tisdag 6 oktober 2015

Mr. Darcy's Diary: Amanda Granger

Mr. Darcy's Diary
Bild lånad från adlibris
Mr. Darcy's Diary av Amanda Granger är Stolthet och fördom ur Mr. Darcys perspektiv. Det är ofta roligt, han presenteras som ganska självgod och mycket medveten om att han är ett bra parti, och den fokuserar mer på känslor än Austens original där mycket finns mellan raderna. Darcy faller motsträvigt alltmer för den ganska oansenliga Elizabeth Bennett tills hon inte alls är oansenlig mer.

Språket, och stora delar av texten, är som hämtade från Austen vilket gör det lätt att tycka om det, men det som stör mig genom hela boken är hur taffligt själva "dagboksskrivandet" utförts. Tydligen skriver han efter dagen ner långa konversationer ord för ord. Nu har jag aldrig varit någon flitig dagboksskrivare själv, men de gånger jag fått för mig att börja så har det aldrig hänt. Ibland när han nämner någon han känner, men där man som läsare inte har träffat dem innan så ges en bakgrundsteckning av personen ifråga, inte heller det något jag känner igen från mina egna dagboksförsök... Sedan tycker jag det är mycket märkligt hur han inte skriver om något annat än det man får reda på i Austens bok, inget om sina affärer eller andra bekanta, det blir lite som att han knappt hade ett liv förrän han fick upp ögonen för Eliza.

Granger fortsätter sin historia lite längre än Austen gjorde, man får en snabb blick av hur livet efter bröllopet blev för olika personer i boken, men det känns inte så nytt utan som att det kanske hade blivit så om Austen hade skrivit längre, det vill säga inga konstiga twister på slutet.

2 kommentarer:

  1. Din recension börjar så positivt, men sedan tappade jag helt lusten att läsa den när jag sett dina invändningar. Jag tycker som du att man kan inte rimligen skriva ner konversationer i en dagbok - citat och strofer någon sagt, men inte hela konversationer! - och inte heller ger man långa förklaringar till vilka ens bekanta är. Och varför har inte författaren tagit chansen att hitta på något eget, utan bara följt Austens historia? I en dagbok hade hon väl verkligen kunnat spinna loss?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst känns det som ett försuttet tillfälle? Det är ju okej när man ser det ur Elizas synvinkel, hon känner ju honom inte, men när man inte får en bredare bild när han skriver själv så blir man ju besviken, samtidigt som boken är så lik Stolthet och fördom att det finns en hel del att tycka om ändå... Men man får minst lika stort nöje och mycket färre irritationsmoment om man läser Austens original istället.

      Radera

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)