* A Darkness Absolute: Kelley Armstrong *

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Månadens bästa i februari var efterlängtade A Darkness Absolute. Det är andra delen i Kelley Armstrongs serie om Casey som arbetar som polis i Rockton, ett litet samhälle djupt in i norra Kanadas skogsmarker som mycket medvetet gömts från alla kartor och officiella källor. Där bor människor som av en eller annan anledning gömmer sig från något. Det kan till exempel vara sådana som kommit undan en misshandelsrelation eller sådana som inte vill ta sitt straff för saker de gjort. Tanken är att styrelsen för staden inte ska släppa in riktigt farliga människor, men pengars makt är ibland svår att motstå.

I en grotta upptäcker Casey och kollegan Will en utmärglad kvinna som varit försvunnen och räknats som död i över ett år. Det finns också tecken på att hon inte varit den enda. De börjar titta närmare på invånarna i stan och även de bosättare som finns i området runt omkring, men signalementet är inte vidare exakt och kvinnans kidnappare har inte gett upp hoppet om henne...

Tankar: Läsglädje och spänning kombinerat :) Jag är som vanligt svag för Armstrongs skrivsätt, hon har ett sätt att få språk och läsning att flyta, ofta med en humoristisk touch. Karaktärerna är lätta att tycka om och i Rockton finns gott om original med intressanta bakgrunder som nystas upp lite undan för undan. Gillar också hur livet där skildras - eftersom staden är gömd är saker som el och leveranser inget självklart och det är mycket av primitivt back-to-basic i sysslor och göromål, även i polisarbetet.

Casey tillhör kategorin kick-ass (vad jag önskar att jag hade varit en av dem!) vilket jag alltid tycker om att läsa om, men blir ibland nästan lite för förstående i sitt förhållande. Hon och Eric slår nästan knut på sig själva för att inte ta något i sitt förhållande för givet och det är rart och fumligt och charmigt, men ibland också lite väl mycket.

En liten smakbit om Caseys egen uppfostran, med allt annat än varma föräldrar:
     But my fathers younger sister wanted a place in our lives. So, with a laundry list of rules, my parents let me stay with her while they attended the conference. My aunt promptly threw out their list - at the top of which was "no dogs" - and introduced me to her boyfriend... and his Newfoundland.
     My six-year-old self fell in love with that dog the way it had never fallen in love with a person. And she loved me back with the kind of unconditional love only an animal can give. When my parents came to get me, I was reading in the backyard, using the dog as a pillow. They saw me lying on a dog bigger than me, and...
     I never saw my aunt again. Instead, I got a solid week of dog-attack photos.

Rekommenderas varmt, men har ni inte läst första delen, City of the Lost, så börja med den.