Tell the Truth, Shame the Devil: Melina Marchetta

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Tell the Truth, Shame the Devil handlar om ett bombdåd i Paris, där en brittisk buss med ungdomar exploderat. Några har dött, andra är skadade och två är försvunna, en av dem Violetta vars farfar och mamma fälldes för terroristbrott för 13 år sedan.

Bish kör raka vägen dit eftersom hans dotter är på en bussresa just där. Bish har fullt av egna problem, till dem hör alkohol, skuldkänslor efter sonens död och att ha blivit avstängd från sin tjänst som polis. Han värvas av underrättelsetjänsten att hålla koll på utredningen och börjar undersöka.

Tankar: Sträckläsning, något som underlättades av korta kapitel - ingen fara att bara läsa ett till... Det finns en pletora av människor man får följa: Bish och hans utökade familj, Violetta och hennes släktingar, några av ungdomarna från bussen samt ett par vänner från längesen, men jag känner aldrig att det blir jobbigt att hålla reda på dem, däremot att vissa är intressantare än andra. Karaktärerna är dock överlag vältecknade med övertygande bakgrundshistorier och eftersom många av dem har arabiskt påbrå blir rasism i mer eller mindre uttalad form en av beståndsdelarna i boken.

Fallet utreds både bakåt i tiden och i sidled och allt är inte vad det verkar vara, och även om vissa av slutsatserna är ganska väntade när de väl skrivs ut överraskar andra desto mer. Länge hade jag betyget 4+ i huvudet när jag läste, mycket beroende på läsflyt och behovet av att få läsa vidare, men i slutändan blev det en fyra för *spoiler* det var för mycket av lyckligt slut für alle. Att det ordnar sig för huvudkaraktären är väl nästan alltid trevligt, men när det ordnar sig in i minsta bikaraktär så blir det väl mycket för mig och trovärdigheten faller lite.