Bild lånad från adlibris |
Tankar: Det är en helt okej bok, men den svagaste hittills i serien. Spännande, sexigt och lätt humoristiskt - Armstrongs signum, och en blandning av deckare och urban fantasy där keltisk mytologi står för det övernaturliga. Ibland händer det så mycket att det blir lite rörigt och jag kan tycka att älvmytologin är lite svår att förstå, vilket kan bero på att de som vet mest försöker dölja det så mycket de kan för Olivia. De många flashbacken till Matildas liv blir lite för mycket för mig, särskilt när man får reda på hur de hänger ihop med Olivia och hennes relationer.
Det är starka känslor där personerna bland annat brottas med känslor av övergivenhet och svartsjuka och jag känner med dem. Tyvärr blir det alltmer av en kärlekstriangel, där en tidigare vänskap rör sig allt mer åt det romantiska och jag blir lite orolig att det inte kommer att finnas plats för alla i Olivias liv längre, jag undrar varför inte vänskap kan vara fullt tillräckligt även när det är mellan två personer av motsatt kön?
När första boken Omens (bitvis rent magisk skrev jag om den) kom ut nämndes det att skulle bli en trilogi, men den är nu förlängd till fem böcker. Det stora mysteriet som började serien, om Olivias föräldrar verkligen var seriemördare, fick sitt svar i slutet av den här och jag är lite orolig för att det mest kommer att vara älvmotsättningar och kärlekstriangel i de två böcker som kommer efter, har tyckt om hur hon forskat efter sanningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)