Bridge to Terabithia: Katherine Paterson

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus

Bridge to Terabithia handlar om Jess som är en ganska ensam kille med fullt av systrar han inte kommer överens med, en pappa som arbetar långa dagar och många sysslor han förväntas göra. Han dras till konst och musik vilket inte är helt accepterat för pojkar i den miljön han växer upp i. Under sommarlovet tränar han för fullt för att bli snabbast på skolan när terminen startar igen, det enda sättet han kan komma på för att utmärka sig. Kanske kan det också vara ett sätt att få pappan att se honom.

En tjej, Leslie, flyttar in i granngården. Hon är helt annorlunda mot de andra i området och han blir motvilligt kompis med henne. Tillsammans skapar de en fantasivärld, Terabithia, där de tillbringar så mycket tid som möjligt. Jess är fascinerad av Leslie och hennes familjeliv och erfarenheter som är så totalt olika hans egna och han förstår väl inte riktigt vad han har att bidra med till leken.

Tankar: Det är en lite långsam bok. Saker får tid att utveckla sig, men det händer inte jättemycket förrän på slutet, men då händer det å andra sidan rejält. Jag gillar hur man får se vardagslivet för en familj som har det ganska svårt och hur Jess får ta stort ansvar. Jess är överlag en trevlig bekantskap som, om än motvilligt, tar parti för de svagare trots att kulturen på skolan är att man gör bäst i att anpassa sig om man vill vara med. Slutet är ruggigt emotionellt och den del av boken som jag tyckte bäst om trots att tårarna bara rinner. Hade jag läst den på mellanstadiet hade jag antagligen älskar den...