Dallas Buyers Club: värd sina oscars

Bild lånad från cdon

Dallas Buyers Club såg jag på Göteborg Film Festival för en månad sen. Den handlar om Ron, som känns som en klassisk karlakarl från Texas anno 1985. Han arbetar i blåställ, rider rodeo, dricker, knullar runt och är både homofob och rasist. Efter en olycka testas hans blod och han får besked att han har långt gången aids och bara har en månad kvar att leva. I början skjuter han beskedet ifrån sig, han är ju ingen jävla bög, de måste ha förväxlat proverna. När han väl inser att han är sjuk börjar kampen för att överleva. Sjukhuset han är intagen på är utvalt av ett läkemedelsföretag för att testa en ny lovande medicin, men Ron anses inte vara någon lämplig kandidat för att ingå i testgruppen och får ta till andra metoder för att få händerna på medicinen. Motvilligt tar han också hjälp av transvestiten Rayon.

Omdöme: Första delen av filmen var riktigt bra. Man får se en arbetarklassversion av manlighet (som jag också kunde se tidigare i veckan i filmen Stop the Pounding Heart) och vilka fördomar som man måste dela för att få vara med i gruppen. Sjukdomsskildringen, ångesten och kampen för att hitta medicin och sprida den är också bra. Men efter att Rayon (Jared Letos transa) lämnat handlingen så faller filmen lite, det går ganska långsamt fram utan att det händer mycket nytt, filmen blir i slutet en ganska klassisk advokatkamp mot läkemedelsföretag och myndigheter.

Extremt nedbantade Matthew McConaughey och Jared Leto blev båda oscarspremierade för bästa manliga huvudroll respektiva bästa manlige biroll och de storspelar. Scenerna dem emellan var filmens bästa, snyggpojken Leto är kanske inte så himla snygg här, men karisma har han, stjäl blickfånget i varje scen han är med i :) McConaughey är någon jag inte har blivit imponerad av tidigare, men han är mycket trovärdig här. Blev inte övertygad alls av Jennifer Garners läkare däremot.