Förr eller senare exploderar jag: filmen

Bild lånad från cdon

Förr eller senare exploderar jag är en filmatisering av boken med samma namn. Du kan läsa om handlingen i det här inlägget. Filmen följer boken troget, vilket brukar vara det man vill när boken är bra, men här så blir det överraskande nog ett problem för mig. De självsäkra, verbala tonåringarna i boken, och då särskilt Augustus, blir väl mycket på film. Såg en intervju med Ansel Elgort (som spelar Augustus) efter filmen, önskar jag hade sett den innan, för där pratade han just om hur han för att kunna göra replikerna rättvisa varit tvungen att spela Augustus som teatralisk och självsäker och hade jag sett den innan hade jag nog haft mer förståelse för det.

Det som griper tag mest i mig är, precis som i boken, samspelet med föräldrarna. Grät lite grann, mindre än jag hade trott, och jag var inte ensam om gråtandet, det snyftades en hel del i salongen :) Betygsatte den som 7/10 på Imdb.

En sak som definitivt blev för mycket för mig var besöket i Anne Franks hus. Det står i boken *spoiler* att de kysser varandra och folk applåderar, men när man verkligen ser det så känns det jättekonstigt. Antingen så bygger boken upp det bättre eller så blir det bara för mycket in-your-face när man inte lite lätt kan glida förbi det som man kan göra när man läser. Tror bägge "förklaringarna" samverkar... En annan sak som var lite gullig i boken, men som blir enerverande på film är okejandet.

Skådespelarna är bra, jag gillar speciellt Nat Wolff (Isaac) och Laura Dern (Hazels mamma). Tyvärr tycker jag att Hazel (Shailene Woodley) ser för frisk ut, i boken så har hon sina medicinuppsvällda kinder och väsande andning, men här så ser hon helt normal ut förutom syrgasslangen. Att hon har svårt att andas märks egentligen bara när hon säger det eller sätter sig ner.