Bild lånad från adlibris |
Omdöme: Det här är en så bra bok! Det är minst tredje gången jag läser om serien och jag tror att det är den här boken som jag tycker allra mest om. Harris brukar ju skriva böcker med mycket humor och vardag, och det finns med här med, men det är en mörk bild av sitt hemland som hon tecknar. Rasismen är utbredd inte bara bland de mest högljudda utan även de som i tystnad anser att man får skylla sig själv om man vistas på fel ställe i stan. Och som hand i handske går kvinnosynen bland de mest "konservativa". Det finns mallar för hur kvinnor borde vara och går man utanför dem ses man som suspekt. Har man sedan ett förhållande över rasgränsen och det kommer ut kan det vara säkrast att flytta.
Det finns bitar i boken som är otroligt välskrivna, som sinnesintrycken efter att en bomb har exploderat. Jag har inga problem att känna vakumet som blir när man inte kan höra och alla synintryck är disorienterade. Jag gillar också hur invånarna i den lilla staden skildras, liksom livet man har som relativt fattig och måsta väga inköpen mot varandra. Andra bitar är inte lika bra, som det nya förhållandet som är väl insta-love och som kryddas med ganska plötsliga sexscener. Jag hade velat haft en längre, eller i vart fall mer grundlig, lära känna-period där och kanske något mer känslosamt än "jag blir hård varje gång jag ser dig". Men det är bara lite grums i bägaren, jag älskar den här boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)