The Scorch Trials: händelserikt och grymt experiment

Bild lånad från adlibris

The Scorch Trials av James Dashner är fortsättningen på The Maze Runner. Morgonen efter räddningen i förra boken hittar gruppen en hel hop döda människor hängande från taket och det är början på ett nytt experiment med dem som labbråttor, The Scorch Trials. Den här gången får de veta att det är ett experiment, men de (och läsarna) vet fortfarande inte varför det genomförs. De får däremot reda på att de blivit infekterade med the Flare, en sjukdom som får en att förlora förstånd och mänsklighet innan man slutligen dör och att de har två veckor på sig att ta sig till en samlingsplats hundra miles därifrån om de vill ha botemedlet. Färden dit går genom kolsvarta tunnlar (med halshuggande mekanismer), en orkan med otaliga blixtnedslag, en stad full med crankers (sådana som blivit smittade av The Flare) och genom en brännande öken innan de slutligen ska ta sig över en bergskedja.

Omdöme: Det är blandade känslor när jag läser den här. Först och främst tycker jag synd om Thomas och de andra som inte ens får vila ett dygn innan helvetet fortsätter, och det blir ännu värre eftersom de hade fått upp hoppet och trodde att det äntligen skulle bli bättre. Men sedan tycker jag att den här boken hamnar i "händelsefällan" - det händer så otroligt mycket att personerna kommer i bakgrunden vilket sällan är ett bra tecken för mig. Det märks bland annat genom att man inte får lära känna några fler av gänget som Thomas tillhör. Jag tycker att det blir ganska ologiskt när det är en så begränsad skara, bara 20 personer, som dessutom måste förlita sig helt på varandra och Thomas verkar, förutom de fyra han pratade med i förra boken, inte lära känna en enda av dem, inte ens till namn. Att det är så stort fokus på dödshotande händelser istället för på personerna det drabbar gör paradoxalt nog boken mindre spännande.

Det här stora, extremt komplicerade och väldigt dyra experimentet de är med i känns inte helt genomtänkt (med reservation för att jag ännu inte vet anledningen till det). Jag vet att de försöker sålla fram särdeles lovande kandidater till något och av en från början ganska begränsad grupp finns det nu endast 20 kvar. Sedan skickar man ut dem i en ödemark där blixt efter blixt slår ner och decimerar antalet ytterligare. Jag kan förstå att man skickar ut dem på livsfarliga uppdrag för att gallra ut de bästa, men något så slumpmässigt som en storm? Tänk om alla de bästa blir träffade? Sedan undrar jag också över tjejgruppen. De lyckades ju klara The Maze bättre än killarna, men finns det inte någon mer som undrar över vad de gjorde annorlunda? Vore inte det en ganska naturlig sak att prata om när man träffas? Slutligen undrar jag också över hur de kan se så mycket potential i just Thomas? Mycket av det som gör att han glänser beror väl på att han får lite andra problem att brottas med än de övriga...