Smakebit på søndag: Timeless

Bild lånad från bokus

Sista smakbiten på en månad eller så, Mari tar en välförtjänt smakbitspaus. Jag fortsätter med bloggandet under sommaren, kan bli att jag missar en dag här och var, men jag tar ingen schemalagd paus så ni får gärna titta in :)  Just nu håller jag på med Timeless av Gail Carriger och eftersom det är sista delen av The Parasol Protectorate-serien vill jag inte avslöja för mycket så dagens smakprov kommer från när Alexia och Lord Maccon är på teater, föreställningen handlar om en vampyrdrottning och hennes kärleksaffär med en varulv:

Ivy Tunstell, Alexia's dear friend, played the vampire queen. She did so with much sweeping across the stage and fainting, her own fangs larger than anyone else's, which made it so difficult for her to articulate that many of her speeches were reduced to mere spitting hisses. She wore a hat that was part bonnet, part crown, driving home the queen theme, in colors of yellow, red and gold. Her husband, playing the enamored werewolf, pranced about in a comic interpretation of lupine leaps, barked a lot, and got into several splendid stage fights.
   The oddest moment, Alexia felt, was a dreamlike sequence just prior to the break, wherein Tunstell wore bumblebee-striped drawers, with attached vest and performed a small ballet before his vampire queen.
                           (hoppar över några rader med beskrivningar av Ivys klänning här...)
   "I believe this is meant to symbolize the absurdity of their improbable affection", explained Alexia to her husband in severe tones. "Deeply philosophical. The bee represents the circularity of life and the unending buzz of immortality. Ivy's dress, so like that of an opera girl, suggests at the frivolousness of dancing through existence without love."