Sparvel på scen

Bild från teater Tamauer

Var med ettorna på teater Tamauer härom dagen. Vi såg Sparvel, baserade på Barbro Lindgrens böcker om densamma. Himla kul att hon skulle vinna ALMA-priset bara dagen efter. På scen fanns två duktiga skådespelare; en som spelade Sparvel och en som spelade alla andra roller, måste ha varit minst tio. Scenografin var sparsmakad och väldigt smart, ibland tog dockor plats i mindre händelser.

Genom Sparvel så får man se hur barn kan uppleva en del av omgivningens och vuxenvärldens konstigheter. Hennes grannar presenteras, det är apkvinnan, barnfarbrorn, fiskförsäljaren, plåsterlappen (och hennes alkoliserade mappa) med flera och länge är det ett problem för mig, för hur välspelade och insiktsfulla de här smakbitarna än är så är pjäsen länge ganska episodisk, lite dagbokslik, och jag saknar en historia som griper tag. Men det tar sig i slutet då historien med barnfarbrorn får blomma ut och det äntligen blir lite mer dramatiskt. Sparvel själv är en person som jag inte riktigt tycker om. Hon har ganska många fel, som att överge en kompis i skogen med brutet ben, och är väl egentligen ytterst mänsklig, men det är väl det som föder min aversion :)

De flesta barnen tyckte om den, betygen sträckte sig från Bra! vidare till Jättebra! och En av de bästa! En enda elev tyckte den var sådär. Det fanns många olika scener som blev favoritscener eller diskuterade, som när de gjorde en skogsbrand eller när hon förstörde sin födelsedagspresent ("vad bortskämt" var en kommentar).