The Maze Runner: välskriven dystopi

Bild lånad från adlibris

The Maze Runner av James Dashner är första delen i en dystopisk trilogi och den börjar med att Thomas, en ung kille, vaknar upp i en kolsvart hiss utan att minnas något annat än sitt förnamn. När hissen öppnas omringas han av ett femtiotal andra tonårskillar som lever i "the Glade". De andra pojkarna har liksom han själv också kommit upp genom hissen utan minnen från sina tidigare liv.

Det är en helt okänd värld som öppnar sig för Thomas, en där livet är ganska primitivt (de måste själva odla sin mat och föda upp djur) och farligt. För utanför de höga murarna som omger the Glade så finns en gigantisk labyrint med skräckinjagande varelser. Ändå beger sig en grupp killar ut i labyrinten varje dag för att leta efter en väg ut därifrån så att de så småningom ska kunna ta sig tillbaka till sina föräldrar (inte för att de minns vilka det är) och för att kunna ge igen på dem som placerade dem i the Glade från början.

Omdöme: Tyckte om den här boken. Gillar hur man som läsare inte vet mer om världen än huvudpersonen, att allt är lika nytt för mig som för honom. Och ju mer som avslöjas desto råare blir det, allt är konstruerat av någon som inte har någon större respekt för människoliv. Gillar också, även om det blir lite jobbigt att läsa ibland, det egna slanget som vuxit fram i gruppen, känns som en logisk utveckling även om jag nog hade föredragit ett äkta "fuck" istället för det hemsnickrade "shuck". Och ord som är extremt vanliga finns egentligen ingen anledning att hitta på nya ord till (klunk), däremot de ovanligare sakerna som omger dem.