Helg: modersmål, längtan, kvinnor, gammalt och nytt

När jag tittade runt igår upptäckte jag att helgutmaningarna har börjat blomstra för fullt nu när Annikas jerka är tillbaka och Mias och Lyrans respektive frågor har fått sällskap av en helt ny utmaning från Enligt O. Orkade inte skriva igår, men eftersom många av mina svar kommer att vara ganska korta kör jag dem på ett gemensamt inlägg:)

Bloggjerka 

Vilken var den senaste boken som inte var skriven på ditt modersmål och tankar kring språket:

Läste ut Odin's Ravens igår, andra boken i en barn och ungdomsserie skriven av Kelley Armstrong och Melissa Marr. Den handlar om asagudarnas ättlingar som är förutbestämda att utkämpa Ragnarök ännu en gång, förhoppningsvis (?) med ett annat resultat. Den är inte översatt till svenska, vilket är synd för jag har lärt mig mycket om mytologin och jag trodde ändå att jag var ganska påläst.

Läser gärna på engelska om det är originalspråket. Är uppväxt med det ständiga "Läser du nu igen?", "Gör du inget annat än att läsa?" och "Ska du inte göra något?" så det engelska läsandet startade som ett sätt att "inte bara" läsa, jag tränade ju faktiskt engelska också och det kändes lite bättre. Nuförtiden behöver jag ingen ursäkt, men jag gillar att träna min engelska och dessutom är det ganska många böcker jag läser som inte finns på svenska, blir ju så när man läser mycket av den mer läsvänliga sortens litteratur...

Helgfrågan

Vilken bok längtar du efter att läsa i vår:

Jag längtar efter att återuppta ett par serier som fått en mer eller mindre ofrivillig paus medan jag läst mig igenom kaoslistan och fått böcker jag köat efter på biblioteket på löpande band och som därmed fått förtur. Högst på listan ligger tionde delen om Anna Pigeon, Hunting Season av Nevada Barr och del fem om Chet and Bernie, A Fistfull of Collars av Spencer Quinn. 

Nyutgivningen har jag som vanligt ingen större koll på, och boken som jag längtat efter i nästan ett år, A Darkness Absolute, kom redan i februari och är läst.

Olikhetsutmaningen:

Något nytt och något gammalt:

Finns ju hur mycket som helst, men jag väljer två jag nyligen läst för att underlätta urvalet. En gammal bok (1897) som är en slags science fiction: The Invisible Man av H.G. Wells håller riktigt bra. Har en riktigt otrevlig titelperson, men underhållande.

Som motvikt tar jag en relativt ny bok (2015) som handlar om något gammalt: The Nightingale av Kristin Hannah som handlar om två systrars liv i Frankrike under andra världskriget. Riktigt bra bok!

Bästautmaningen Tio-lista:

Tio kvinnor som skriver bra böcker om kvinnor:

Kelley Armstrongs böcker har alla starka kvinnor i huvudrollerna, t.ex. i urban fantasyserien Women of the Otherworld.

Jane Austens böcker har också intressanta kvinnoporträtt, alla är inte smickrande, men Lizzie i Stolthet och fördom är en favorit.

Nevada Barrs böcker om parkvakten Anna Pigeon ger oss en mycket mänsklig och introvert hjältinna med fel och brister - vad jag gillar henne!

Suzanne Collins Hungerspelsserie måste få vara med. En väldigt trasig flicka, Katniss, tvingas bli förgrundsgestalt för en revolution.

Sarah Dessen skriver väl egentligen om tonårstjejer, men eftersom de är kvinnor i vardande tycker jag att de platsar de med. Hittills har böckerna jag läst haft ytterst problemtyngda huvudkaraktärer. Dreamland är en av hennes bra böcker.

Susan Ees böcker om Penryn under en änglaapokalyps är ganska makabra, men inledningsvis är Penryn en stor favorit. Sen kärar hon dessvärre ner sig och blir något av en tonårskliché, men då finns både mamman och lillasystern där som nya favoriter.

Anna Larsson Laestadius böcker om verkliga och påhittade kvinnor i 1700-talets Stockholm är jätteintressanta, första heter Barnbruden.

Melina Marchetta har många kvinnliga karaktärer där jag kan leva mig in i precis hur de känner (ofta dåligt vilket inte jag gör, men Marchetta kan skriva). Saving Francesca är en av dem.

Liane Moriartys böcker har alla kvinnliga huvudkaraktärer och hon gör det till ett oväntat nöje att läsa om moderna förortsmammor. Big Little Lies är min favorit.

Marissa Meyers serie The Lunar Chronicles måste också få vara med. Sagoprinsessor får sina historier omgjorda och utspelade i framtiden och det är långt ifrån några väna prinsessor man får läsa om. Ruskigt bra och ofta roligt!

Svaren blev visst inte så korta som jag trodde, men behåller det som ett inlägg ändå.

Varför inte avsluta med en egentagen bild av två tjejer som går i lära till ett urmodigt yrke?