marie Lu är också något som lockar, tycker att den verkar vara den typ av bok som jag kommer att sjunka ner i totalt :)

Smakebit på søndag: The Given Day

Bild lånad från bokus,
finns även på svenska

Söndag och dags för smakbit igen. Det är också mitt 700:e inlägg på bloggen, inget jag trodde 2010 när jag skrev fem inlägg i rask följd och sedan tog en bloggpaus på tre år :) Idag kommer smakbiten från Dennis Lehanes The Given Day som jag i och för sig läste ut tidigare ikväll, men den var himla bra och jag har inte hunnit börja på något nytt så...

Boken är en sådan där bok som förutom att vara en bra roman och början på vad som verkar bli en släktkrönika, också är en historielektion - den här gången om tiden när första världskriget slutar och först spanska sjukan och sedan strejk och kravaller påverkar samhället. Man får följa Luther, en färgad man som tvingas fly efter att ha hamnat i trubbel och Danny, en irländsk polis i Boston som blir allt djupare involverad i facket.

Inlägget kommer från andra kapitlet där Luther just får sparken:
     "Look," Bill said, sounding a bit frustrated, as if Luther were pitching a fight, "you understand, don't you? You wouldn´t want us to put those boys, those patriots, out on the street. I mean, how would that look, Luther? Wouldn't look right, I'll tell you right now. Why you yourself would be unable to hold your head high if you walked the street and saw one of them boys pass you by looking for work while you got a fat paycheck in your pocket."
     Luther didn't say anything. Didn't mention that a lot of those patriotic boys who risked their lives for their country were colored boys, but he'd sure bet that wasn't who was taking his job. Hell, he'd bet that if he came back to the factory a year from now, the only colored faces he'd see would belong to the men working the cleanup shift, emptying the office wastebaskets and sweeping the metal shavings off the work floors. And he didn't wonder aloud how many of those white boys who'd replace all these here coloreds had actually served overseas or got their ribbons for typing or some such in posts down in Georgia or around Kansas way.

Fler smakbitar hittar du på Flukten fra virkeligheten. Ha en trevlig söndag :)

Tidens sand: Michael Hoeye

Bild lånad från bokus

Tidens sand av Michael Hoeye är del två i serien om den lilla urmakarmusen Hermux Tantamoq och när serien börjar ska han strax på en av sina närmaste vänners konstutställning. Konstutställningen blir en skandal. I en värld som befolkas av möss, råttor och andra gnagare har konstnären haft mage att måla katter. Detta skräckinjagande vidunder som aldrig har funnits. Eller har det? Ungefär samtidigt får Hermux besök av en hans fars gamla kompisar som varit försvunnen i många år på sin jakt efter bevis på att katter faktiskt har existerat och att deras civilisation dessutom skulle vara äldre än gnagarnas. Mordhoten börjar hagla.

Omdöme: En söt och snabbläst historia, men förutsägbar. Det jag gillar bäst är just hur chockerande det är att måla saker utanför ramarna (tänk Ecce Homo) och vilka fördomar som finns i gnagarvärlden. Att möss, såklart, är mycket bättre än jordekorrar, och hamstrar ska vi bara inte prata om...

Coolt! Michael Morpurgo

Bild lånad från adlibris

Coolt! av Michael Morpurgo är en barnbok som handlar om Robbie som rusar ut i gatan efter sin hund och blir påkörd. I nästan hela boken finns man inuti hans huvud när han ligger i koma på sjukhuset. Han hör hur de pratar med honom, och om honom, men hur mycket han än vill kan han inte vakna. De runt omkring gör sitt bästa för att stimulera honom med överraskningar, favoritbok, vädjanden etc. men han blir allt svagare. Det finns en del illustrationer i, och också några fingerade tidningsklipp som handlar om olyckan och hur det går för honom, det är framför allt genom de senaste som man får grepp om hur tiden går...

Omdöme: Tyckte om den här boken, lite allvarligare och fundersam på ett sätt som jag tycker passar åldersgruppen. Jag hade den som högläsningsbok för mina andraklassare och de tyckte också om den. Hittade mitt ex på biblioteket, verkar inte helt lätt att hitta den översatt hos bokhandlarna.

Bokbloggsjerka: Hur hinner man?

Hur hinner du läsa? är frågan Annika ställer i helgens jerka.

• Jag busspendlar till jobbet, en knapp timme varje väg, så där är två timmar om dagen. 
• Har det sista året dragit ner på slötittandet på tv och ser nu för tiden nästan bara program jag faktiskt vill se och de är förvånansvärt få, så ibland, men långt från alltid, blir det en timme eller två läsning under kvällen. Slösurfandet tar fortfarande för mycket tid, men det beror mycket på boken - ju bättre en bok är, desto mer uppmärksamhet får den :)
• Är det en bra bok så hamnar städning i alla dess former väldigt långt ner på prioriteringslistan. (Böckerna behöver inte vara jättebra, bara mer underhållande än dammsugaren och det är de flesta.)
• Har nästan alltid en bok med mig när jag lämnar huset. Den åker sedan fram i kön till kassan, på hållplatsen, när jag väntar på kompisen jag ska fika med, om jag är först i personalrummet, men även hemma medan datorn startas upp, under tandborstningen, under reklamen (och ibland märker jag inte när programmet börjar igen...), när jag steker pannkakor... De flesta småstunder med andra ord.
• Sedan några månader lyssnar jag på ljudböcker, så nu "läser" jag även när jag går till affären, i stan eller i skogen.
• Åtminstone några sidor innan jag släcker brukar det också bli. Där är det största problemet att faktiskt stanna när ett nytt kapitel börjar, så jag orkar upp nästa morron.

Att hinna läsa är alltså inget större problem, problemet är att hinna med det där andra som jag egentligen också borde göra :)

Weirdo: Cathi Unsworth

Bild lånad från adlibris,
finns även på svenska

Weirdo av Cathi Unsworth utspelar sig dels 1983 och dels 2003 i en brittisk badort. 1983 får man följa några tonåringar och dramat som blir när det kommer en ny tjej till klassen. Det är härska och söndra på hög nivå och slutar med att en tonåring hittas mördad i vad som allt att döma verkar vara en satanistisk ritual. Pressen nappar på häxjakten och en femtonåring sätts i fängelse.

2003 har en detektiv, f.d. polisen Sean Ward, ombetts titta närmare på fallet, det finns nämligen nya dna-bevis som pekar mot mördaren (som fortfarande sitter inne) inte var ensam, kan det här leda till en resning i fallet? Väl på badorten får han all hjälp han kan tänkas behöva, men visst verkar det inte helt uppriktigt, det finns saker som döljs bakom kulisserna.

Omdöme: Tyckte det här var en bra bok, speciellt delarna från 1983 när man får följa de tre väldigt olika tonårsflickorna. Hur de spelas ut mot varandra är ett psykologiskt spel som fascinerar. Deras livssituationer är vitt skilda, och en av dem är riktigt trasig, sådär att man mår dåligt när man allt eftersom får reda på hennes bakgrund. Bitarna från 2003 glimrar till ibland, men speciellt i början är det för många beskrivningar av frisyrer och annat som gör att min läsning hakar upp sig. Det finns en del totalt oväntade vändningar som gör läsningen väldigt spännande.

Här finns ett inlägg med en liten smakbit som jag skrev i början av boken.




http://mshisingen.blogspot.com/2015/02/smakebit-pa-sndag-wierdo.html

Red Glove: Holly Black

Bild lånad från adlibris,
finns även på svenska

Red Glove av Holly Black är den andra delen i hennes urban fantasy-serie där det finns människor som kan påverka andras tankar, känslor, drömmar etc. genom att beröra dem vilket har lett till handskregler och lagförslag om att alla ska registreras så att man vet var man har dem, naturligtvis ska de eventuella registrena inte leda till något annat... Sjuttonårige Cassel är en av berörarna och han har just tillbringat en alldeles för lång sommar med sin nyligen frigivna och manipulativa mamma (som tillhör kategorin Bokmödrar man inte vill ha, tillika en berörare som kan ändra ens känslor) och nu längtar han tillbaka till internatskolan.

Men livet på internatet är inte helt lätt det heller. Det finns en ny flicka på skolan som han är kär i, men inte vill beblanda sig med eftersom mamman som present gjort henne kär i Cassel och hur usel skulle han inte vara om han utnyttjade det? Deltagarna i ett berörarmöte på skolan fotograferas och en hatkampanj börjar. Han får besök av FBI som vill ha (utpressar är nog ett bättre ord) hans hjälp med att lösa mordet på en av hans bröder. Och han kontaktas även av en maffiaboss som vill att Cassel ska arbeta åt honom. På toppen av allt det här brottas han med skuldkänslor över morden han utfört, visserligen utan att han kände till det, men han är fortfarande en mördare, eller? Kan han ändra tillbaka sina offer?

Omdöme: Läser man ovan så verkar det nog som en rörig historia är jag rädd, men jag tycker faktiskt att den är riktigt bra, jag tycker att den är ett steg upp från den första boken. Det händer mycket och jag gillar hur personerna fungerar. Hur kompisrelationer förändras och hur de ser på honom, något som inte alltid är så bra för självförtroendet. Ett litet exempel jag inte kan motstå kommer här där Cassel och hans rumskompis pratar:
     "You know, I thought - for most of the first year we lived together - that you were going to kill me." 
     That makes me nearly spit out beer, I laugh so hard.
     "No, look - living with you, it's like knowing there's a loaded gun on the other side of the room. You're like this leopard who's pretending to be a house cat."
Att Cassel inte bara rycker på axlarna över sitt förflutna och går vidare är skönt, samtidigt som han aldrig vältrar sig så i mindervärdeskänslor som t.ex. Jace i The Mortal Instruments. Och även om mamman aldrig kommer att få priset Årets mamma så är hon väldigt rolig att läsa om.

Det som inte görs lika bra är FBI-spåret. De vill ha hjälp av Cassel, men det framgår aldrig varför de tror att han skulle vara bättre på att lösa brottet än de själva. Och vill man att någon ska börja arbeta för organisationen så är väl hot och utpressning fel väg att gå? Känns ganska ologiskt.

The Slow Regard of Silent Things: Patrick Rothfuss

Bild lånad från adlibris

The Slow Regard of Silent Things av Patrick Rothfuss är ett personporträtt av Auri, som är en av karaktärerna i hans påbörjade trilogi The Name of the Wind. Auri bor i de halvt raserade tunnlarna under universitetsstaden och hon vaknar varje dag och känner efter vilken typ av dag det är (göra-dag, hitta-dag etc.) innan hon går upp och ser att allt är i sin ordning. Det är det oftast inte, den grå flaskan vill inte längre stå på bordet och den lilla stenen är ensam och behöver sällskap, så en stor del av varje dag går åt till att ställa saker till rätta. Auri vet att hon inte riktigt är som hon borde, men att leva som andra gör är inget alternativ:
     But how awful would that be? How terrible to live surrounded by the stark, sharp, hollowness of things that simply were enough?
     Sitting on the warm, smooth floor of Mantle, Auri shivered at the thought of moving through a joyless world like that. Nothing beautiful and true. Oh no. She was too wise to live that way. Auri looked around and smiled at all her luxury. She had a perfect loving leaf and lavender. She wore her favorite dress. Her name was Auri, and it was a shining piece of gold inside her all the time.

Omdöme: Det här är en ganska speciell bok. Det händer i stort ingenting, utan vi får vara med Auri under en vecka medan hon väntar på att han (Kvothe) ska komma och under tiden får vi se hur hon lever. Det är ordrikt och blommigt och när jag väl har kommit ner i tempo så är det en förvånansvärt förtjusande läsning. Saker och rum får känslor och temperament och det påminner om hur man ibland upplevde saker när man var liten.

Boken slutar med ett brev från författaren, Rothfuss, där han skriver att han förstår om man inte tycker om boken och vilken nervositet han kände inför att ge ut den som bok, eftersom den inte gör det man förväntar sig av en berättelse vilket han diskuterat med en vän, Vi:
     "It doesn't do the things a story is supposed to do." I said to her. "A story should have dialogue, action, conflict. A story should have more than one character. I've written a thirty-thousand-word vignette!"
     Vi said she liked it. 
     "Well, yes," I said. "I like it too. But that doesn't matter. You see, people expect certain things from a story," I explained. "You can leave out one or two if you step carefully, but you can't ditch all of them. The closest thing I have to an action scene is someone making soap. I spend eight pages describing someone making soap. Eight pages of a sixty-page story making soap. That's something a crazy person does." (Sidantalet utökades i senare redigeringar.)
Och ändå, eller tack vare det, så tycker jag att är det här en liten ljuvlig bok!

Men hittade den här lilla vassa en-stjärnors-recensionen av Bryce Wilson på Goodreads och så här kan man också tycka: Rothfuss's new novella, "Things Are Picked Up And Then Set Down Elsewhere" certainly lives up to its title. If you have a sexual fetish for descriptions of things moved from one place to another look out because Christmas has come fucking early. Tycker den sammanfattningen är på kornet, vi har bara olika uppfattningar om vad vi tycker om resultatet :)

His Majesty's Dragon: Naomi Novik

Bild lånad från adlibris,
finns även på svenska

His Majesty's Dragon av Naomi Novik är den första boken i en serie om draken Temeraire och kapten Laurence. Kaptenen är befälhavare ombord på ett brittiskt krigsskepp under napoleonkriget och efter att ha besegrat ett franskt skepp blir krigsbytet ett drakägg. När ägget kläcks präglas draken på Laurence till hans stora besvikelse. Drakförare är visserligen extremt nödvändiga för Englands försvar, men ses som lite värstingtyper och drömmar om hem, fru och barn är näst intill omöjliga.

Omdöme: Tyckte det var en rolig idé att låta den utspela sig under napoleonkriget, men jag blev inte övertygad. Laurence är en sjusärdeles rättrådig karl och blir tyvärr lite tråkig i längden. Jag kan också tycka att det var synd att Temeraire blev vuxen så fort, tänker att man hade kunnat göra mer av uppväxten och hur de vänjer sig vid varandra. Kanske lite motsägelsefullt att jag i nästa mening tycker att den är för lång, men för mig känns det som att fokus ligger på fel saker, det blir så mycket rustningar, bad och klädvård, för att inte tala om övningar och stridskildringar.

En ganska okej bok, men jag kommer inte att läsa fortsättningen - dels för att jag i recensioner läst att det här är den absolut bästa av dem och dels för att det verkar komma många fler krigsskildringar på drakrygg och jag känner mig ganska mätt på dem.

Orka torka: Lotta Sjögren

Bild lånad från adlibris

Hela titeln på boken är Orka torka: Motståndsinspiration från Facebookgruppen Family living - the true story och är en bok med mestadels foton från gruppen (en väldigt trevlig grupp förresten, idel positiva och förstående människor). Gruppen startades av Lotta Sjögren när hon efter att ha läst en heminredningstidning tittade runt i sitt eget hem, tog några bilder på röran och skrev liknande plattityder som hon hittat i tidningen.

Det hela är tänkt som en reaktion mot att man uppmuntras att leva i visningshem där allt alltid är perfekt, t.ex. att man målar väggar i neutral färg för att nästa ägare kanske inte vill ha färgen man själv tycker om. Det är också en reaktion mot att vara den perfekta människan (eller kvinnan) och hela tiden ha allt i ordning - det kan finnas viktigare saker att lägga sin tid på...

Det är en hel del mycket roliga bilder i boken av välkomnande hallar man knappt kommer in i, hobbyvråer där man inte längre ser bordsytan, mer eller mindre lyckat jul- och påskpyssel och fina gör själv-tips som hur man lagar baba ganoush (steg nr. 5 där man blir sur på köket och går och tittar på en konstig dokumentär om body building är vitalt!).

Det som är skönt med bilderna, förutom en hel del fniss och asgarv, är att jag känner mig väldigt normal och inte alls värst när jag läser och det är inte dåligt gjort av en bok. Ungefär som en sådan där självförbättringsbok, fast man behöver inte förändra på sig själv, bara acceptera vem man är och att man är ytterst mänsklig.

Avslutningsvis vill jag bara avsluta med något från mina absoluta favoritsidor, där någon i facebookgruppen ställde den här frågan:
Vad är det mest oväntade du har i frysen? Själv har vi tre döda marsvin som skulle ha begravts redan förra sommaren och förförra :) Ibland är jag på jakt efter något i frysen och så står jag där och klämmer fundersamt på påsarna innan jag kommer ihåg vad som ligger däri.
Svaren fyller två sidor och jisses vad jag skrattade. Favoritsvaret är det här:
En död hamster, nugget. Han är död sedan 4 år och har t.om hängt med i en flytt. Heh...

Smakebit på søndag: Code Name Verity

Bild lånad från bokus,
finns även på svenska

Söndag igen och dags att krypa till kojs. Men först en smakbit ur boken jag läser, Code Name Verity av Elizabeth Wein. Passande nog för en kvinnodag så handlar den om två unga kvinnor, närmare bestämt deras upplevelser under andra världskriget, där Maddie arbetar som pilot och Julie blir tillfångtagen av Gestapo under ett uppdrag. Smakebiten kommer från första sidan:

God, I tried hard last week. My God, I tried. But now I know I am a coward. After the ridiculous deal I made with SS-Hauptsturmführer von Linden, I know I am a coward. And I’m going to give you anything you ask, everything I can remember. Absolutely Every Last Detail.                               
     Here is the deal we made. I’m putting it down to keep it straight in my own mind. “Let’s try this,” the Hauptsturmführer said to me. “How could you be bribed?” And I said I wanted my clothes back.
     It seems petty, now. I am sure he was expecting my answer to be something defiant - “Give me Freedom” or “Victory” - or something generous, like “Stop toying with that wretched French Resistance laddie and give him a dignified and merciful death.” Or at least something more directly connected to my present circumstance, like “Please let me go to sleep” or “Feed me” or “Get rid of this sodding iron rail you have kept tied against my spine for the past three days.” But I was prepared to go sleepless and starving and upright for a good while yet if only I didn’t have to do it in my underwear - rather foul and damp at times, and SO EMBARRASSING. The warmth and dignity of my flannel skirt and woolly sweater are worth far more to me now than patriotism or integrity. 
     So von Linden sold my clothes back to me piece by piece. Except my scarf and stockings, of course, which were taken away early on to prevent me strangling myself with them (I did try).          

Ha en trevlig söndag allihop!
Och här finns inlägget jag skrev efter att ha läst hela boken :)

House Rules: Jodi Picoult

Bild lånad från adlibris

House Rules av Jodi Picoult är en historia om en liten familj i Usa, bestående av mamma och tonårssönerna Jacob och Theo. Jacob, 18, har en ganska grav variant av aspberger och hans mamma gör allt hon kan komma på för att hans liv ska fungera så komplikationsfritt som möjligt, och lillebror Theo, 15, blir därmed ganska förbisedd. Livet går sin mindre gilla gång med extremt fasta rutiner, ner till vilken färg på mat som serveras vilka dagar och utbrott när rutiner rubbas, och Theo söker sig hemifrån så mycket som möjligt och besöker andras hem när de inte är hemma för att föreställa sig hur livet hade varit i en vanlig familj. Så blir Jacobs "sociala interaktions-lärare" mördad och Jacob seglar upp som huvudmisstänkt och allt ställs på ända.

Omdöme: Jag lyssnade på den här som ljudbok och i början var jag helt frälst för de gjorde det så bra: olika kapitel berättas ur fem olika personers synvinklar (familjen plus polisen och försvarsadvokaten) och i ljudboken så är det mycket riktigt fem olika personer som läser, och de gör det bra, i ett bra tempo så det blir aldrig segt att lyssna på.

Dessvärre så blir historien efter ett tag lite tradig. Den stackars Jacob har vad som känns precis alla speciella drag man kan ha som aspberger och de förklaras ganska ofta. Mamman berättar, Jacob berättar och Theo berättar. I rättegången så förklaras det så många gånger - av psykologer, mamman och skolpersonal, för polisen, försvararen, domaren och sist för juryn och jag känner mig efter tag ganska idiotförklarad. Utbrotten som Jacob får när rutiner bryts eller sinnesintrycken överladdas känns heller inte konsekventa. Det blir total härdsmälta när varuprovsdamen inte är på plats när de veckohandlar eller när ett papper knycklas ihop, men att tvingas strippa när han arresteras och sedan får ta på sig fånguniform går förvånansvärt bra? Orsakerna till aspberger förklaras också och Picoult nöjer sig inte med en förklaring, hon har två: vaccinering och genetiskt, är inte säker på att någon av dem egentligen är vedertagen.

Skrev tidigare att Theo var förbisedd, när mamman berättar om familjen och deras liv så nämns Theo nästan uteslutande som jämförelse till Jacob. Det känns inte helt trovärdigt att mamman inte någon gång ordnar lite tid, eller eftertanke, bara till lillebrorsan. Något annat som känns lite suspekt är att de två utomstående män man får lära känna båda faller för mammans otroliga ögon. Att överhuvudtaget försöka väva in en kärlekshistoria i boken är totalt onödigt, det var inte direkt något jag saknade innan den kom med i bilden. Alla böcker behöver inte ha romans i sig, hallå eller? Det sista problemet är att upplösningen är så väldigt förutsägbar, man vet hur den ska sluta åtminstone 350 sidor innan förklaringen kommer. Det är appropå det en lång bok, den hade utan större problem kunnat kortas med åtminstone ett par hundra sidor.

Nancy: Elsie Johansson

Bild lånad från adlibris

Nancy av Elsie Johansson utspelar sig under andra världskriget och handlar om Tåpelle-Nancy som växer upp i en liten bondhåla där hennes familj tillhör de som har det sämst. Hennes pappa har just dött när boken börjar och Nancy och hennes mamma sliter för att få pengarna att räcka till mat och ved i en extremt kall krigsvinter. När det inte arbetas pluggas det per brev, för Nancy har läshuvud och ska ta studenten, något som den gifta systern Betty är mycket avogt inställd till.

Omdöme: Det här är sista delen i en trilogi, men det råkade vara den första i serien som jag fick tag på, som ljudbok inläst av författaren själv. Jag undrade länge om det var en biografi, för det kändes som någon som berättade om sitt liv för mig, men det visade sig vara mer "baserat på".

Jag har blandade känslor för den här. Bland det positiva finns känslan av ett väldigt äkta dokument om hur livet var i fattig-Sverige under tidigt 40-tal och hur livet i först en liten ort och sedan en större stad kunde vara. Bland det jag fascinerades av var hur det verkade vara rätt okej att vara sambo, att man redan då skämtade om att någon var sen för att den "sovit borta" och sådana saker som att man ibland torkade sig på kläderna efter toalettbesök. Trodde väl att det skulle vara mer skambelagt med sex utanför äktenskapet. Hade gärna varit utan sexskildringen dock. Att "höja sig i iver mot den grova plommongrenen" och så vidare blir inte sexigt alls för mig, däremot köttigt och svettigt och ganska oinspirerande...

Det som jag hade svårt för var väl framför allt Nancy själv. Hon var på många sätt en ganska tvär och missundsam människa och väl barnslig för att vara i 20-årsåldern, högfärds-Nancy som hon kallade sig själv. Hennes föresats att sätta näsan i vädret om fel person tilltalade henne, avundsjukan när någon tyckte tillräckligt mycket om den döda systern för att sätta en sten på hennes grav så att Nancy inte fick ha henne för sig själv, hennes ljugande... Eftersom boken i sig känns så äkta så tyckte jag att det blev ganska obehagligt att läsa om en så "ful" människa, just för att det kändes äkta det med, och jag tror att det obehagliga låg i att komma så nära de sidorna som man helst inte vill att någon annan ska se (för visst har vi väl till viss del de sidorna allihop?).

Sedan hade jag också svårt för vad som kändes som en bristande riktning i boken. Den höll på och höll på och saker och göromål beskrevs in i minsta detalj, men det hände egentligen nästan ingenting. Det kändes inte som att historien var på väg någonstans, utan det var en skildring av några år. Nu blev det en avslutning i och med att freden kom, men det kändes ganska avslaget och lite påskyndat för att få ett slut alls. Är mycket tveksam till att plocka upp de första två delarna...

Tjockare än vatten: Carin Gerhardsen

Bild lånad från adlibris

Tjockare än vatten av Carin Gerhardsen är den sjunde i hennes serie om Hammarbypolisen. I början av boken försöker de lösa ett brott som de flesta av dem inte tycker är så viktigt, att någon stjäl och sedan dränker katter innan de lämnas till allmän beskådan. Sedan hittar man en dränkt människa och engagemanget dras upp.

Omdöme: I början av boken stör jag mig som vanligt på att språket dras åt omständligt och gammaldags (vilket jag kanske är fel person att påpeka, men på sig själv känner man andra?) och jag får den vanliga, men felaktiga, bilden av en liten krullhårig pensionär som sitter och författar. När jag sedan dras in i berättelsen och tempot ökar märker jag inte längre sådana småsaker :)

Fallet är bra, men invecklat. Det är trådar lite varstans men de knyts ihop bra på slutet. Vändningarna som kommer i historien är ofta oväntade, men jag kan känna ibland att det blir lite väl sökt. Efterdyningarna av Petras våldtäkt är fortfarande närvarande. Att det fortfarande påverkar Petra är väl naturligt, men jag önskar att det inte längre spökade i polisutredningarna. Även om jag kan tycka att det görs snyggt i boken så har det blivit väl långdraget.

En del av tjusningen med Gerhardsens böcker för mig är fluffet i form av de olika polisernas hemliv, och den här gången är det framför allt Jamal, Petra och Gerdin man får titta närmare på, och speciellt Gerdin är en favorit hos mig, sådan jag själv önskar att jag var lite mer. Jag tycker det är klokt att begränsa det till tre poliser, istället för att breda ut hemlivet tunt över hela styrkan.

Ten Big Ones: Janet Evanovich

Bild lånad från adlibris

Bild lånad från bokus

Ten Big Ones av Janet Evanovich är den tionde i serien om bounty huntern Stephanie Plum och i den här boken blir jag väldigt trött på henne. Jag tycker om boken, men jag blir frustrerad på alla hennes dåliga beslut, varav det värsta den här gången var att hon flyttade in i Rangers lägenhet när han var bortrest. Här pratar vi om en kille som alltid ställer upp för henne och som är extremt privat till sin läggning (han har inte ens berättat för henne var han bor, att hon hittar dit är ren tur) och hon bara flyttar in (med visst dåligt samvete). Varför inte ringa upp honom och fråga om lov?

Nåja, anledningen till inflyttningen är dels att ett lokalt gäng anlitat en hit man för att "ta hand om" henne och hon är rädd att för att leda dem till pojkvännens hus och utsätta honom för fara. Dels att pojkvännen (polis) vill att hon stannar hemma ett tag för att inte komma i fara, men säger det på ett sådant sätt att hon vill göra tvärtemot (ytterligare ett mindre smart beslut, även om jag förstår känslan).

Jag gillar ju min favorit Ranger, sexig som få, men det är väldigt många konversationer där han inte säger mycket mer än "babe", som när Stephanie blivit vittne till ett väpnat rån: Polis kommer till platsen och börjar spärra av, Ranger släntrar fram, ser henne i ögonen och säger "Babe". Sen lämnar han. I den här boken får man äntligen åtminstone en delförklaring till varför han lägger så mycket tid och pengar (ställer upp med bilar, vapen och annat) på henne. Fick mig att skratta högt :) Texten överlag är rolig, som:
I did one of those stupid fanning motions that women used to do in movies back in the forties to signify heat. I had no idea why I did it. It did nothing to cool me off.
Och visst känner man suget att göra det själv bara för att testa? Och sen sitter man där och viftar med handen framför ansiktet och känner sig lite lätt... udda...

Tematrio: Kvinnor om kvinnor

Veckans tematrio ska handla om kvinnor, efter det får man breda ut ämnet som man önskar :) Min trio handlar om starka kvinnor skrivna av kvinnliga författare.

1. En av mina absoluta favorithjältinnor är Katniss Everdeen i Hungerspelstrilogin. Gillar hur trulig och motsträvig hon är och är imponerad av hennes livsvilja och lojalitet. Böckerna är skrivna av Suzanna Collins.
2. Politikerkvinnorna Charlotte Damgaard och Elizabeth Meyer vill ha inflytande och makt och är beredda att kämpa för den i den danska trilogin som startar med Kronprinsessan. Personskildringarna är inte helt insmickrande och jag tycker att det är skönt. Skrivna av Hanne-Vibeke Holst.
3. Måste också nämna serien Women of the Otherworld, där huvudrollerna innehas av kvinnliga representanter från olika övernaturliga raser: varulven Elena, häxan Paige, nekromantikern Jamie, spöket Eve och, i den boken jag läser nu, halvdemonen Hope. Jag gillar hur Kelley Armstrong får ihop sin värld med alla de här övernaturliga element och hur de olika huvudrollerna knyts ihop genom böckerna, att de är medlemmar i samma universum. Tretton böcker finns i serien, och jag har börjat ransonera dem till en i månaden, för att de ska räcka lite längre.

Affektion: Martin Jern

Bild lånad från adlibris

Affektion av Martin Jern är ett pussel om Kate. Kate 16 år som söker bekräftelse i pojkvänner och som vill att det gör ont för annars är det inte på riktigt. När boken börjar har det spridits nakenbilder av henne på skolan och hon flyttar oinbjuden in hos storasystern som bor i en annan stad. Därifrån flyttar hon lika oinbjuden in hos ointresserade pojkvänner som mest av allt verkar vilja ha henne därifrån igen.

Berättelsen är full av tillbakablickar på Kates tidigare liv. Hur hon och bästisen var med i innegänget mot att man fick göra nästan vad som helst med dem, hur de anklagades för klasskamratens död på 12-årskalaset, hur den lyckliga barndomstiden innan skilsmässan var full av föräldrarnas roliga fyllefester, hur hennes stora kärlek tog strypgrepp på henne och kallade henne jävla hora och att det var okej eftersom hon visste att det var henne han gillade bäst. Blandat med nutid och barndom finns facebook-konversationer bland "kompisarna" i klassen, de gör ingen större hemlighet av vad de egentligen tycker om Kate och hennes bästis.

Omdöme: Det här var en bok som jag inte tyckte om att läsa, jag hade väldigt svårt för Kate, som var självdestruktiv och hård, kall och tuff. Däremot var det en bok som stannade kvar efter sista sidan, jag funderade mycket på när det egentligen gick snett? Det ena leder till det andra, men finns det egentligen en början?

Läsmånad: februari-2015

Har haft en intensiv läsmånad, det blir lätt så när man har sportlov och får ett par sjukdagar dessutom, totalt 22 böcker slutade det på, med ett snitt av 225 sidor om dagen. Dessvärre har det varit ett ganska ljummet resultat med många treor på Goodreads. En del böcker har varit riktigt bra periodvis, men så finns det något som skaver däremellan, som The Infinite Sea där jag gillar hur utstuderade utomjordingarna är när de ska utrota mänskligheten, men där en totalt osannolik kärlekshistoria nästan förstör boken för mig. Besvikelserna den här månaden (House Rules, Nancy och Shattered Mirror) är mer besvikelser än rent dåliga, men där jag hade förväntat mig något annat, bättre, innan läsningen. Månadens bästa blev Red Glove som är mittendelen i en urban fantasytrilogi där vissa människor kan påverka andras drömmar, känslor, tur etc. genom att bara röra dem och där både maffian och FBI vill ha kontroll över huvudpersonen.

Det har blivit många böcker ur serier vilket är en ny statistikpunkt för mig. Jag funderar lite på hur man ska göra när man börjar på en serie som man inte vill fortsätta med - ska man ändå sätta den som påbörjad serie? Hur gör ni andra som har med punkten? Jag gjorde det med Nancy som jag nog inte kommer att fortsätta med, den var intressant, men jag tyckte inte om huvudpersonen, och med His Majesty's Dragon där jag efter att ha läst andra bloggar är helt inställd på att bara läsa första delen eftersom serien sedan ska bli allt sämre (dessutom finns det en gräns för hur många stridsskildringar på drakrygg som jag vill läsa om).

Statistik:
Lästa sidor: 6341                                          Lästa böcker: 22 (därav 2 barn, 1 non-fic, 2 ljud)
Böcker på svenska: 8, engelska: 14             Böcker skrivna av kvinnor: 14, män: 7, kombo: 1
Nya författare för mig: 8                                Antal länder: 4
Del av serie: 15 (varav 4 påbörjats och 5 avslutats/kommit ikapp)
13 böcker av amerikanska författare
6 böcker av svenska författare

2 böcker av brittiska författare

1 böcker av kanadensiska författare

Utmaningar: 
Kaos 2015: 9 punkter - utmaningen uppnådd med 20 punkter av 35, men fortsätter att stryka allt eftersom jag läser
Läsutmaning 2015: 16 punkter
The Reading Challenge 2015: 12 punkter

Böcker:
39.    Shattered Mirror - Amelia Atwater-Rhodes  -månadsbesvikelse-
38.    Boy Meets Boy - David Levithan
37.    Trolldom i Gamla Stan - Martin Olczak (barnbok)
36.    The Infinite Sea - Rick Yancey
35.    House Rules - Jodi Picoult (ljudbok)  -månadsbesvikelse-
34.    Demon in My View - Amelia Atwater-Rhodes
33.    Coolt! - Michael Morpurgo (barnbok)
32.    Barnbruden - Anna Laestadius Larsson
31.    Mr. Kiss and Tell - Rob Thomas och Jennifer Graham
30.    His Majesty's Dragon - Naomi Novik
29.    Black Heart - Holly Black
28.    Nancy - Elsie Johansson (ljudbok)  -månadsbesvikelse-
27.    The Slow Regard of Silent Things - Patrick Rothfuss
26.    Eleven on Top - Janet Evanovich
25.    Tjockare än vatten - Carin Gerhardsen
24.    In the Forests of the Night - Amelia Atwater-Rhodes
23.    Weirdo - Cathi Unsworth
22.    Orka torka - Lotta Sjöberg (non-fic)
21.    Tidens sand - Michael Hoeye
20.    Red Glove - Holly Black  *månadsfavorit*
19.    No Humans Involved - Kelley Armstrong
18.    Affektion - Martin Jern

Film: Tre filmer, alla på tv...
Martha, Marcy, May, Marlene, tv. Om flicka som lämnar sekt och flyttar in hos storasystern, men där minnena spökar alltmer och man inte alltid vet vad som är verkligt och vad som bara pågår i hennes huvud. Har sett den förut och den är himla bra.
V för Vendetta, tv. Om totalitärt Storbritannien där en anonym hämnare försöker störta systemet och en ung kvinna, Evey, dras in i spelet. Såg den första gången för några år sedan, den gjorde inte lika starkt intryck andra gången, men fortfarande bra. Suveräna skådespelare överlag.
Den gröna milen, tv. Om en alldeles speciell dödsdömd fånge och avdelningen där han fängslats i väntan på den elektriska stolen. Tom Hanks är fångvaktare. Lite smörig, men ganska okej.

Tv: Har blivit ganska mycket tv, en del på box och två himla bra serier på svt :)
Veep, säsong 1, dvd. Om en vicepresident i Usa. Helt okej, många kul one-liners, men lättförgänglig.
Derek, säsong 1, dvd. Ricky Gervais serie om livet på ett äldreboende med många original bland personalen. Helt okej.
House of Cards, säsong 1, dvd. Dramaserie om maktkamperna i Usas kongress. Satt med världens största flin halvvägs in i första programmet av lycka för att ha upptäckt en så suverän serie. Med en fantastiskt hänsynslös Kevin Spacey i huvudrollen och lite härligt "southern drawl".
Game of Thrones, svt. Älskar Tyrion!
True Detective, svt. Herregud vad bra! Stämningen i serien är så klockren. Och lite "southern drawl" även där :)

Smakebit på søndag:Stjärnklart

Bild lånad från bokus

Det blir en innedag idag, det strömmar ner snöblandat regn utanför fönstret och jag blir inte sugen på att gå ut alls. Smakbiten kommer från Lars Wilderängs Stjärnklart, en svensk dystopi som jag började på i natt. Har bara läst 45 sidor, men tycker den är himla bra hittills. En handfull människor på olika platser har introducerats med inblickar ur deras vardag som blir lite mindre vardaglig när allt fler elektronikproblem börjar inträffa. Det är mobiler och datorer som inte startar, kortläsare ur funktion, bilar som blir stående längs vägen. Jag gillar hur det inte är allt på samma gång, utan att det är något som under någon månad (är inte helt säker här, har inte kommit så långt) blir allt vanligare. Utdraget kommer från Flight DY4456:

     "Ursäkta, men tycker ni att det luktar bränt?"
     Eva nickade. Det luktade bränt. På andra sidan gången började folk se sig omkring i kabinen, och ett mummel började sprida sig. 
     Var det inte ännu dimmigare i kabinen? Ett flygplan hade rökdetektorer, så det kunde knappast brinna. Luften var helt enkelt smutsig. Något måste ha hänt med luftcirkulationen och luftkonditioneringens filter. 
     Eva höll upp handen mot luftventilen. Det verkade inte komma någon luft alls.
     "Rök!"
     Flygvärdinnan skrek rakt ut och pekade mot golvet vid Evas ben, där strimmor av rök steg upp från hennes handväska.

Nu är dessvärre planen för idag en hel del hemmasysslor, så håller jag mig till den (vilket inte alls är säkert) så blir det att lyssna på Amy Poehlers ljudbok istället för att fortsätta i boken direkt. Fler smakbitar ur böcker finns på Maris blogg där man även kan bidra med sina egna :)

Här finns inlägget jag skrev efter att ha läst klart boken :)