En mördarkatts dagbok av Anne Fine är en härlig liten bok om katten Tuffy som anklagas, i vissa fall rättmätigt, för att ta livet av små djur. Boken är hans dagbok/försvarstal, med stycken som går ungefär:
Okej, okej. Jag dödade fågeln. Så skjut mig. Hallå, jag är en katt. Men vad skulle jag göra, den praktiskt taget landade på min tass, den hade kunnat göra mig illa. (minnestolkning, boken är tillbaka på biblioteket). Fågeln följs av en mus och sedan en kanin, och kattens familj betraktar honom alltmer som en brottsling. De försöker göra sitt bästa för att gottgöra hans brott, allt till kattens förvåning och förnöjelse. Gillar hur osentimentalt katten betraktar sin familj, han har ingen större förståelse för sin lilla ägarinnas tårar över en okänd mus utan tycker att hon är ganska fjompig och dessutom gråter hon ju ner hans päls så han nästan drunknar...
Boken är kort, 56 sidor med bilder av Emma Göthner, och inte alltför svår att läsa själv när man har kommit igång lite. Jag hade den som högläsning i min etta, behövde en kort bok innan sommarlovet och den här läste vi ut på tre dagar. Boken är väldigt trevlig att läsa högt, och tydligen även väldigt rolig att lyssna på. Funderar på att låta barnen återse Tuffy till hösten för att träna på den svåra konsten att läsa med inlevelse, känns som att boken är som gjord för det.
Låter som en bra bok eftersom den tar upp det där med att djur följer sina instinkter trots att det kanske inte alltid är så mysigt. Kan nog vara bra, kanske inte så lätt att förstå varför myskissen gör så när man är liten :)
SvaraRaderaDen är inte så seriös, och det finns en enorm twist i handlingen... Men den är ändå mycket läsvärd, men mer hysteriskt rolig än lärorik och insiktsfull:)
Radera