Fear: Gone-serien i högform

Bild lånad från adlibris

Femte och näst sista delen i Michael Grants serie om ungdomarna i Perdido Beach (bokstavligen, alla vuxna försvann plötsligt en dag) heter Fear och jag gillar hur Grant som vanligt låter titeln spegla både stämningen bland ungdomarna, liksom gaiaphagens känslor. Ett av "freaksen", Penny, har dessutom fått jobb av Caine att bestraffa dem som bryter mot reglerna genom att låta dem uppleva hallucinationer av deras rädslor, något som hon njuter av och det som till slut får folk att tröttna på Caines styre.

Kupolen förändras, något svart sprider sig i den vanligtvis något genomsläppliga ytan och det blir allt mörkare och det är bara en tidsfråga innan ljuset utestängs helt. Man inser att det nog kommer bli problem med matförsörjning och bränder. Sedan finns det ju också de som är paniskt mörkrädda som Sam. Under jorden börjar gaiaphagen också bli rädd. Inte för mörkret, men för att dens krafter är på avtagande och den letar nu efter en fysisk kropp. Sadisten Drake skickas ut att skaffa den med alla medel. För första gången får vi också följa livet utanför kupolen. Vi får se hur de försvunna föräldrarna tacklar situationen och hur allmänheten har kupolen som nytt sightseeing-mål. Alltmedan militären vidtar åtgärder för att stoppa det som finns därinne från att någonsin komma ut. Oavsett vilket priset är.

Omdöme: Det här var en rikigt bra bok! Var ju lite besviken på boken innan, Plague, men det här är Grant i högform. Karaktärsutvecklingen genom böckerna är trovärdig och den får ta tid genom serien. Det är många som förändras stort (som Astrid och Quinn) vilket de bör med tanke på hur stora förändringarna i deras livsmiljö är. Det är inte alltid väntade förändringar heller, att "mogulen" Albert skulle visa sig vara en sådan feg och självisk liten krake var oväntat, men ändå logiskt. I Fear så är det mycket fokus på karaktärerna och jag gillar ju det, det övernaturliga kommer i andra hand (så länge man har lite överseende med alla mutationer). Gillar också att man får följa livet utanför, även den delen känns trovärdig med medias korta intresse och hur man gärna tar till vapen mot det man inte förstår.