Stjärnfall: Lars Wilderäng

Bild lånad från adlibris

Stjärnfall är fortsättningen på helt outstanding Stjärnklart. I det nya samhället (där man nästan lever som för 100 år sen sedan elektroniken slockande för runt tio år tidigare) hör man en dag otroligt nog något som låter som jetmotorer. Sedan ser en kvinna på väg hem ett starkt elektriskt ljus som hon undersöker och efter det försvinner hon. Läsaren får titta in hos henne ibland och här finns svaret på vem/hur/varför som jordens elektronik släcktes ned för tio år sen. Det är en välgjord fiende Wilderberg skapat, och det är intressant att se hur den fungerar, men det blir lite för ojämna odds för att det ska bli riktigt spännande.

En liten bihistoria är hur hjälten från första boken, numera landshövding, Gustaf Silverbane har alla rätta intentioner, men eftersom han vet hur allt bör vara är han rädd för att släppa ifrån sig makten och har fått klara drag av despot. En intressant bit av historien som får sina följdverkningar.

Tankar: Jag blir inte lika fängslad av den här som av föregångaren. Efter en inledning där man fått träffa ett par av personerna från första boken så flyttas man helt plötsligt tillbaka till år "0", och får se nedsläckningens utrullning igen. Det känns ganska onödigt med tanke på att hela första boken handlade om det, med skillnaden att jag kände mer med de drabbade då, kanske för att man fick mer bakgrund till karaktärerna och fick följa dem under en längre tid. Funderar på om tillbakablicken beror på att boken ska kunna stå på egna ben, men det stör mig, jag vill ju läsa fortsättningen på första delen.

*spolers nedan*
Fienden är strålande med en del nya grepp, men jag har problem med att den kidnappade kvinnan som så småningom hittar tillbaka inte undersöks ordentligt, de vet ju att det har experimenterats med henne. Har också problem med fiendens plan med den stora striden, hade det inte varit lättare att ta till den slutgiltiga lösningen från början?