Inside Llewyn Davis

Inside Llewyn Davis är en bröderna Coen-film, men den är ljusår från brutaliteten och spänningen i No Country for Old Men och Fargo. Den handlar om Llewyn Davis, en deprimerad folksångare som hankar sig fram mellan giggen och sover på bekantas soffor. I ett försök att ändra sin livssitution åker han till Chicago (med en katt) för att träffa en av mogulerna i branschen.

Omdöme: Jag blir ganska frustrerad av Llewyn, hans reaktioner på saker som händer är så totalt uppgiven, inte ens (*spoiler* att han får reda på att han är far till en två-åring) förändrar någonting i hans liv. Allt fortsätter bara som det börjat. I början sitter jag och gillar musiken och funderar på att kolla upp soundtracket, men efter två timmar så låter alla låtar precis likadant. Vissa saker är lite småroliga, som Justin Timberlake när han folksångar loss, de giftiga grälen med Jean (Mulligan), Goodmans påstridiga puttande och dessa katter som Llewyn går runt med, men mest är det grått, även visuellt är det väldigt monokromt, och händelsefattigt.