Bild lånad från adlibris |
De religiösa blir allt fler. Var de kommer ifrån vet jag inte, kommer inte ihåg dem från tidigare böcker... De är inte intresserade av några förändringar (eller nya kunskaper som inte står i deras värdefulla bok) förrän det plötsligt blir nödvändigt och då gör de sitt bästa för att ändra på reglerna så snabbt som möjligt, oavsett hur omoraliska de förändringarna är. Det här känns lite ologiskt, speciellt när förändringen går emot deras tidigare liv så totalt. Har svårt att tänka mig en församling som bara skulle köpa allt det nya, och oändligt sjuka, så lätt.
I perioder är jag tvungen att lägga ifrån mig boken för att den är så klaustrofobisk och för att allt stadigt blir värre, det är definitivt ingen glad-läsning. Just vad som händer när katastrofen (jag vet att jag är lite kryptisk här, det är meningen) drabbat hör till det jag tycker är intressantast, hur många är varje man för sig själv, vilket är desto mer förvånande för mig när de kommer från ett samhälle där alla tidigare haft sin bestämda roll och fått förlita sig på att de andra gör sin bit. En fundering jag har *spoiler, markera för att läsa* är hur utmarschen i slutet inte märks av de andra, de måste ju ha promenerat förbi några silos, visst måste de ha synts? Borde inte fler siloinvånare söka sig ut, kanske inte direkt, men så småningom? Kan dessutom tycka att det blev lite väl sött i slutet med Elise och hennes bok. Det här var en bra avslutning på en väldigt bra serie, men bok nummer två, Shift, är fortfarande favoriten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)