Bild lånad från cdon |
Omdöme: En riktigt bra film. Onata Aprile i huvudrollen är strålande som en undergiven dotter som accepterar det mesta. I början störde jag mig på hennes lillgamla sätt, men när jag väl förstod hur hennes liv sett ut och hur mycket ansvar hon fått ta så kändes det som en väldigt logiskt utveckling.
Hennes föräldrars extrema själviskhet påverkar inte bara Maise utan också deras nya förhållanden, spelade av Joanna Vanderham och Alexander Skarsgård. Den sistnämnde var den största anledningen till att jag såg filmen, och han gjorde mig inte besviken. Löftena om kärlek och ett liv tillsammans byts ut mot krav om en
alltid närvarande barnvakt som förväntas ställa upp när föräldern själv inte har lust. Det är illa nog. Men när ett band väl börjar bildas mellan Maise och hennes bonuspappa så gör en svartsjuk mamma sitt bästa för att förstöra det. F-n! Jag blir arg ganska ofta när jag tittar och har svårt att förstå hur man kan behandla människor så och jag önskar Maise ett bättre öde, och bättre föräldrar, än så.
När vi kom ut ur biografen (som låg i gallerian på Waterfront i Kapstaden :)) rörde sig diskussionen mycket om hur Maise kommer bli som tonåring. Det är svårt att föreställa sig att hon kommer fortsätta vara en sådan rar unge, vi förutspådde droger och förhållanden med vem som än sade att de gillade henne. Svaret kommer man väl aldrig få veta, men det är ju kul att spekulera...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)