The Ocean at the End of the Lane handlar om en man i fyrtioårsåldern som besöker platsen där han växte upp och blir sittande på en bänk där han funderar över mystiska händelser som inträffade när han var sju. Det började med en död man som tog livet av sig med följden att ondska spred sig över trakten. I början som ett skrämmande grått monster, senare som en fruktansvärt otrevlig hemhjälp som resten av familjen älskade.
Det är en dramatisk liten bok där saker och ting inte är vad de verkar och där en annan värld finns runtom oss hela tiden. Det är magiskt, livshotande och stort, men det som jag gillade allra bäst var den lilla pojkens upplevelser av sin familj - där sved det till ganska ofta. En bra bok tycker jag.
Skall läsa denna innan sommaren är slut. Den verkar mysig.
SvaraRaderaÄr inte säker på att mysig är ordet jag skulle använda, det är så ofta man lider med lillkillen, men bra är den.
RaderaEn av förra årets riktiga favoriter för mig. Jag tyckte dock att den var väl otäck för min smak, jag har svårt för psykologiska otäckheter och twistar som sätter sig i minnet hos mig.
SvaraRaderaJo, den gör ju sina intryck :) Men jag tyckte den var mindre hemsk än Coraline som är den enda ytterligare Gaiman jag läst. (Hittills.)
Radera